Nu har solen äntligen kommit fram under bly- och regntunga moln. Som dessutom läckte.
Regnet strilade redan när klockan vrålade. Känslan av att dra täcket över huvudet låg inte långt bort. Men ansvarsfull som jag är klev jag upp. Och vem ligger på golvet och kråmar sig med svansen roterande som en propeller? Jo vovven! Ett sådant 'godmorgon' kan fördriva vilka ovädersmoln som helst! Lite klapp och pussande dags för nästa utmaning; väcka dottern! Nåväl, ut i regnet på morgonrastning, in och göra frulle, tjata på dottern att skynda sig lite, ut i hönshuset (är musen kvar eller inte), äta frulle och sätta på kaffe.
Nu - ett antal timmar senare; SOLSKEN! Ja lite trädgårdsarbete! Nä... jag slappar lite; som mina älskade fyrbenta flickor!

Nyheterna på TV4 meddelar att barnvåldtäkterna har ökat med 25 %. Men har de verkligen ökat så mycket? Kan det inte vara så att tjejerna törs anmäla? Eller en kombo? I vilket fall som helst är det rent ut sagt för jävligt!
Ett nej är ett NEJ! Ska det vara så svårt att förstå?
När jag växte upp existerade inte våldtäkt mot barn och våldtäkt i parrelation var uteslutet. Incest var nog tveksamt i svenska, normala familjer. Kvinnan fick skylla sig själv; hon hade med största sannolikhet eggat upp mannen och sedan avvisat honom.
En attityd jag aldrig stått bakom.
Det är bra att unga tjejer vågar anmäla. För 30 år sedan vågade knappt någon prata om det än mindre anmäla.
Vi kan inte stå mållösa i periferin! Som förälder måste vi prata med våra barn och upplysa dem om det här. Jag har pratat med min dotter om sexuella ofredande osv.
Nej betyder NEJ - inget annat!