Oj oj nu är det länge sedan jag bloggade! Men det har sina orsaker..!
Först och främst har jag haft en period med mycket jobb. Fått vikariera för kollegor och några extra jobbpass.
För snart två veckor sedan däckade jag under natten. Feber. Ont i leder och muskler. Allmänt matt. Sved som eld i luftrören. Var mer eller mindre sängliggandes från tisdagen till fredagen. Då var jag i hyfsat skick; feberfri och orkade sitta uppe en stund. På lördagen var jag också rätt skaplig. Tills sen eftermiddag/kväll. Då fick jag feber och kände mig matt.
I måndags var det bara att pallra sig i väg till Medicus på VC. Stick i fingret avslöjade ett alldeles för högt värde på sänkan; 140. Domen löd: lunginflammation. Första gången i mitt liv som jag har det. Halsfluss har jag haft några gånger men som sagt, aldrig lunginflammation. Antibiotika i tio dagar.
Det har varit en jobbig tid; helt slut vissa dagar och även varit nära att svimma vid några tillfällen.
Nu känner jag mig lite piggare. Återhämtning är på G.

I kväll tog jag en promenad för att möta min kära fästman. Som vanligt tog jag ett kärl med mig för att lägga några förskrämda smultron i. Skulle jag ta en påse med mig i fall jag skulle hitta någon kantarell. Men nej, jag tog ingen. Jag skulle gå skogsvägen upp mot stora vägen. Bland det första jag ser är kantareller. Då tänkte jag: varför tog jag ingen påse?! Men det ordnade sig ändå! Min fästman hade påse i bilen. Säsongens första kantareller slank ned i påsen!

Jag har gått med ryggvärk i 1,5 - 2 veckor. Var på vårdcentralen på självaste Valborgsmässoafton. En släng av ryggskott, sade läkaren och skrev ut antiinflammatoriska piller samt framförde att blev jag inte bättre skulle jag söka sjukgymnast. Jodåsåatt... Jag ringde och ringde men utan resultat. I onsdags kom jag fram och fick meddelandet om att jag skulle bli uppringd. Dagen efter. Jo jag blev uppringd. Fick jag komma? Nej. Ryggskott läker ut av sig självt! Tack för det. Ringde en välkänd naprapat igår och fick tid i dag. Han frågade om jag skadat ryggen. Nej svarade jag. Då fick jag veta att jag har en ryggskada som troligtvis är medfödd eftersom jag inte har gjort illa ryggen. Och det borde jag ha fått veta för länge sedan. Det kändes skönt samtidigt som det var tråkigt att höra. Den informationen skulle jag vilja kasta i ansiktet på alla som inte trott på mig då jag påtalat detta. Skadan har till och med ett namn. Och på det är jag överrörlig. Väldigt vig med andra ord. Och det vill jag framföra till de som påstår att jag är stel.
Min dotter sade att hon borde kolla sin rygg om det är genetiskt.

Igår kastade jag den senaste Otrivinen. Min sista. Överlag har det gått bra. Det var bara igår kväll som det var svårt att sova eftersom det var totalstopp i näsan. Men till slut gjorde John Blund sitt jobb och jag somnade.
Jag tror det värsta är över. Det har varit rinnigt och täppt om vartannat men nu börjar stunderna med en normal näsa bli längre. Bara att ha is i magen och stå ut helt enkelt! Men nu är det helt slut med Otrivin. Och även annan nässprej.

Min älskade sambo och jag har gjort en deal. Vi har till och med skakat hand på det. Vad är vår deal då? Jo... Mitt <3 ska sluta snusa och jag ska sluta med nässpray. Efter X antal år är jag beroende av nässpray. Vi bestämde oss i söndags. För min del går det bra! Bara ett par sprut i näsan om dagen. Mitt <3 har ett par, tre snusdosor kvar. Vi bestämde också att lägga undan motsvarande peng vad en nässpray och en snusdosa kostar i veckan. Det är viljan det hänger på! Än så länge går det bra för mig. Jag kämpar emot. Det är frestande att pumpa in något sprut i näsborrarna när nosen korkar igen. Men jag kämpar emot.

I torsdags flyttade min nya kärlek in hos mig och dottern på pappret. Vissa tycker väl att det gått fort men det känns så rätt, så bra och varför vänta. Livet pausar inte utan går sin gilla gång.
Om någon hade viskat i mitt öra för... sex månader sedan att jag skulle träffa en trevlig och crazy man samt att han skulle flytta ihop med mig och dottern hade jag nog trott att det var ett aprilskämt i efterskott. Eller förskott. Men plötsligt hände det! Vi träffades, tycke uppstod - trots att jag förnekade det! Jag hade inte börjat jobba och ville inte gå in i en relation där jag skulle bli ekonomiskt beroende av en partner IGEN. Men så fick jag jobb och tänkte till... DET var ju faktiskt en väldigt kort träff då vi drack kaffe på Kvantum en sen eftermiddag i december. Jag bjöd över honom och det klickade mellan oss - IGEN. Ett par dagar senare kom han över på mat. Han blev kvar och nu är vi sambor/sambos på riktigt.
Det klickade mellan oss utan att vi - skämt åsido - behövde vrida på låset och höra ljudet :-D!

Det är så härligt att se hur snön försvinner lite dag för dag. Synd att jag legat sjuk i veckan. Åkte hem från jobbet i måndags då jag utan förvarning kräktes. Som tur var kunde min kille hämta mig, köra mig till kontoret där jag hämtade bilen och åkte hem. Jag var sängliggande från måndag till torsdag. Först igår stod jag på benen.
Vi har börjat röja i garaget; kört tre vändor till återvinningsstationen. Det börjar se fräschare ut nu. En märkbar skillnad! Vi ska ställa in bilarna där när det är uppsnyggat.
En annan härlig sak med våren är kärleken som flödar! Jag är kär och lycklig!

God fortsättning och Gott Nytt År! 2018 var ju inget bra år så jag hoppas och tror att 2019 blir bättre! Jag firade hemma med en vän. Vi åt och drack gott. Pratade och skrattade. Ja det var roligt. Årets sista dag avslutades på ett trevligt sätt; lite Champagne! Jodå äkta Champagne; Moët et Chandon. Minsta flaskan. Så gott! Och dessutom i en god väns sällskap.
Årets första dag och årets första promenad. Midna var jätteduktig! Inget krångel som till exempel lägga sig ned. Ja hon fick både beröm och någon godis. Hon mår mycket bättre nu och har börjat leka igen. Det är väl någon dryg månad sedan som hon började visa tecken på att vilja leka. Och promenaden för drygt två veckor sedan gick också smärtfritt. Hon talade om att hon ville promenera. Ja med kroppsspråk och ögonkontakt. Det är ju så djur kommunicerar.
Jag börjar återhämta mig efter influensan som jag fick för två veckor sedan. Lite hosta kvar och jag är så trött. Det tog på krafterna rejält. Jag har ju inte lika mycket att ta av som förr om åren. Minus 36 kilo på sju år.