Lördag. Sovmorgon! Eller? Beror ju på hur man ser på saken...
6.45 blir jag väckt av vovven. Bara att klä sig och gå ut. Ingen katastrof; jag kan ju lägga mig igen. Kryper ner under mitt svala täcke; Aaaaah! Då börjar vovven morrgläfsa. Snälla, sluta. Inte dax än. Morrgläfset fortsätter. När hon äntligen är tyst och jag ska glida in i någon sorts dvala vrålar väckarklockan. Hunden ska få frukost. Jag går ned med vovven hack i häl och plötsligt stannar hon så tvärt i trappen att jag fick hålla emot, annars hade hon halkat ned. Hon stirrade ut genom fönstret, vände och sprang upp! Jag såg ingenting. Väl i köket såg jag en svart katt utanför. Förmodligen den som skrämt Midna. Hon kom inte ned förrän jag lockade henne med doften av färskfoder i trappen.
Ja det var min sovmorgon... Fast jag fick ju det egentligen, eller hur? Jag går ju upp 5.15 i veckorna...