Fy fan, rent ut sagt, vilka människor det finns! Jag häpnar över hur elaka och fega folk kan vara.
De så kallade nättrollen som trakasserar medmänniskor via internet. Man kan inte älska alla men att hota och mobba! Det är ju inte bara offentliga personer som drabbas utan vanliga människor också. Hur är sådana personer funtade? Och vad får nättrollen ut av att kränka sina medmänniskor?
Hur ska vi få bukt med det?
Har vissa människor totalt förlorat respekten? Sitta vid tangentbordet, bakom en datorskärm och sprida kränkande kommentarer! Så fegt, så elakt. Sunt bondförnuft verkar ha försvunnit.
Jag älskar inte alla men jag kränker inte den/de personen/personerna.

Förra veckan låg dottern sänkt i influensan. Själv kände jag ju att något var på gång; trött och ont i kroppen. Men det var ju bara att bita ihop och gå ut med hunden, kortare promenader än vanligt. I torsdags kom maken hem och kände sig febrig och snuvig. Nu är det vår tur att inhysa vårflunsan - tack för det! Vi har stapplat ut tillsammans med hunden på kortare promenader. I lördags kom ena systern; hon och hennes man gick en promenad med vovven ca 1 timme, tack för hjälpen :-)!
Fryser ordentligt mellan varven och andra stunder känner jag mig som en överkokt kräfta.
Maken arbetar hemifrån idag eftersom han inte mår bra. Jag skulle inte orka vardagen utan hjälp heller för den delen. Långsamma, korta promenader känns ändå som om vi kutat Stockholm Maraton. Men det är ändå skönt att komma ut i friska luften och röra försiktigt på sig.
Dottern är pigg och frisk nu. Hon hjälper till med rastning av hunden - innan det blir mörkt.

Nu är det sjukstuga. Dottern insjuknade i lördags; tjosmisk kom febern! Hon var varm men frös. Kokhet. Hon har knappt ätit sedan lördag frukost.
Nu verkar det vara min tur; fryser, värk i leder och muskler. Nåja, så länge jag står upp fungerar det här hemma! Hunden måste ju motioneras men det blir inga längre sträckor; huvudsaken är att hon får komma ut på någon promenad.