Jag har fått frågan om det känns bra att:
1) Inlett förhållande
2) Blivit sambo
3) Förlovad
så snart efter skilsmässan. Här är mina svar:
1) Ja
2) Ja
3) Ja
Om det inte hade känts bra hade jag inte blivit ihop och sambo samt förlovat mig. Livet går vidare och jag är inte den som ältar. Som den Vattuman jag är så reser jag mig; vinden vänder men jag vänder inte kappan efter vinden.
Jag träffade en fin, trevlig och humoristisk man, blev förälskad och tänkte att ja, jag satsar. Man blir inte yngre och allt känns bara så rätt! Nu äntligen förstår jag vad ordet livskamrat betyder.
Jag älskar dig, L!

I natt växlade jag och sambon ringar. Vi skålade i alkoholfri cider. Nu har jag fått en fästmö, sade han och såg så där lyckligt glad ut så det strålade om honom. Det är ju inte bara han som är lycklig! Jag är också lycklig! För jag har blivit med fästman :-)!

Det är ett evigt pusslande med tiden. Nu börjar utesäsongen. Vi började klippa gräsmattan men det har regnat och motorgräsklipparen är svårjobbad med torrt, HÖGT gräs. Landen behöver rensas. Potatisen skulle ha satts för ett par veckor sedan. Sovrummet behöver göras klart. Och så ska man jobba. Efter jobbet är jag ganska trött och öm i kroppen. Jag har dessutom företaget att tänka på. Dygnet har bara 24 timmar!
Jo ryggen värker dagligen men det är bara att bita ihop och göra det bästa av det. Blir inte bättre av att pipa och gnälla. Smärtan gör mig trött och tröttheten kombinerat med smärtan gör att jag måste välja bort trädgårdsarbete. Nåja... bara att gilla läget..!

Jag har gått med ryggvärk i 1,5 - 2 veckor. Var på vårdcentralen på självaste Valborgsmässoafton. En släng av ryggskott, sade läkaren och skrev ut antiinflammatoriska piller samt framförde att blev jag inte bättre skulle jag söka sjukgymnast. Jodåsåatt... Jag ringde och ringde men utan resultat. I onsdags kom jag fram och fick meddelandet om att jag skulle bli uppringd. Dagen efter. Jo jag blev uppringd. Fick jag komma? Nej. Ryggskott läker ut av sig självt! Tack för det. Ringde en välkänd naprapat igår och fick tid i dag. Han frågade om jag skadat ryggen. Nej svarade jag. Då fick jag veta att jag har en ryggskada som troligtvis är medfödd eftersom jag inte har gjort illa ryggen. Och det borde jag ha fått veta för länge sedan. Det kändes skönt samtidigt som det var tråkigt att höra. Den informationen skulle jag vilja kasta i ansiktet på alla som inte trott på mig då jag påtalat detta. Skadan har till och med ett namn. Och på det är jag överrörlig. Väldigt vig med andra ord. Och det vill jag framföra till de som påstår att jag är stel.
Min dotter sade att hon borde kolla sin rygg om det är genetiskt.

För drygt sex månader sedan hade skilsmässan kommit på pappret. Efter en och en halv månad var jag trött på singellivet trots att jag signalerade något annat. Jag träffade några killar men alla bitar föll inte på plats. Men en kväll i mitten av november - typ - fick jag kontakt med en man på en dejtingsajt jag just registrerat mig på. Verkade trevlig, såg bra ut men var väl inte min typ. Ju mer vi hade kontakt ju mer kom vi underfund med att vi hade ett par gemensamma intressen: bilar! Och inte vilka bilar som helst utan åkdon med mullrande V8:or!! Jag gav honom mitt nummer (i ett ovanligt tidigt skede enl mina mått mätt), addade honom på fejan. Vi pratade, chattade, pratade, chattade... Tills en dag strax före Lucia tog jag mod till mig och föreslog en fika på ICA. Jag satt på en bänk utanför fiket; pillade förstrött på luren och undrade om han skulle vara sig lik från bilden som jag sett. I ögonvrån såg jag honom. Jo han var sig lik. En man med glimten i ögat och en STOR portion humor! Han log mot mig med hela ansiktet och sade: ?Om det inte säger klick här och nu kan vi vrida på handtaget och låset på muggen; då hörs det nog ett klick.? Där och då hände något i mig. Vi satt och pratade över en fika. Då och då rörde han mig; håret... överarmen. Jag brukar inte tycka om när en okänd man tar på mig men det kändes bra när han gjorde det. Konstigt... Han var ju inte min typ; för ljus!! Nåja, ingen regel utan undantag?! Kramen jag fick när vi skildes åt... Kontakten ökade och mindre än en månad senare träffades vi igen. Sedan dess har han blivit kvar. Nu är vi ett officiellt samboende par.
Vi är lika crazy... ja kaka söker maka.
Ibland känns det som om vi alltid har känt varandra. Och viktigaste av allt: dottern och djuren har godkänt honom.
Ja summan av kardemumman är att man ska aldrig säga aldrig :-)! Ingen regel utan undantag... <3 Jag älskar dig, min kära sambo!

Igår kastade jag den senaste Otrivinen. Min sista. Överlag har det gått bra. Det var bara igår kväll som det var svårt att sova eftersom det var totalstopp i näsan. Men till slut gjorde John Blund sitt jobb och jag somnade.
Jag tror det värsta är över. Det har varit rinnigt och täppt om vartannat men nu börjar stunderna med en normal näsa bli längre. Bara att ha is i magen och stå ut helt enkelt! Men nu är det helt slut med Otrivin. Och även annan nässprej.

Min älskade sambo och jag har gjort en deal. Vi har till och med skakat hand på det. Vad är vår deal då? Jo... Mitt <3 ska sluta snusa och jag ska sluta med nässpray. Efter X antal år är jag beroende av nässpray. Vi bestämde oss i söndags. För min del går det bra! Bara ett par sprut i näsan om dagen. Mitt <3 har ett par, tre snusdosor kvar. Vi bestämde också att lägga undan motsvarande peng vad en nässpray och en snusdosa kostar i veckan. Det är viljan det hänger på! Än så länge går det bra för mig. Jag kämpar emot. Det är frestande att pumpa in något sprut i näsborrarna när nosen korkar igen. Men jag kämpar emot.

I torsdags flyttade min nya kärlek in hos mig och dottern på pappret. Vissa tycker väl att det gått fort men det känns så rätt, så bra och varför vänta. Livet pausar inte utan går sin gilla gång.
Om någon hade viskat i mitt öra för... sex månader sedan att jag skulle träffa en trevlig och crazy man samt att han skulle flytta ihop med mig och dottern hade jag nog trott att det var ett aprilskämt i efterskott. Eller förskott. Men plötsligt hände det! Vi träffades, tycke uppstod - trots att jag förnekade det! Jag hade inte börjat jobba och ville inte gå in i en relation där jag skulle bli ekonomiskt beroende av en partner IGEN. Men så fick jag jobb och tänkte till... DET var ju faktiskt en väldigt kort träff då vi drack kaffe på Kvantum en sen eftermiddag i december. Jag bjöd över honom och det klickade mellan oss - IGEN. Ett par dagar senare kom han över på mat. Han blev kvar och nu är vi sambor/sambos på riktigt.
Det klickade mellan oss utan att vi - skämt åsido - behövde vrida på låset och höra ljudet :-D!