I dag är det segt. Riktig uppförsbacke. Varför? Ja för att det är onsdag? Jag har några måsten som ska göras; fortsätta städa vardagsrummet, dammsuga kök och hall, tvätta, plocka ur och i diskmaskin, ta in ved. Senare under dagen ska det handlas, lördagens dessert ska tillagas och frysas in.
I kväll kommer <3 maken hem från sin jobbresa. Då blir det någon som blir så glad att hon nästan kryper ur skinnet. Midna. Hon är en riktig ?pappagris?! Katterna, framför allt Eros, är ?mammagrisar?.
Undrar vad jag ska börja med? Diskmaskinen! Det är ju det tråkigaste, tycker jag. En grej dit och en annan hit och så vidare. Tvätta är ju inte så himla upphetsande heller, det tas efter promenaden. Sedan är det bara att kötta på med STÄDNING..!

Minusgrader och snö! OCH solsken! Jag har tagit två promenader med Midna på drygt två kilometer vardera. Så härligt! Snön gnistrade så vackert i solen och det blåste bara pyttelite; så där lagom mycket att det kändes i kinderna och de blev så där härligt röda.
Det fanns många djurspår för Midna att köra ned nosen i på skogsvägen. Mest rådjur.
På eftermiddagen ville hon inte gå in på skogsvägen utan ville fortsätta rakt fram. Varför då? Jo därför att det travtränas en hel del på grusvägen. Och havremopparna lämnar ju efter sig hundgodis på vägen och så finns det i plogvallen. Mums tycker Midna. Blä säger jag. Inga nospussar på flera timmar!
Eros har varit ute två gånger. Sammanlagt fem minuter. Athena nosade på honom precis som om hon tyckte att han var knäpp.

Det har väl snöat under senare halvan av eftermiddagen. Nu vet jag inte om det snöar eller inte; det är kolsvart ute. Snön ligger kvar - än så länge!
Det var nollgradigt och snöfall när jag åkte från sta?n. Hellyset fungerade inte då jag bländades av snön och halvljuset gav dålig sikt. Ja vad gör man?
Grusvägen var förrädisk i och med att snön täckte isskorpan. Men jag vet ju att det kan vara halt.
Det ligger en trött vovve bredvid mig i soffan. Katterna vet jag inte var de håller hus; de ligger väl och sover någonstans.

Måndag. Och grått, trist väder. Sitter under filten i soffan; lite rått och urrigt inne. Ute är det nollgradigt på minussidan och frisk, härlig luft. Efter påtåren är det dags att sätta fart; hunden ska promeneras och jag ska städa, ta hand om ren tvätt, vädra täcken, fylla på mat åt fåglarna och köra ett par maskiner med tvätt. Ja diskmaskinen ska ju tömmas och fyllas också. Det gamla vanliga.
Inte blir man på så värst bra humör i det här grådasset. Nä nu vill jag ha snö, sol och minusgrader! Ett sådant där sportlovsväder vi hade förra söndagen. Då var det ett riktigt vykortsvackert sportlovsväder med strålande sol som fick snön att gnistra och snötyngda grenar, luften var kall, frisk och härligt krispig. Det var en vinterdag som jag minns från barndomen; kall och härlig. Jag minns syrran och jag gjorde tåg av mina pulkor och stjärtlappar. Loket var rattkälken. Hon hjälpte mig att få lite fart så jag kunde åka nedför den lilla slänten. Loket välte och jag hamnade i snön. Mitt skratt kunde mamma höra i sitt inre många, många år efteråt.
Jaha, dags att sätta fart för att bege sig ut i gråvädret...

Det var den helgen, det! Den kom och den gick.
Vad har vi gjort förutom att handla? Vi var i kyrkan på förmiddagen, hem och ut på promenad med Midna. En kortis i slaskvädret. In till sta?n och fixa några ärenden, skjutsa dottern till bibblan där hon skulle plugga med en klasskompis, ut till köpcentrat där jag blev med nya gympadojor och nya mysbrallor, hälsade på min moster och hjälpte henne med några saker, till Kvantum och handla för att sedan hämta dottern på bibblan. Sedan HEM!
Jag tände i kaminen medan maken lagade mat; laxwok och tagliatelle. Efter maten tvättade jag två maskiner med tvätt. Vi bäddade rent i vår säng; påslakanen som vi rev ur gick sönder och åkte ned i textilpåsen. De tog vi efter mamma och pappa de var inte nya när vi tog dem. I februari är det tolv år sedan han lämnade jordelivet och i mars är det åtta år sedan hon lämnade jordelivet. De påslakanen har verkligen gett valuta för pengarna.
Söndagen har försvunnit i flygande fläng; strax läggdags.
Jag är lite besviken på mig själv; i dag får jag inte ihop tiotusen steg. Men jag ligger på ca elvatusen steg i snitt, gissningsvis! Men ändå.
I morgon är det en ny dag och vecka; den inleds med jobbresa för maken.

Har just kommit in från en promenad med maken och vovven. Strålande sol från en nästan molnfri himmel. Kylig, klar och fräsch luft. Ett och annat fågelkvitter från träden. Och en duktig Midna! Ja maken travade på duktigt också :-D! Helt underbart väder! Vi såg vildsvinens spår intill vägen. De far fram som jordfräsar! Där gillar Midna att nosa. Och så har hon fått i sig hästspillning. Det är oundvikligt. Men hellre det än hundspillning.
Synd att det är så halt. Isskorpan är någon centimeter tjock på sina håll. Det är betydligt tunnare där solen ligger på.
Nu ska vi ta en påtår för att sedan göra lite nytta!

Hoppla hejsan! Snorhalt på grusvägen. Den har fläckvis förvandlats till isgata. Det tog minst en kvart att köra upp till stora vägen.
Det har töat i dag och solen har varit framme så delar av grusvägen är isfria. Jag tog en förmiddagspromenad med Midna. En kortis. Dels för halkans skull men även gör att hon behöver vila. Vovven är lite eftertrött sedan promenaden i söndags.
Eros ville ut men eftersom det blåste halv storm fick han vara inne. Han vill ändå komma in efter någon minut. Athena har legat i mitt knä eller på ryggstödet till soffan. Nu vet jag inte var de småsmå är. Midna ligger i soffan vid mina fötter.

Igår kväll ringde <3 maken; han hade jobbat på tåget och missat att gå av vid Centralstationen. Han hade gått av vid gränsen Södermanland och Västmanland.
Bara att kasta sig in i bilen och hämta honom. Snö i luften och modd på motorvägen, gick som snabbast cirka 80 km. Höger fil var något så när okej. Skyltarna var nästan helt snötäckta. Jag kom fram helskinnad och vi kunde åka till parkeringen vid Centralstationen så han kunde ta hem sin bil.
Vi var väl hemma runt midnatt, tog en kopp te medan vi kikade lite på dumburken innan vi lade oss vid 1-snåret. Jag var ju inte så uppkäftig när klockan ringde 4.30 Det har väl aldrig varit så skönt att få krypa tillbaka ned i bingen igen för att gå upp en dryg timme senare. Lite småsegt är det allt! Jag har ändå gått två promenader och fått ihop drygt fyra kilometer; nästan 9600 steg. Drygt fyrahundra kvar till dagsmålet!