Så tomt utan vår älskade Midna. Ingen som stalkar Athena, ingen som sjunger serenad eller kommer med det trasiga repet. T o m katten har letat och ropat! Ingen vovve som hoppar upp i soffan. Å vad vi saknar henne!
Midna är på kollo ett par dagar hos uppfödaren; hon ska bl a tränas inför den kommande utställningen. Jag kommer nog fälla en och annan glädjetår när vi hämtar henne....

Tidigare idag fick vi ett oangenämt besök; jag hörde hönsen kackla förskräckt och tupparna skrek. En ljusbrun rovfågel flaxade upp i ett träd nära tomtgränsen. Jag sprang ut med dottern hack i häl. Vi hittade tre tuppar ligga i buskaget utanför hönsgården, helt förskräckta. Den fjärde kom sedan. Efter att ha räknat dem saknades det en höna. Ja det är sånt som händer men ack så tråkigt. Vi insåg ju längre dagen gick att vi förlorat en höna. Det ligger massor med fjädrar i skogen nedanför tomten. Stackars lilla höna, ditt liv blev kort!
Men vem säger att mirakel inte kan ske? Vem dök upp tidigare ikväll? Jo den saknade hönan! Hon hade överlevt! Lite tilltufsad men vid liv!
Välkommen hem, Hönapöna!

Måndagens förmiddagspromenad var givande; blåbär, hallon, smultron och svamp! Hallon hittade jag inte så mycket av men lite kan bli mycket! Maken var salig då han hittade kantareller, ett par karljohan och någon röksvamp.
Med de blåbär vi hade i frysen och de jag plockade kunde dotra äntligen få sin efterlängtade sylt!
Nu är det främst smultron och hallon som ska plockas men det finns så mycket blåbär att de praktiskt taget ber om att få hoppa ned i burken.
Vovven och jag tog en liten promenad på eftermiddagen, då hittade jag en del smultron. När maken och jag åkte från staden stannade vi på ett ställe där vi plockat massor av smultron. Några var stora som mindre jordgubbar! Där fick vi ihop 1/3 yoghurtburk. Ett par sådana vändor till och jag kan göra sylt och saft.

Denna måndagen var ett äkta måndagsexemplar. Opp i ottan - 07.00 ÄR ottan under semestern - för att fixa med vovven och äta frukost samt väcka en trött tonåring, plocka ur bland annat hundburen ur bilen. Skulle nämligen lämna in Pärlan på skadeverkstaden hos Bilia för att få parkeringsskadan åtgärdad. Jaa det gick ju bra... Han som backat på min bil hade inte fyllt i allt han skulle i skadeanmälan och hade inte heller skickat in något till sitt försäkringsbolag. Bilia kunde inte göra något utan fordon As kompletterande uppgifter. Vi fick ta hem Pärlan och nu ska jag invänta ett brev från fordon As försäkringsbolag.

Strax efter lunch kom vi hem efter en minisemester i form av camping. Vi krokade på husvagnen i onsdags och åkte till en camping ett par mil bort. En camping vi älskar alla tre! Vi åkte hem en gång/dag för att se till hönsen och katten, min ena syster och svåger kom strax före kvällningen och stängde in fjäderfän och pysslade om kissen.
Midna har badat för första gången. Det var väl ingen höjdare, tyckte hon. Där kunde hon springa av sig; hundbadet är inhägnat även en bit ut i sjön.
Fastän det är skönt att campa ska det bli underbart skönt att knoppa i egen binge! Midna är jätteglad över att vara hemma, hon har haft hemlängtan ett par dagar.

Ja då hade vi tillräckligt med röda, härliga gubbar att göra sylt och saft av. Tillräckligt för oss. Vi är inga storkonsumenter av sylt och saft. 600 gram solmogna bär! Ca 4 dl saft och 300 gram sylt. Dotra blev glad åt sylten. Saften... tummen upp! Våra jordgubbar är söta i sig vilket gjorde att sockermängden reducerades ganska mycket.
Nästa gång det är svalare väder ska jag nog baka jordgubbsmuffins - om dotra tillåter mig använda hennes sylt!

Ja så är det måndag - IGEN! Dagarna flyger.
Vi har nästan precis kommit hem från en shoppingrunda på Jula och ICA Maxi. Avnjuter tretåren innan allvaret sätts i gång. Maken ska grundmåla väggen i dotras rum och eventuellt sätta upp fondtapeten. Jag ska väga jordgubbar; om det är tillräckligt kör vi saftning & syltning! Igår hittade jag ett riktigt smultronställe! Plockade lite eftersom det är ganska bökigt att plocka ensam med en hund. Det blev nog minst 1,5 dl! Tyvärr är det för långt att gå tur och retur för Midna i den här värmen; det är drygt 3 km enkel väg. Med tanke på hur dåligt hon dricker vill jag inte gå över 6 km. Om jag ber vackert kanske kära maken kan hämta oss eller så åker vi och promenerar på för Midna nya marker. Jag har drygt en yoghurtburk full av röda smultron! Nog vill jag väl ha ytterligare en halv burk till! Minst är väl bäst att tillägga.
Nu är det nog bäst att rengöra flaskor och burkar... fast efter jag vägt jordgubbarna förstås! Måste ju börja i rätt ände ;-)!

Då har maken och dottern åkt i väg till vår vackra huvudstad. De ska hälsa på makens vuxna barn. De kommer hem imorgon. Jag har ju våra små <3 så jag är ju inte helt solokvist.
Vovven och jag har tagit en liten förmiddagspromenad på två kilometer. Några förskrämda smultron och kantareller slank ned i min burk; den ständiga följeslagaren numera.
När vi gick var det relativt kyligt; regnet hängde nästan i luften. Men under promenaden lättade den stålgrå himlen och solens strålar började långsamt ta över molnens makt. Det blev varmare och riktigt klibbigt.
Midna var jätteduktig; inget hopp och bit. Hon satte sig så fint de flesta gångerna jag sade stanna.
Nu ska gräsänkan göra nytta och städa!