Igår var inte någon trevlig dag. Den började bra; dottern och jag tog en promenad med vovven, 3,6 km, eftersom det inte var någon gassande sol. När vi kom hem gick hon in med hunden och jag tog en runda i trädgården för att titta till växterna. Skulle titta till jordgubbarna som maken och jag nätade in i söndags. Då fick jag syn på något mörkt som sprattlade. En fågel hade trasslat in sig i nätet. Undrar hur länge den kraken hade suttit där? Med raska steg hämtade jag trädgårdshandskar och halvsprang tillbaka till fågeln. Oj vad den var intrasslad! Jag insåg snart att den var tvungen att klippas loss; huvud, vingar, stjärt och ena benet var en enda stor trasselsudd. Ropade på dottern att ta på sig trädgårdshandskar och komma med en sax. Jag höll fågeln medan hon klippte loss nätet. Den flaxade och bet i ren panik. När nätet äntligen var avlägsnat satte vi den på backen men den tippade och lade sig på ena sidan. Den kunde inte flyga. Dessutom var ena vingbenet skinnflått! Skulle pippin överleva var den tvungen att få vård. Vi ringde zoo som hänvisade och kopplade mig till Djurens ö. Telefonsvarare. Typiskt! Där hänvisades jag till ett mobilnummer. Bra att jag tagit med mig papper och penna ut...
Det blev kyligt och det kom några droppar vätska från himlen. Vi hade lagt fågeln i en kartong som vi tog med oss in. Katten stängdes in i dotterns rum och hunden stängdes ut från köket. Vi lade några brödsmulor och ställde ett fat med vatten hos fågeln. Googla. Sökte telefonnumret till Djurens ö, hittade dem på facebook och lämnade meddelande. Ringde kors och tvärs, mejlade och messade. Ingen kunde ta hand om fågeln. Då fanns det bara ett alternativ kvar och det klarade jag inte.
Hoppets låga tändes för ett ögonblick då en av alla människor jag var i kontakt med skulle rådfråga en vän/kollega på Fågelcenter. Men lågan slocknade illa kvickt; eftersom vingbenet var skinnflått skulle inga nya fjädrar växa ut och den skulle aldrig kunna flyga igen.
Jag åkte till grannbonden som var snäll och hjälpe fågeln in i evigheten.
Nu är fågeln begravd intill vår minnesplats. Vi lade en sten med några blommor över graven.
Vi gjorde verkligen allt vi kunde för att rädda fågeln men ödet ville annorlunda.
Vila i frid, lilla pippi!

En strålande sol från en klarblå, molnfri himmel. Den något fuktiga värmen slog emot mig på första rastningen. Bin, humlor och getingar surrade i kapp i våra japanska olvon. Jag tror de vildvuxna buskarna är japansk olvon. Ser ut så. Nåja de är ett minne blott snart. De är som sagt vildvuxna och dessutom står de för nära huset. Maken får meja ner dem med motorsågen någon dag. De växer i varandra och i de andra buskarna. De ska också väck! Rhododendron som trängs där får stå kvar. På våren växer det scillor där under grenarna och även gullviva och vårlök som jag planterat.
Nä nu är det nog tid för att väcka make och dotter; frulledax! Fylla på energidepåerna så vi har kraft till dagens trädgårdsarbete!
God förmiddag!

Tänk att det fortfarande finns folk som tycker det är okej med vilda djur på cirkus! Tre av tio anno 2015 tycker det. Jag är en av sju som inte delar den uppfattningen; jag har signerat protestlistan från Djurens rätt. Hur normalt är det för en elefant att stå på ett ben? Den sk träningen är plågsam och traumatisk; elefantungar skiljs från sina mödrar och bryts ned av människan; tränaren. De blir slagna, svälts och får elchocker. Bara för att en människa ska ha makten över dem och tvinga dem till diverse onaturliga akrobatiska konster. De blir dessutom förlöjligade när de spökas ut i hattar/mössor! Och när elefanten får nog av förnedring och plågeri efter åratal i cirkusens slaveri; den sliter sig och dödar sin plågoande. Då får elefanten plikta med sitt liv. Det hände en elefant på Hawaii. Den sköts till döds. 86 skott innan elefanten gav upp. Tyvärr är det inte det enda fallet.
Jag har aldrig gått på cirkus med vilda djur och jag tänker sannerligen aldrig göra det heller! Men tyvärr tre av tio tycker det är okej med vilda djur på cirkus. Och politikerna då! Ska det vara så svårt att förbjuda - här och nu? Flera länder har ett förbud mot vilda djur på cirkus. Varför inte Sverige? Vi har ju så bra djurskyddslagar. Pyttsan!
Till er som inte skrivit under petitionen från Djurens rätt; snälla gör det! Din underskrift gör skillnad; tillsammans är vi starka! Djuren är inga leksaker, inga marionetter - de är levande varelser med känslor!
Djur är inte BARA djur!

Fredag! Helgen stundar. Fast det blir inte att ligga på latsidan; trädgårdsjobb. Rensa land (suck) igen. Fortsätta klippa/rensa den blivande bersån, kolla rosorna vid bågarna, binda upp kaprifolen, gräva upp syrensticklingar och plantera dem, förhoppningsvis flytta på den andra pionen. Maken ska väl gå med röjsågen, antar jag. Vi ska nog äntligen ta bort snöbärshäcken. Om vi hinner allt beror ju på väder och vind. Vi måste klippa klor och frisera tassarna på vovven. Kattens klor behöver också klippas.
Å så har vi hämtat Pärlan på verkstaden under förmiddagen! Äntligen kan jag köra en riktig bil ;-)!
Nu väntar vi på att maken ska jobba färdigt; han jobbar hemifrån idag.
Nä nu är det dags att jaga bort latmasken och sätta på en maskin tvätt. Har ju ren tvätt att ta hand om också...

... ett liv! Eller något liknande, sade farbror Melker.
Dotra och jag ska städa köket. Det började bra med handdisken. Men nu efter handling och en sen lunch har luften liksom gått ur. Ungefär som pyspunka; det försvinner lite i taget.
Jag hade ju tänkt göra arraksrullar också. Jo tjena! Jag köpte marsipan och arraksarom. Men köpte jag smör? Nä just det! Bra Börje! Vad duktigt! Jag kliar mig uppmuntrande under hakan.
Två maskiner tvätt har jag hängt upp. Inne. Törs inte hänga ut något; det är snart juli och fortfarande aprilväder!
Ikväll kommer min älskade make hem från Köpenhamn! Vovven viftade glatt på svansen och log med hela ansiktet då jag berättade att pappa kommer hem. Fånigt, jag vet men det struntar jag i! Fyrfotingarna är lika älskade som om de vore våra riktiga barn.
Pilla navel eller göra nytta? I-landsproblem i den högre skolan....

Jag tror jag hörde åskan på avstånd i morse.
Lite öm i ryggen efter gårdagens bak men trots det gav det mersmak. Bullarna och längderna samt kransen tog ganska stor plats i frysen. Maken får väl bjuda sina kollegor...
Inga möss när jag öppnade åt hönsen. Igår när jag stängde var det ca 10 st äckel; tre som sprang ut innan jag kommit fram till dörren, fyra som sprang iväg från mattunnan och en eller två som sprang ut när jag fyllde på mattråget inne hos hönsen. Plus att jag hörde några pipa. Det blir att sätta några fällor; gift är uteslutet. Jag är inte rädd för möss; de är bara så obehagliga.
Ta en påtår och sätta fart; diskmaskinen ska tömmas och fyllas, tvättmaskinen ska laddas, det finns handdisk och jag måste åka och handla. Kanske blir det lite mer bak...
BTW, idag är det sex månader till Julafton ;-)!

Så där ja! Då var baket över. Totalt 85 bullar, varav 80 i frysen, 2 längder och en krans. Lite mör i ryggen.
Ja nu finns det fikabröd med vaniljsmak i frysen ett bra tag framöver. Får se om jag mäktar med att göra arraksrullar imorgon.

Nu är degen på G; väntar på att degspadet ska gå ned i temperatur, 37 grader eller fingervarmt om man så vill.
Ja det blir dubbelsats vaniljbullar! Någon längd och eller krans blir det med all säkerhet. Enkel sats brukar ge nära 70 bullar; dubbelt upp är nog lite väl många... Fast jag skulle ju kunna kränga ha ha ha!
Funderar även på att göra arraksrullar; har ju kakslattar i frysen.
Tajm att kolla tempen på spadet!