Förklaring - ingen ursäkt - till varför jag är överviktig:

När jag rökte var inte det bra. Jag slutade och då var jag duktig som lyckats sluta. Men det var ju inte svårt, jag rökte inte mycket (1-2 paket/vecka) och jag var väldigt förkyld. När jag fick diagnosen högt blodtryck berodde det på att jag hade rökt! Viktökningen kom, kombinerat med att jag slutat röka och det minst sagt skyhöga blodtrycket. Det var ju inte konstigt att jag led av hypertoni så tjock som jag var. Men vänta lite... jag gick ned 1 kg/vecka efter sjukhusvistelsen. Ändå var jag tjock redan då?!   

När vi köpte bil uteblev de flesta små promenaderna, tyvärr, och jag ökade i vikt. När jag fått klartecken från sjukvårdspersonal började jag arbeta upp min kondition i långsam takt, precis som jag blivit tillsagd. Eftersom jag inte direkt minskade i vikt skulle jag, enligt gemene man, pressa mig själv så jag förbrände. Det var inte många som lyssnade när jag talade om att jag inte fick köra mig i botten. Konditionen skulle byggas upp långsamt och så fort jag kände det minsta motstånd var jag tvungen att vila. Men se, det var inte bra enligt vissa självutnämnda experter. Nej, jag skulle fortsätta även om jag blev trött eftersom jag FÖRBRÄNDE kalorier bättre då. 

Nåväl, senvintern 2011 köpte vi en motionscykel och jag började så smått trampa någon kilometer/dag samt att jag gick 1,5 - 2 km/dag. När jag väl börjat träna regelbundet var det för lite, jag skulle gå och cykla minst dubbelt så långt. Varje dag. Det spelade ingen roll att jag påpekade doktorns order; jag fick ju inte pressa mig över maxkapaciteten. Hösten 2011 började jag träna på lokal och cyklade 5 km/dag. Jag fick nog när jag ställde mig på vågen och såg förödelsen på displayen. Två, tre lindriga bihålsinflammationer avlöste varandra - ingen träning - och därefter fick dottern och jag influensan - ingen träning - och jag blev inte bättre. Jag gick till VC och jag hade en virusinfektion som låg kvar efter influensan - ingen träning. Tre månader senare gick jag till gymmet (som f ö hade ringt en gång/v och tjatat om att jag skulle komma och träna) och tränade, lugnt och försiktigt. Då fick jag "bassning" av coachen; jag var för långsam! Jag förklarade att det stod i mina papper att jag har hypertoni samt att jag just blivit frisk efter tre månader. Fick jag förståelse? Nix fillepix! Coachen påstod att jag skulle må bättre om jag höll i gång mer än jag gjorde. Det var enbart stressande att träna på det gymmet. Början av år 2012 lade om kosten och fortsatte cykla samt gymma, jag började promenera regelbundet och gick ned i vikt! Då var jag suveränt duktig...   

Dottern fick influensa. Och jag också. Ingen träning, viktökning - igen. Gymmet ringde och tjatade, tjatade och TJATADE. Till slut tröttnade jag och förklarade att jag var inte intreserad av deras utbud längre. Inte ett enda ljud har jag hört från dem sedan dess. Inte ens en bekräftelse på att de tagit emot min s k uppsägning. Jag skaffade mig en stegräknare. 

När jag blivit frisk efter influensan blev jag laktosintollerant. Det hade blivit alldeles för många förändringar på kort tid. 

Under loppet av 4 eller 5 månader slet jag ut tre stegräknare  . Då satsade jag på pedalhingsten i vardagsrummet istället. 5 km/dag satte jag upp som mål. De självutnämnde experterna jublade och gav mig ordern: utmana dig själv så syns det nog på vågen. Nog?! Tack för den uppmuntran.... Nåväl, bihålorna gjorde sig till känna i höstas men inte lika frekvent som hösten före. I julas var vi förkylda hela familjen.

I början av detta år laddade jag ned Run keeper på Iphonen. Jag fick ont i ryggen och gick hos sjukgymnast och har utifrån den träningen satt ihop ett träningsprogram som jag kör hemma.

Jag har byggt upp min kondition långsamt och jag har nog aldrig varit i bättre fysiskt skick som nu - trots min övervikt! På 1,5 år har jag gjort av med 20 kg med motion   och kost. Visst har jag haft perioder då jag stått stilla och ökat i vikt men jag ser helheten: - 20 kg  ! Till och med min dotter ser att jag blivit mindre.

Självutnämnda experter påstod att jag hade dålig kondition eftersom jag blev sjuk så ofta. Vad hjälpte det när jag förklarade att jag kanske inte var så jättedålig alla gånger men jag fick inte träna då plus att jag faktiskt har en bra grundkonditon. Sjukgymnasten ansåg att jag inte var otränad utan det syntes att jag tränade regelbundet! 

Det är så lätt för vissa att sätta sig till doms över andra. Jag medicineras för hypertoni och lider av en eller annan biverkning, t ex svullna slemhinnor vilket innebär att jag har lättare än andra att dra på mig förkylningar. Fysisk aktivitet är bannlyst då jag är sjuk. 

Jag har fortfarande flera kilon att motionera bort men jag är nöjd med min prestation så här långt. 

Var det bättre att vara någorlunda smal och rökare? Jag tänker inte dra ett bloss till under resten av mitt liv! Hellre ett par kilo för mycket och rökfri än att vara rökare och trådsmal!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj oj nu är det länge sedan jag bloggade! Men det har sina orsaker..! Först och främst har jag haft en period med mycket jobb. Fått vikariera för kollegor och några extra jobbpass. För snart två veckor sedan däckade jag under natten. Feber. Ont i...

På kvällskvisten har jag och fästmannen fixat med belysning och fortsatt med timret. Några timmar ute i oktoberkvällen. Lite kyligt. Det ska bli gott med te när fästmannen kommer in. Han plockar undan ute och släcker samt stänger. Nu fryser jag. Ha...

Skönt med sovmorgon. Och skönt att slippa gå upp och skjutsa dottern. Gårdagens jobb känns i axlarna i dag. Åtta timmar storstäd, ja jag skulle ljuga om jag påstod att det inte kändes. Nu inmundigar jag dagens första balja java. Och det smakar finf...

Ett par morgnar har jag fått skrapa rutorna på bilen. I morse var det regn. Det märks att hösten bli mer och mer intensiv; kvällar och morgnar är väldigt kyliga. Även dagarna är kyliga trots att solen tittar fram då och då. Det har gått så fort; nys...

Då är det sista September i dag. För fem dagar sedan firade jag och fästmannen åtta månader som officiellt par. Det har gått fort; väldigt fort. Och det känns fortfarande bra :-)! För en tid sedan fick jag frågan om jag var lycklig tillsammans med fä...