Jag tror det har regnat under större delen av natten och dagen. Bra för det behövs! Det har kommit 18 mm regn med den skur som kom härom dagen.
De små fyrfotingarna har sovit nästan hela dagen. Jo man är väl lite småseg själv. Har varit inne i "byhålan"; uträttade ett ärende och passade på att hämta dottern i samma veva. Nu ska jag strax förpacka kryddor så jag har något att sälja på marknaden i helgen.

Vilken kombo! Att vara rastlös och trött på samma gång... Ja ja, det är väl lite så jag är. Jag vill baka men jag vet att jag inte skulle palla det. Den här influensan har verkligen sugit kraften ur mig. Även om det går åt rätt håll blir jag trött efter att ha gått ut till kycklingarna till exempel. Fast inte lika trött som i måndags! De kokta spaghettibenen börjar sakta förvandlas tillbaka till det de var innan jag säckade ihop.
Lite jobb ska jag utföra; etiketter och kryddblandningar. Jag får ta det jag har till marknaden på lördag. Det finns vaniljbullar, vaniljlängd och gluten- och mjölkfria tomatfrallor samt saft och kryddor. Finns kanske någon marmelad- och/eller syltburk också.
Nu är påtåren avklarad; bara att kavla opp ärmarna och sätta fart!

Gick för att titta till de små dunbollarna i eftermiddags. En av dem låg död. Som tur är, är de för små för att förstå att syskonet kunde vara mat så den var orörd. Det var hur som helst en tråkig överraskning.
Nu får vi hoppas på att de tre kvarvarande överlever. De stod på varandra i ena hörnet på lådan när jag tittade till dem nyss. Och de piper så sött!

Grattis Midna! I dag fyller vår älskade vovve tre år! Det firades med lite leverpastej före morgonrastning och frulle. Efter de nämnda aktiviteterna fick hon lite leverpastej med torrfoder och laktosfri fil. Athena och Eros fick också en liten bit pastej.
Vi brukar fira våra små fyrfotade <3 när de fyller år. De tillhör ju familjen och då är det naturligt att fira deras födelsedagar.
I dag är det lite höstkänsla; grått på himlen med endast något svagt gyllene sken vid horisonten. Luften är härligt klar och har en kylig underton. Vissa träd har redan börjat skifta färg men det beror väl mycket på den torra sommaren. En eller två av våra björkar har börjat gå över till gult. Hösten är vacker med alla färgsprakande träd. Alla årstider har ju sin skönhet, tycker jag. Till och med mörkret har sin tjusning. I morse var det ganska varmt; 15 grader. Någon dag var det under 10.
Men i dag har vi treårskalas!

Jo det går sakta framåt. Lite matt blir jag fortfarande efter att rasta Midna, bära katter och så vidare. Men jag börjar bli rastlös! Och det är väl ett bra tecken?!
Funderar faktiskt på att torka kryddor och packa kryddor. Det är väl det jag mäktar med.
Hostan överraskar inte längre utan jag känner när det är på gång. Jag använder ju handskar när jag producerar. Har varit feberfri sedan i torsdags kväll. Jag tvivlar på att jag smittar. Kanske ska ha en halsduk över näsa och mun för säkerhets skull. Om någon skulle tycka att jag är larvig med dessa "säkerhetsåtgärder" så kan jag meddela att jag som livsmedelsproducent har regler att följa.
Det är marknad i helgen och jag vill ju ha något att sälja. I lördags skulle jag ha stått på en tillställning men fick avboka på grund av sjukdom. Inkomstbortfall! Eftersom jag inte tar ut lön kan jag inte sjukskriva mig. Etableringsfasen är jobbig, särskilt då man måste hålla igen på utgifter och bara köpa det som är nödvändigt. En utebliven marknad slår hårt på en småföretagare. Marknader är ett jättebra verktyg i marknadsföringssyfte. Man visar upp företaget och produkterna. Och man får kundkontakt. Det ger mer tillbaka än en annons i lokalblaskan. Annonser jag skulle ha råd med placeras på de sidor som folk tittar minst på. Been there, done that. Etableringsfasen kan ta tid; det gäller att vara envis, målinriktad och tålmodig. Det kan flera år innan företaget går plus minus noll och ytterligare en tid innan det går med vinst.
Jag önskar att jag orkade ta en kortare promenad med Midna! Nu har det ju kommit regn så någon kantarell borde man väl hitta?
Jag borde sätta i gång lite försiktigt men jag har en kattsessa i knät. Hon spinner lite tyst medan hon vilar. Så mysigt <3!

Igår kläcktes den första kycklingen av fyra hittills. Så söta små dunbollar. Både Athena och Midna tyckte det var spännande när maken satte ned byttan som han gjort i ordning. De små dunisarna tultade omkring och pep. En av dem fattade att man skulle äta den gröna smörjan och jag hoppas de förstår att man ska dricka det där genomskinliga som står i hörnet.
Det finns några ägg kvar i kläckaren men vi tror inte att det blir fler än dessa fyra. Vi ska avvakta någon dag innan vi bestämmer hur vi gör.

Jag har alltid undrat varför det är så lätt att förlora krafterna men inte lika lätt att få dem tillbaka. Vid en tids sjukdom, till exempel. Jag vet inte vad dottern och jag har drabbats av men det är inte någon vanlig förkylning i alla fall. Nu när febern är borta är jag fortfarande matt. Jag känner mig som Bambi på hal is efter att ha gått upp och ned i trappan.
Hur som helst är vägen tillbaka inte lika lätt som "raset". Jag duschade igår och det var nog nästan lika jobbigt som en kvarts mara. Nåja, krafterna kommer tillbaka så småningom! Jag drack kaffe igår, första gången på nästan en veckas koffeinbrist. Och igår var första dagen som jag inte sov bort till hälften! Jag har i princip haft horisontalläge sedan i söndags kväll. Jo då det går framåt; finns hopp om livet :-). De små framstegen = stor glädje.
Trots att uppförsbacken är seg ska jag ta mig upp och hålla mig kvar på krönet.

I lördags blev dottern överraskad! Maken åkte in till stan för att bland annat komphandla. Månader av hemlighetsmakeri var till ända! Äntligen! Min vän med stort V tillika dotterns gudmor från Östergötland klev in genom dörren. Det var nog årets höjdpunkt för dottern. Hon är ju även gudmor åt Athena, Eros och Midna ;-)! De är hennes pälsgudbarn...
Så kul att träffa henne! Synd bara att jag var risig. Vi drack lite vin, förberedde inför söndagen och pratade.
Söndagen började fyra på natten med frossa. Täcke och filt; jag frös så jag skakade! Somnade och vaknade när klockan vrålade. En dusch och jag kände mig något fräschare men fortfarande matt. En alvedon slank ned ungefär en timme innan vi skulle vara i kyrkan så jag skulle orka med högmässan.
Det var en fin högmässa med konfirmanderna som läste texter och redovisade Krakow-resan. De hade bilder och de läste bildtexter från besöket i Auschwitz-Birkenau, förintelselägret från andra världskriget. Porten in kallades Dödens port. De har jobbat med ett mycket viktigt ämne under deras träffar, alla människors lika värde.
Eftersom jag var så förkyld avstod jag från nattvarden, jag orkade inte ens gå fram för att få välsignelsen.
Efteråt bjöd vi på lunch, tacos. Och fika med daimtårta, som Gudmor var snäll att fixa då jag inte kunde. Min bror var snäll som gick i genom pianot.
Fina presenter fick hon: krucifix+kedja, klocka, pengar, armband med en G-klav, presentkort.
Jag kände mig skapligt pigg då jag körde dotterns gudmor till tåget. Men hemma säckade jag ihop.
Vete tusan vad jag åkt på! Men någon vanlig förkylning är det inte. Någon influensa med tanke på febertoppar och smärta i leder och muskler. Hostan from hell och halsont som kommer och går. Nu har även ena örat börjat värka.