Midna och jag har gått en härlig promenad på drygt tre kilometer. Friskt och härligt samt lite småkyligt. Fåglarna sjunger i näbben på varandra ackompanjerat av några kväkande groddjur. Medan vi gick på vägen signalerade hon plötsligt med hela kroppen; öronen spetsades, varje strå i pälsen stod upp och hon nosade febrilt mot vänsterkanten. Jag tittade men såg ingenting. Men efter några sekunder såg jag en mörkgrå skepnad; ungefär som en sten av lite större modell. Och så grymtade den. Ett vildsvin. Fem, tio meter från oss. Det är första gången jag ser ett vildsvin på promenad. Och här finns det massor av dem! Den hade märkt vår närvaro så det blev inget överraskningsmoment. Jag blev inte rädd men det kändes inte helt komfortabelt heller. Möte med vildsvin kan sluta illa.
En häftig start på fredagen var det!