Riktigt arbetsam igår; gjorde i ordning platsen vi eldade grenar på i fjol. En plats med förkolnade rester av grenar som ockuperats av tistlar. Tistlarna klipptes ner och krattades bort. Tidningar och grus täcktes sedan av ca 250 liter jord. Några smultronplantor som jag räddade från gräsklipparen fick en fristad på den före detta eldplatsen. Blåst och regn...
Idag vaknade jag av att ryggen värker. Ja ja, det kommer surt efteråt. Så är det. Först nu som jag börjar känna mig ok i ryggslutet. Men då kan jag ju fundera på frågor inför mötet på måndag! Ett möte ang mitt lilla projekt. En fråga har jag kommit på. En enda ynka fråga! Nåväl, dagen är inte slut än och det är inte måndag imorgon.

Vid 2 i natt vaknade jag... jag kände igen ljudet och det blinkande ljuset. Det var med all säkerhet inget UFO som skulle beama upp oss i rymden.
T o m <3 maken vaknade! Yrvaket mumlade han: billarmet? Ja men självklart! Bara att klä på sig en t-shirt, springa nedför trappan och nästan snava på en hund, som tyckte det var dags att gosa! Ut i den nästan svarta natten, den fuktiga kylan slog emot mina bara ben. Tryckte på unlock på dosan, gick för att öppna och stänga ena bakdörren. Det är glappis i den och behövs inte mycket för att lampan i dörren ska tändas. Det är då larmet går, om Pärlan är låst. Händer någon gång/år. Här i skogen är det ingen fara men det var olustigt inne i stan.
Sedan hann jag bara lägga huvudet på kudden... så var det dags igen för nästa oljud; våra väckarklockor skrek samtidigt. Tack för det nattatroll!

Almanackan säger 1 juni. Varför fryser jag? Och varför har jag värmen på i bilen? Det regnar och blåser. Solen tittar ut och in genom molnen. Känns mer som annalkande höstlov snarare än sommarlov. Träden är gröna, syrenerna och liljekonvaljerna blommar så då är det väl sommar? På kvällarna sitter vi under filt och huttrar. Upp och nedvända världen. Det skrivs att jorden blir varmare men det känns inte just nu! Det blåser så kåken knakar i kapp med fönstren.

Lördag. Sovmorgon! Eller? Beror ju på hur man ser på saken...
6.45 blir jag väckt av vovven. Bara att klä sig och gå ut. Ingen katastrof; jag kan ju lägga mig igen. Kryper ner under mitt svala täcke; Aaaaah! Då börjar vovven morrgläfsa. Snälla, sluta. Inte dax än. Morrgläfset fortsätter. När hon äntligen är tyst och jag ska glida in i någon sorts dvala vrålar väckarklockan. Hunden ska få frukost. Jag går ned med vovven hack i häl och plötsligt stannar hon så tvärt i trappen att jag fick hålla emot, annars hade hon halkat ned. Hon stirrade ut genom fönstret, vände och sprang upp! Jag såg ingenting. Väl i köket såg jag en svart katt utanför. Förmodligen den som skrämt Midna. Hon kom inte ned förrän jag lockade henne med doften av färskfoder i trappen.
Ja det var min sovmorgon... Fast jag fick ju det egentligen, eller hur? Jag går ju upp 5.15 i veckorna...

Ja då var det gjort för i år! Alltid lika ångestfyllt; hur mycket måste åtgärdas p g a alla tvåor? Är besiktaren trevlig eller totalt osicial? Besiktaren var en trevlig kille som visade mig tvåan; vänster länkarm i bakvagnen. Första gången jag stått under min Pärla och sett henne undertill. En tvåa... Och en bra att veta: högra reflektorn börjar bli dålig. Gick i genom ändå. Ett gränsfall. Nåväl inte så farligt! Kunde ju ha varit värre; mycket värre! För tre, fyra år sedan fick jag tvåa på stötdämparen. Och de byts i par... dubbelt så dyrt.
Nåja, nu är det ett år kvar tills nösta ångestfyllda besiktning...

Igår hämtade vi dottern efter skoldagens slut; halsontet hade blivit värre och hostan gjort entré. Vid hemkomsten lade hon sig på soffan och tvärslocknade. Hon sade själv att det var bäst om hon stannade hemma idag. De orden kom från henne..! Det brukar bli gnat, tjat och tandagnissel när jag eller maken säger att hon måste vara hemma. Inget fel att vilja gå till skolan men är man så pass dålig att man ligger och saknar aptit bör vederbörande kurera sig i hemmet.
Jag hoppas hon får sova; hostan väckte henne vid 7 imorse och hon kan inte somna fastän hon behöver och vill sova. Baskade otyg!
Och hunden vill inte gå ut! Hon sover, när hon inte jagar resp trakasserar katten. Hon får "säga till" själv när blåsan gör sig påmind.
Jag är inte heller fit 4 fight; lagom febrig för att inte orka mer än det absolut nödvändigaste.

Midna har verkligen mognat sedan löpet började; inget bit & slit i kopplet, ingen hoppande, bitande krokodil. Hon sätter sig oftast innan jag ger kommandot då vi ska gå ut resp in. Det är precis som om hon blivit en dam. Lite bitig fortfarande men hon bits inte lika hårt - om hon inte är uppspelt förstås! En riktig gosgurka; ofta ligger hon på rygg och vill bli klappad på bröst och mage. Och hon älskar att pussas! Det händer att hon och katten pussas. Katten stryker sig mot Midnas framben då och då. Ja de är söta - när de är sams! Mina små <3!

Lite ironiskt är det att JAG som aldrig varit intresserad av eller duktig på kärnämnet MATEMATIK sitter ett par timmar (sammanlagt)/dag och bollar med siffror. Och jag tycker det är ROLIGT! Ja, du läste rätt ;-)! Men den här sortens matte förstår jag nyttan med. Inga parenteser, inga X eller Y, inga potenser eller pi eller radie eller hypotenusa och andra matematiska begrepp som ger mig allergichock genom totalt hjärnsläpp :-P! Räcker så bra med +, -, * och / samt %! Fast det händer att jag räknar division istället för multiplikation. Och tvärtom! Eller så blir det kortslutning; vad var det nu igen jag skulle räkna?
Det börjar ta form... några små detaljer som jag måste se till att ha eventuella lösningar på. Jag har kunskap och erfarenhet sedan tidigare men kriterierna har lättats upp men inom ett visst område är det med all rätt tufft.
Dottern är ledig från skolan idag; hon kom hem från klassresan sent igår kväll. Då får jag konkurrens om datortiden :-/. Nåja, jag har ju annat att göra också; en hund som ska rastas, en katt att ta hand om, en dotter att umgås med, underhålla vårt hem osv. Ena strålkastaren på bilen ska bytas. Ev lite småfix i trädgården. Ja det finns alltid något att hålla sig sysselsatt med <3!