Maken och jag tog en promenad igår eftermiddag; två påsar och en burk. Man vet ju inte vad man kan hitta! Har man inget med sig så kan man ge sig den på att hitta.
Vi hittade inga svampar, inte ens oätliga. Några förskrämda smultron slank ned i burken. Vad som fanns var skogshallon. Visserligen små men ändå skogshallon. Den doften... DEN doften! Åh så ljuvligt somrig. Precis som smultron.
I början av året längtade jag till sommaren; plocka bär så jag kunde safta och sylta. Saft och sylt på skogshallon är något utöver det vanliga! Våren kom och det knoppades på buskar och träd. I april-maj såg det lovande ut. Så kom kölden. Vi hade nästan tio minus någon kväll. Då frös de flesta blommorna ihjäl. Men skogshallonen klarade sig! De är visserligen små men fullt ätbara! Smultronen är också ganska många men även de små. Förutom de jag odlar; de flesta är stora. Jag ska anlägga en odling till. Smultronplantor är inga problem; växer massor på tomten. Blir inga bär eftersom de växer där maken åker med gräsklipparen. Det ska jag göra innan dottern börjar skolan och maken börjar jobba. Vi ska flytta blommor till nya blomsterplatsen. Vallmona står för tätt nästan precis utanför köksfönstret intill krolliljorna.
Nu ska jag jobba lite medan maken hjälper sin pappa.