Äntligen har vi premiärcampat! I söndags efter frukost åkte vi, visserligen inte så långt utan bara till Malmköping. Där är det mysigt och trevligt. Synd att vädret inte var på vår sida. Det blåste så hela husvagnen skakade och ena tältpinnen till förtältet blåste itu. Nätterna var kyliga och råa. Det har sin charm att leva lite spartanskt och på begränsad yta. Vi umgås ju med varandra på ett helt annat sätt; vi har ingen fungerande antenn så det blir inga barnprogram eller nyheter. Disken får vi turas om med. Maken och dottern har diskat i servicehuset medan jag provkörde vattensystemet när jag diskade i husvagnen. Gasolen är bortplockad så vi lagar mat i förtältet på en kombinerad ugn och spis samt grillar då och då. Jag skulle mer än gärna bosätta mig i husvagnen på heltid! Men det är tyvärr inte möjligt. Var skulle vi göra av dotterns piano, till exempel?   Hon tar lektioner och behöver ha tillgång till sitt piano, ett arv efter hennes morfar. Tur att vi kan åka ut en helg då och då i alla fall!

Lite skönt att slippa staden och ladda batterierna utan en massa sirener som tjuter, bilar som tvärnitar och tutar, slippa gap och skrik från berusade personer. 

Vi var uppe och tittade när de tände brasan men sedan gick vi tillbaka till husvagnen där vi spelade Monopol eller kort. Tiden går så otroligt fort.

När vi anlände hem sprang vi i skytteltrafik för att packa ur husvagnen för att sedan köra den till uppställningsplatsen, handla och så skulle maken packa och fixa innan han skulle åka till Köpenhamn. Ett abrupt slut på en familjär helg. Nåja, denna vecka blir kort; snart helg igen   !

    27 april 2002 föddes en underbar och temperamentsfull flicka. Det var en kylig och regnig dag. Vi kom upp på BB i Motala runt 8 på morgonen. Jag visste att det kunde ta tid; förstföderskor ligger länge. Två timmar senare sattes krystvärkarna i gång och 21 minuter senare föddes min och makens dotter. Jag låg två timmar och 21 minuter.

Idag blir det, på dotterns initiativ, släktmiddag för hennes mostrar, kusiner, gammelmoster och farfar. Hennes morföräldrar, farmor och katten får blicka ned från himlen. Eller var de nu befinner sig. 

Elva år sedan, exakt på dagen dessutom! Åren går. 

Gratulerar på födelsedagen, älskade dotter!   

Nu tar jag strax helg! Eller... inte. Finns de som anser att jag är ledig jämt och ständigt, att jag ingenting gör! Jag har ett oavlönat arbete eftersom jag är hemmafru. Nja, förresten, jag har ju mat och husrum   ! Vem lagar maten? Vem försöker hålla ordning i hemmet? Jo, det är lilla frun det! Jag klagar inte, vi har valt det själva. Den tid jag får med dottern hade jag missat om jag arbetat. Visst får vi göra vissa uppoffringar men det är värt. Dottern vill ha hund. Det vill jag också. Ett liv utan djur är inget liv - fiskarna räknas inte eftersom de simmar omkring i akvariet och betraktas - och det blev tomt när katten dog. Vi terroriserade maken med enkäter och fick positiva svar. Jag sade att då gäller det att spara, en hund kostar inte gratis. Men vi skulle prioritera förra årets resa till Paris och börja spara när vi kommit hem. Jag har gjort en hundkalkyl med kostnader (veterinärbesök, valpkurser etc) och sparade medel. Det har gått bra men vi har många kronor kvar. Dottern pantar och skänker alla pengar oavkortat till "hundkontot". Men även om vi hade haft råd att köpa en hund på studs hade vi inte gjort det. Dottern måste lära sig att det inte går att få allt på en gång. Hon tycker det tar lång tid och hon vill ha hunden senast om ett år! 

Nej jag skulle inte vilja byta bort livet som hemmafru mot förvärvsarbetande, trött kvinna!   Jag älskar min familj !

Skolmaten kan man ha många åsikter om men det är åt skogen med alla långa transporter! På dotterns skola serveras det bland annat kött från Irland. Men vi har ju kött i Sverige! Lokalproducerat också. Det är sådant tjat om global uppvärmning och att vi ska minska utsläppen men det går ju inte ihop när vi har kött från hela världen på t ex Ica. Jag vill att min dotter ska äta svenskt kött. Själv äter jag inte kött från tamboskap men jag köper bara kött där det står att det är uppfött och slaktat i Sverige. Men kan man lita på det med tanke på IKEAs köttbullar med hästkött? Det är ju skandal att vi inte ska kunna lita på innehållsdeklarationen.

Är det bra ur miljösynpunkt att frakta kött runt halva jordklotet när vi har kött i vårt land? 

Så har fredagen äntligen anlänt! Känner att jag måste tagga ned innan påtåren   . Har haft min dos av morgontjafs med dottern. Hon hade planerat att åka tidigare idag men hon skulle göra en massa annat när vi skulle gå vilket resulterade i att halvvägs till hållplatsen såg vi bussen åka förbi och vi fick vänta på den buss hon inte ville åka med. Tjafs om en busslinje som bevisligen inte går förbi på den sidan, bussbyte och det ena med det tredje. Den buss hon inte ville åka med är stökig och kan ofta vara sen men vad fanns att välja på då den tidigare bussen passerat? Nåväl, hon kom fram som hon skulle och jag fick min morgonpromenad   !

Nu ska jag fixa påtåren så jag kan förbereda inför handling och morgondagens släktmiddag. Ha en trevlig helg och glad Valborg!

Imorse ställde min dotter, snart elva år, frågan vad byxmyndig är. Det hade hennes bror nämnt vid tillfälle, sade hon. Då förklarade jag det. Följdfrågor om mens och förpubertet samt pubertet kom upp. Det är ju bara att förklara. Förpubertet är för mig ett nytt begrepp, det talades det inte om när jag var i hennes ålder. Hon tyckte det var larvigt att en lag skulle bestämma vid vilken ålder man får ha sex. Jag försökte förklara att man också är straffmyndig vid 15 och att det kan hänga ihop. Och jag poängterade min åsikt om att inte ha för bråttom med sin sexuella debut. Då tyckte hon att jag inte skulle säga något eftersom jag bara var 14 år. Jag talade om för henne att jag talade av egen erfarenhet. Nu i efterhand önskar jag att jag hade väntat med debuten.

Hon frågar och jag svarar, ibland säger jag faktiskt att vissa saker är mina privata och vägrar svara. Det är klart att hon är nyfiken och vill veta saker, konstigt vore väl annars. Min mamma vägrade prata om sådant, hon var pryd.

Jag tycker det är bättre dottern får veta saker om mig av mig. Det handlar om att bygga förtroendet vidare, att hon känner sig trygg att prata om vad som helst med sin mamma - dvs mig.

Torsdag och snart helg. Lång helg dessutom! Det ska bli skönt med lite ledigt från vardagen fastän det inte är länge sedan det var påsklov. Vi ska även fira dotterns elfte födelsedag med släktmiddag. 

Igår lade maken in citronsill - ett måste på bordet vid Valborg, Midsommar, Jul och Påsk - och jag gjorde köttbullar på viltfärs - nu går jag emot JANTE; med risk för skryt men de var verkligen jättegoda och det var svårt att frysa in alla   !

Ja, jag går emot JANTE och har väl alltid gjort! Varför ska vi inte tro att vi är något? Vi är ju något; vi lever för att vi har en uppgift på jorden.

Ja, helgen nalkas och jag har mina sysslor. Det ska städas - igen - inför släktmiddagen och vi ska planera maten och drycken. Jag har bestämt att vi serverar inte vin till maten eftersom det är dotterns middagsbjudning.   Nu ska jag dricka upp kaffet innan jag sätter igång!

Hur kan det komma sig att gemene man har så svårt för att acceptera oss som är lite excentriska? Ska vi inte ha våra egna stilar? Nej, någon eller några bestämmer vad som är inne. Men om jag nu inte tycker att modet är i min smak kan jag då inte få ha min åsikt ifred utan att bli påhoppad med ord eller blickar? Så fort jag kommer in i en klädbutik får jag frågan vad jag letar efter. Svaret blir, som vanligt: det vet jag när jag ser det. Då tittar hon, det är 99 % kvinnor som arbetar på t ex Lindex, konstigt på mig. Jag kan leta efter byxor men köpa en tröja. Bästa stället att shoppa kläder är på nätet eller ur katalog. Det är min åsikt i alla fall.

Skor är hopplöst! Det finns banne mig aldrig några i mitt tycke som är snygga eller väldigt sällan i alla fall. Min man undrar hur jag efter fem minuter kan avgöra om det finns något i en skobutik eller inte. Jag går ett varv och tittar. Oftast känner jag på mig OM det finns några fotbeklädnader i min smak. Och finns det sådana, ja då kan jag inte ha dem: får inte i foten t ex. En sko kan se snygg ut framifrån och så upptäcker jag att det är kilklack! Kilklack är inte min stil! Det kan finnas skor som är jättesnygga men kostar en halv förmögenhet. Jag betalar inte bortåt 1000 spänn för ett par pjuck - aldrig! 

Gympadojjor är skillnad, de behöver ju inte vara särskilt snygga bara bekväma att promenera i. Det här är ett I-landsproblem men jag står för det. Jag vet att det finns värre saker att lägga energi på men jag kan inte hjälpa alla utan gör så gott jag kan med att skänka några kronor här och där.   Nu dags för en fyrtår!