Äntligen börjar krafterna efter senvinterns influensa och förkylning komma tillbaka! Och då kan jag promenera med Midna längre sträckor än de 3 - 5 km/dag som det har blivit på grund av bristande ork.
Sedan ett par månader tillbaka förvandlas min vackra Ängel till en hoppande, bitande Krokodil. Först går hon så fint och duktigt att jag måste titta om jag verkligen har en hund i andra änden av kopplet; jo då, där travar min lilla varg så fint. End of the line, dags att vända hemåt! Det är då förvandligen kommer. Tugg och ryck i kopplet. Stanna, sitt och lugna ned dig. Fem minuter senare; mörka, vackra ögon ber om att få fortsätta gå. Okej, lugn och fin vovve! Promenaden fortsätter i två steg, 100 meter eller så... Då kommer den hoppande, bitande Krokodilen fram. Sluta, det gör ont! Aj! Lugna ned dig... Krokodilen hoppar, biter och tokrusar - hör inget, ser inget. Fortsätter NÄR jag har fått kontakt och polletten trillat ned. Ängeln tar över tills Krokodilen bara måste fram. I dag på hemvägen under morgonpromenaden besegrade Ängeln Krokodilen ganska fort.
Hemma på trappen fick jag många, goda pussar då jag borstade henne. Fåfängan säger: vovven säger förlåt. Förnuftet säger: fröken Fjäsk! Hjärtat säger: gullvovve! Mamma älskar dig också!
Som väl är kommer inte Krokodilen på besök så ofta; Ängeln är tack och lov en flitigare besökare.

Äntligen är våren här! Ljusare kvällar, tussilago och blåsippor står i blom liksom snödroppar, krokus, scilla och pärlhyacint. Flyttfåglarna anländer, en efter en. Skatorna börjar bygga bo.
Och så har vi ett vårtecken som INTE är så trevligt. Okej, två. Fästingar och ormar. Jag som hundägare gillar dem inte. Fy för den lede, jag plockade bort tolv krälande små äckel i pälsen. Maken tog bort en som bitit sig fast igår och en idag. Det finns en vidrig liten best till men den är för liten att ta nu. Dags att investera i en fästingborttagare?!
Har inte sett någon orm än. Men säsongen har bara börjat...
Ja ja, bara att gilla läget...