Luften kändes kyligare när jag gick ut för att stänga in hönsen och hämta ved. Jag kunde nästan känna den fuktiga och metalliska smaken av snö. Lite tidigt än, kan jag tycka - trots att jag älskar vintern.
Torkarbladen fällde jag upp; graderna har rusat ned från ca 10 till 3, nyss 2,8. Förvånar mig inte om det är frost i morgon bitti.
Jag är glad att jag fyllde upp kitteln och korgen med ved! Det är ju inte så upphetsande att gå till vedbon strax före 6 på morgonen.
Jag tänder i kaminen strax efter 5 så make och dotter ska slippa frysa. När elden har tagit sig ordentligt börjar jag med frullen, som är klar när maken går upp 30 min senare än mig.
Nog kändes det kyliga vinddraget i dörren när han klev in.

I fredags låg Athena i soffan hos mig; vi gosade och hade mysigt. Helt plötsligt for hon opp och ut i köket. Jag såg ett litet ljusgrått äckel med svans som katten bar omkring på som om det vore en kattunge. Inte in här, sade jag till katten och hon vände faktiskt. I köket släppte hon den. Musen sprang i panik och pep. Den gömde sig så småningom bakom vitrinskåpet. Då tröttnade katten och lade sig på soffan.
Ett par, tre timmar senare tog hon upp spaningen igen; hon hoppade upp på vitrinskåpet. Maken undrade vad hon gjorde där. Jag tog en blompinne och skulle skrämma fram den. Jo det blev mer än bara skrämselhicka! Musen hade börjat klättra upp på baksidan av vitrinskåpet. Istället för att skrämma den lilla inkräktaren så fick jag fram den! Med blompinnens hjälp praktiskt taget flög den fram, bara någon decimeter från mitt huvud!
Vi lyckades få katten att släppa sitt byte, vi delade upp arbetsuppgifterna; jag fångade katten och dottern tog in henne på rummet medan maken skrämde ut det lilla monstret genom ytterdörren.
Igår när jag skulle stänga in fjäderfäna klättrade en liten grå varelse på insidan av dörren in i uthuset (där vi byggt hönshuset). Då var jag själv... Jag tog en regel som står lutad mot staketet och skrämde iväg det lilla äcklet. Den sprang genom hönsgården och ut i skogen.
Ja möss är en del av lantlivet men jag behöver ju inte gilla dem för det?

Å hur ska vi stå ut? Sju dagar kvar. Det är så nära nu. Vi har ju letat och längtat i över tre år nu. Jag kom på att vi även måste fixa med försäkringen. Ja det är ju en dag i morgon också. Dagarna både släpar sig och rusar fram.
Men så här dags nästa måndag har vi en go, liten och busig valp!

  Äntligen MÅNDAG! Om inte måndagen kommer kan det inte bli helg! Nu är det sju dagar kvar! Sju dagar tills vi hämtar hem vår valp. Som vi har väntat och längtat; nu är vi nästan i mål!

Vi har beställt hundmat. Koppel köpte vi förra helgen. Dags att bestämma mat- och vattenskålar och köpa senast i helgen. Någon leksak bör införskaffas. Vi måste även lösa Athenas mat så inte hunde äter upp det. Alaskan Malamute är en matglad ras och äter i princip allt. I alla fall det som hamnar på golvet  ! Det har med överlevnadsinstinkten att göra. Genetiskt med andra ord. Det härrör från guldruschens glada dagar i Alaska då rasen utnyttjades att dra slädar. Hundarna fick skulor att äta.

Det är en ras som mår bäst av att arbeta med drag. Här ska det tränas - både fysiskt och mentalt! Dragträning ska börjas asap! Jag fick ett tips från uppfödaren; låta valpen dra en petflaska med grus. Då vänjer hon sig vid att ha något bakom sig som dessutom låter.   Dottern ska syssla med agility. Den träningen kan smygas i gång med slalom och tunnlar; trappor och hopp ska undvikas i möjligaste mån medan valpen växer för att skona lederna.

Äntligen bara EN vecka kvar!

Alaskan Malamute som valp och vuxen.

Ja den här dagen flög i väg! Vad har vi gjort? Jo putsat fönstren på insidan och putsat glasen på bägge sidor på innefönstren, satt upp dessa på nedre plan. Jag har planterat om två växter, vattnat hushållets växter och ska hänga tvätt, maskin nr två. Vi har beställt hundfoder.
Och så firar vi! Vi har bott i vårt hus ett år i dag!
Maken och jag turas om att hjälpa dottern med läxor.
Hänga tvätt och ta en dusch så kan vi ta kväller!

Så är det söndag... IGEN! Svisch, har det bara sagt. Fast nu gör det ingenting att tiden går fort ?! Vi räknar ned; åtta dagar kvar! Det är mycket vi måste ha färdigt innan vår nya familjemedlem anländer: mat, halsband, ordna kattens matplats, "grind" till trappan, mat- och vattenskålar, borste, klosax och säkert ytterligare saker.
Men vi har ju ännu en helg på oss.
Det ska bli roligt med en valp! Visst är det mycket jobb; blir nästan som att skaffa en bebis. Men jag gillar det.
Det är roligt att träna hundar; se utvecklingen från de första stapplande försöken till de med stolt värdighet klarar av kommandot. Vi måste tidigt lära valpen kommandon som gå, framåt, stopp/halt/stanna, höger, vänster och sakta ned. Och varför är dessa så viktiga? Jo vi ska köra med hunden; det är en draghund.
Men som sagt, en helg kvar. Åtta dagar.

I morse när jag körde dottern stod en älg på åkern. Maffigt! Roligt för dottern att se att den är ljusare på undersidan/benen. Maken såg en älg kliva över vägen där igår morse.
När jag åkte hem stod älgen kvar. Jag stannade bilen, drog ned volymen och hissade ned fönstret. Vi tittade på varandra en stund innan älgen travade iväg. Han halvsprang över vägen, 4 -5 meter framför bilen. Så elegant! I skumrasket såg jag att det var en skoveltjur. Magnifik, fulsnygg och ståtlig. De har något särskilt, älgarna. En sak är säker; tjurarna är verkligen Skogens konung!

Jag har fått frågan om det inte är tråkigt att vara hemmafru. Frågan skulle kunna besvaras enkelt med ett nej. Men jag väljer att motivera; det är inte tråkigt utan en förmån. Jag har förmånen att ta hand om min dotter på ett helt annat sätt än om jag hade förvärvsarbetat. Det är inte ensamt heller; jag har ju katten! Och hönsen! Snart har familjen en ny medlem; hunden!
Jag har också fått frågan vilket mitt favoritdjur är. Det djur som är min absoluta favorit lämpar sig inte som husdjur utan ska ströva fritt. Tyvärr är arten jagad pga människans sjuka, omättliga begär. Djuret är afrikansk elefant. De är vackra, intelligenta och känslosamma. Men jag älskar hundar och katter också.