Nu känns det att jag varit vaken i nästan tolv timmar. Tröttmössan kommer smygande och ögonlocken är tunga. Sitter i soffan och tar igen mig. Härligt härligt men farligt farligt; det är ju då jag verkligen känner att John Blund har strött ut sömnpulver... zzz... Men det är bara att bita ihop och kavla opp ärmarna! Burkar ska märkas, kakor ska packas och märkas, tvätt ska hängas och någon maskin med tvätt ska sättas i gång efter denna, diskmaskinen tömmas och börja fyllas, ta fram smör till blåbärsremonsen samt göra recept på just blåbärsremons. Jag kanske ska koka en balja java? Jo jag gör så... En java medan jag jobbar; så får det bli!

Åh så underbart att vakna nästan en och en halv timme innan klockan vrålar... Och än mer underbart att vara klarvaken dessutom. Naturligtvis är jag lite ironisk. Jag vill sova! Men nu är det ingen idé; klockan ringer om 20 minuter.
Jag har legat och lyssnat på vinden som vrålar utanför husknuten och regnet som fläckvis piskar fönstrerrutan. Undrar om maken kommer i väg till jobbet och vi till bussen; risk för nedblåsta träd över vägen. Det brukar blåsa omkull träd här.
Midna sover som en stock; totalt oberörd av stormen utanför. Maken likaså. Det är bara jag som är vaken. Och i dag har jag inte tid att ta sovmorgon! Jag måste tända i kaminen; det är kallt inne. Och jag har jobb att göra; sätta deg till hallongrottor, fixa etiketter med mera. Men jag undrar hur det blir med avfärd till arbete och buss... Det är mörkt ute så jag ser inget. Däremot vet jag hur träden brukar svaja. Det blir ingen promenad i den här blåsten i dag utan bara rastningar och luftningar. Eros får inte gå ut när det stormar. Athena behöver jag inte bekymra mig om; hon vill vara inne i stugvärmen.
Nu fryser jag faktiskt. Fläkten kyler. Ja fläkten är på nattetid. Det är skönt att sova i ett svalt rum. Men nu är det lite väl svalt. Även för min smak.
Om några minuter ringer klockan. Jag ska stänga av larmet INNAN den vrålar. Lika bra att stiga upp och fixa med eldning och frulle.