Det var måndag nyss och hux flux är det fredag!
Vi gick faktiskt och lade oss tidigt igår. Men sjutton känner man sig utvilad för det! För ojämn sömn kanske?
Nåväl, skönt med helg!
Trädgårdsarbete! Vi har ett antal blomlökar som måste i jorden. MEN då krävs en ritning! Ja vi har några projekt som ska fixas i framtiden: bygga ut förstukvisten, anlägga grusgång med en rundel framför ingången till förstukvisten. Och jag vet HUR det ska se ut :-)! Den röda pionen är på plats. Antingen kommer den stå i mitten eller uppe vid kanten. Rita och mäta, markera och gräva ur. Och fortsätta med buskröjet förstås! Fast jag vet ju inte om kära maken är helt med på noterna ;-)!
Helgen lär ju springa förbi - som vanligt...

Vissa dagar ska man dra täcket över huvudet och somna om! Denna dag är en sådan.
Lämnade dottern vid bussen och ska precis köra i väg då hon ringer; hon har glömt nycklarna. Nej nej nej jag åker inte fyra mil för ett par nycklar! Lite sms-kontakt längs hemvägen. Kommer hem, ger de fyrfotade frukost och ska avnjuta påtåren då dottern ringer och ber om nycklarna. Ja ja, jag ska dricka upp kaffet sedan kommer jag. Tittar på klockan; inser att jag faktiskt kan hinna innan hon börjar! Stressa i sig ett par klunkar, in med Athena i dotterns rum och ska bara koppla Midna som är fullt upptagen med att trakassera Eros. Snäpp! Kopplad och snopen hund! Får pusha fram henne i dörröppningen. Jaga en smitare, dvs Eros, är inget alternativ! Men DET slapp jag. Men på trappan satt en totalt omutbar staty; Midna. Krångel är inte heller något alternativ! Ett par sekunder senare går hon motvilligt nedför trappan mot bilen. Så där ja! Bara att stämpla så ska jag nog hinna tills dottern börjar skolan.
Jag ringde henne strax innan jag svängde in på vägen där skolan ligger. 8.08 lämnade jag över nycklarna; åtta minuter före skolstart! Sedan hem, tog vägen genom skogen så slapp jag vägarbetet på motorvägen.
Äntligen hemma! Nu var det bara att fixa kaffe och NJUTA!
Men som sagt, vissa dagar...

Då var det onsdag igen! Snart helg med andra ord!
Just nu är jag glad att det är onsdag; om ett par timmar lite drygt rullar tåget och kära maken är på väg hem <3!
Det ska bli skönt att få hem honom. Vi längtar efter honom.
Men det är ju några timmar kvar tills han kommer. Det finns ju saker att göra hemma så jag behöver inte rulla tummarna i väntan på honom!

På vägen till bussen dansade älvorna på gärden, åkrar och i hagar. Det är vackert med dimma; bara man slipper den på vägen.
När jag åkte hem hade solen kommit fram. Solsken och dimma; vackert som en tavla!
Jag var tvungen att stanna och fotografera.

Nu avverkas skogen bakom huset. Avverkas? Nej, mer skövling tycker jag. Det är knappt jag känner igen mig när jag tittar ut genom ena köksfönstret; senast i morse stod träden, främst gran, och sträckte sina toppar mot skyn. Nu ligger det kala stammar på hög.
Ja, skogen behövde gallras. Men den här remsan som kalhuggits ser för marig ut!
Om täckningen blir bättre kan skövlingen förlåtas en del.
Blåsten kommer ju att könnas betydligt mer nu.

Nä tvätten var inte riktigt torr. Men vi köpte ju en liten älgstek i helgen! En mumsigt mustigt god gryta! De små fick några köttslamsor; GLUFS (Midna), SLAFS (Eros) och TASS, TASS, PIP (Athena) som sprang upp och därmed talade om var hennes skål skulle stå :-)!
Nu puttrar grytan på svag värme och det doftar gott!
Tvätten får vackert vänta ett tag till.
Lite senare ska jag förbereda stroganoff på kalkonfalu.
Nu är det rejält varmt i stugan; eldens sista glöd kämpar i spisen, värmen från elspisen och solen som gassar rätt på och in i huset.

0,3 plusgrader när klockan vrålade 5.45 Jo det är ju inte så konstigt; det är höst nu.
Jag fick nästan släpa ut Midna på den första rastningen.
Dotra fick göra frukost medan jag tände i spisen.
Tack och lov var det tillräckligt med glöd när jag kom hem efter att ha skjutsat dottern till bussen, rastat Midna igen och utfodrat de små så jag kunde lägga in ved. Det brinner så härligt; det knäpper om vissa vedpinnar och man känner hur värmen sprider sig - framför allt i köket.
Nu sitter jag i soffan under en pläd och undrar varför ingen katt ligger bredvid mig. Påtåren har landat i magen och det är väl dags för tretåren. Sedan finns det mer tvätt att ta hand om och mer att tvätta. Jag behöver inte elda för att hålla kylan på avstånd ;-)!

Fortfarande efter nästan 16,5 år tillsammans räknar vi timmarna tills vi åter ses. Fjolligt förälskade och kära. DET är en skön känsla.
Jag kan fortfarande känna det där härliga pirret i magen; det-där-pirret-i-början. En blick, ett leende eller en beröring. Ibland behövs inga ord.
Vi har lyckats vårda förhållandet och äktenskapet. Passionen finns kvar.
Vi är inte överens alla gånger men konstigt vore väl annars!
Huvudsaken är ju att den ömsesidiga kärleken och respekten finns - och de bitarna finns.
Vi fortsätter räkna timmarna och för varje timme som går desto gladare blir vi :-D!
Nu är det mindre än 49,5 timmar mitt <3!