I morse kändes det att kylan sakta men säkert kommer tillbaka; från att ha legat på någon minus igår så hade köldgraderna ökat till - 7 i morse. Inne på nedre plan hade vi nog inte mer än 15 grader. Bara att bunkra ved!
I dag fick jag lov att använda underställ och vantar på promenaden; - 8 på eftermiddagen. Det var jobbigt att plumsa på i snön; under nysnön var det skare.
Eros sprang ut glad i hågen på förmiddagen men han ville in lika fort igen. Athena gav honom en blick som om hon tyckte han var tokig!
Sex ICA-kassar ved har dottern och jag burit in; räcker ett tag ;-)! Tänkte försöka slippa gå ut till vedbon mer i dag, det beror ju lite på HUR kallt det blir. Jag hoppas jag slipper elda HELA natten.
Vägen har i alla fall plogats så planen är att dottern ska till skolan i morgon. Det brukar ju inte bli någon större mängd nederbörd när det är svinkallt. Jag hoppas även att det inte blåser under natten, vissa delar av vägen kan täppas till.
En bild från gårdagens promenad

Att vår grusväg inte plogas regelbundet accepterar jag. Stor och tung bil är ett plus när snön är ca en decimeter. Det har kommit ungefär så mycket sedan plogen sent igår kväll. Den mer trafikerade grusvägen hade inte heller plogats sedan igår. Nåja Volvon tuffade på bra i snön, jag var visst den första som åkte. Allt gick bra tills T-korset där jag skulle upp på asfalten. Där körde jag fast, hjulen spann och bilen gled i sidled. Jag såg ingenting bakåt på grund av mörkret. När jag steg ur och gick bakom bilen stod bakvagnen max en halv meter från diket. Shit shit shit! Jag älskar bilkörning på moddiga vintervägar... inte! Ringde syrran. Jag väckte henne (förlåt syster A) men hon och hennes man kom efter en stund. De knuffade upp mig medan jag körde och kunde vända. Min man ringde skolan och meddelade att dottern stannar hemma i dag.
Tur maken handlade en massa igår så jag och dottern klarar oss medan han är bortrest å jobbets vägnar. Bara hoppas att tågen går så han slipper förseningar.

Efter några dagar utan vatten hördes ett sug i vattensystemet. Jag vred på kranen; vattnet var tillbaka! Efter ungefär ett dygn med värmefläkten i pumphuset hade isproppen äntligen försvunnit!
Det var en känsla av lyx som infann sig då isproppen äntligen släppte och vattnet åter strömmade ur kranen. I vår del av världen är vi bra bortskämda! Vi har rent vatten i kranen; bara att vrida eller vinkla. I andra delar av världen dör människor i brist på rent vatten.
Man inser inte hur beroende man är av t ex vatten förrän det av någon anledning försvinner. Tur att vi kunde smälta snö till att spola toaletten. Det tog sin tid; en kastrull full med snö blir ju bara en bottenskyla.
De flesta av oss tar nog för givet att vattnet rinner till då vi vrider på kranen!
Det blir så mycket annat runt omkring när vattnet lyser med sin frånvaro. Tvätt och dusch t ex. Som tur är har jag min ena syster och svåger i närheten, de har ställt upp med vatten, dusch, tvättmaskin, värmefläkt.
Vatten i kranen är en lyx men kanske inte en självklarhet i en smällkall vinter.
Nu har ett nytt, angeläget projekt dykt upp; isolera pumphuset i sommar.

Nu är hönsen på väg ut i hönsgården; de har inte varit ute på flera dagar. Det är endast ett par minusgrader. Men isproppen tinar ju inte för det. Det blir att smälta mer snö (så vi kan spola toaletten) och hämta mer vatten hos syster A. I dag måste i alla fall jag duscha. Och tvätta en maskin... Vi får bjuda er på en riktig sjudundrande middag som tack, kära syster och svåger!
Eros har varit ute en stund. Athena däremot är inne och njuter av stugvärmen. Värme och värme; det är rått eftersom vi inte har tänt någon brasa än. Hon är inne i alla fall eftersom hon inte vill gå ut.
Nackdelen med ett fåtal minusgrader är ju att det kan snöa. Det har det gjort under natten; ca fem cm har vi fått. Vad jag vet är vägen oplogad men det är ju inget ovanligt; en grusväg i skogen med enbart tre, fyra hushåll har ju inte så hög prioritet.
En strålande sol och vi skulle ha ett vykortsvackert landskap! Men nu lyser inte solen. Det är grått och snöflingorna har tagit en paus.
Borde hämta ved och ta in snö samt fixa en balja java. Men å andra sidan är det ganska trivsamt under filten! Nä dags att sätta fart så det blir något gjort; vi ska plocka ned julsakerna i dag.
Det kanske blir en lite längre promenad med vovven nu när det är behagligt ute?!

Fortfarande inget vatten. Man inser inte beroendet förrän ämnet/objektet är borta. Som tur är har jag en snäll syster i närheten där vi kan fylla dunkar med vatten. I förrgår duschade dottern och igår tvättade jag två maskiner.
Bara disken är ju ett bökigt kapitel för sig. Torka av tallrikarna och koka upp vatten. Fast vi är ju lite vana med att hushålla; vi har campat en del. Fricampat och stått på camping med husvagnen. Allt går bara man vill!
Jag har varit utan vatten förr; första vintern i vårt nybyggda hus och i min och min före detta sambos lägenhet. I huset frös det i badrummet och vi fick ta ut en rörmokare som rev upp delar av golvet för att lokalisera isproppen. Vi var inte helt utan vatten men fick vara försiktiga, vill jag minnas. Min fd sambo och jag var utan vatten i fem veckor. Vi fick ingen hyresreducering eftersom hyresvärden utnyttjade force majeur. Eftersom maken och jag äger fastigheten får vi ordna detta själva. Ja det är sånt som kan hända. Den som är bortklemad tänker nog: skulle jag aldrig gå med på!
Men inland händer det oväntade saker i livet och det är bara att tag i det för att göra det bästa av situationen! Saker och ting löser sig inte av sig själva eller med ett knapptryck som i dator- och TV-spelens värld.
Nu ska jag fixa kaffe, hälla upp resterande vatten i diverse kärl och så ska vi fylla vatten - om vi får, kära storasyster A ;-)?

I förrgår kväll slog det om och blev väldigt kyligt; - 18,5. Maken och jag bestämde att vi skulle turas om att hålla eldarna vid liv under natten. Jag tog första vakten á tre timmar. Alarmet ställdes på 30 minuter i fall jag skulle somna på passet. Jag sov säkert 20 minuter av de 30. In med ved, ställa alarmet, sova, väckt av en vrålande klocka, in med ved osv. När mina tre timmar var över kom maken ned. Å så skönt att få sova tre timmar i sträck! Men de gick ju lika snabbt som att knäppa med fingrarna. Då tog jag över och lät maken sova någon dryg timme.
Igår förmiddag frös vattnet. Maken hämtade in snö i stora kastruller som fick smälta på vedspisen. Då kunde vi i alla fall spola toaletten och ge hunden och katterna vatten vid behov. Vi fick hämta vatten hos min ena syster. De lånade ut en värmefläkt som maken ställde i husgrunden där han gissar att isproppen sitter. På eftermiddagen åkte vi dit igen så dottern fick duscha. Medan hon tvagade sig passade maken på att komphandla och köpa pizza; för att spara tid så inte eldarna skulle slockna. Han messade när han var klar på pizzerian, dottern och jag hann precis utanför dörren så kom han. Bara att åka hem och peta in en pinne i brasan, packa upp och äta!
Som tur var har temperaturen sjunkit ned mot nollan! När vi åkte från syrran var det rena rama värmeböljan; bara 10, 12 minus!
Nu på morgonen var det riktigt varmt: sex minus!
Men vad hjälper det att mildare väder har kommit in? Så länge det är minusgrader sitter isproppen där den sitter... I dag får jag be systra mi vackert; vi behöver tvätta...
Livet på landet är inte enbart en dans på rosor men jag längtar inte tillbaka till lägenhet i stan! Lite får man offra för att få ha sitt egna hus på vischan; bekvämlighet t ex! Jag bor hellre här ute in the middle of nowhere och står utan vatten än bor i stan med all bekvämlighet och buller, gap, skrik m m. Här kan jag gå ut näck om jag vill! Inte på vintern dock :-)!

... på lovet; inga fler sovmorgnar och lata - nåja, halvlata - dagar. Ja ja sånt är livet! Bara bita ihop och ta nya tag! Sportlovet är ju inte långt bort.
Men det kan vara ganska skönt med vardag också; man kan ju inte ha roligt hela tiden!
Nu är det dags att ta tag i saker och ting; få tummen ur så att säga.
Nu är det tillfälligt avbrott på sötebrödsdagarna! Midna behöver komma tillbaka till gängse rutiner; hon har slöat till.
Eros den stollen tjatade om att gå ut. Inte när det är 15, 16 minusgrader!
Maken har blivit med bil i dag.
En dag kvar på lovet. Bara i morgon kvar sedan börjar skolan. Nästa vecka börjar maken pendla igen. Det som har varit så skönt att ha honom hemma i nära tre veckor. Men, som sagt, snart slut på lovet...

I natt har jag sovit för mycket; åtta timmar i sträck! Det är jag inte van vid. Därför känner jag mig trött i dag.
Men jag firar i dag! Vaddå? Jo sex år som rökfri! Igår var det sex år sedan jag rökte min sista cigarett. Det är så skönt att vara av med giftpinnarna! Inte var det svårt heller; vilja och motivation! Nu rökte inte jag så mycket; ett till två paket i veckan men sammanlagt upp till 40 cigg/v. Nikotin är ju ett gift och det märktes när kroppen blev av med det. Jag började hosta och fick hjärtklappning. Lite abstinens? Men migränen försvann! Jag har knappt ens haft huvudvärk sedan jag slutade röka. En gång har jag haft migrän sedan rökstoppet. Och det är jag knappast ledsen för! Tyvärr har dottern ärvt migränen. Min mormor, mamma, en moster och en morbror hade det. Jag fick det också.
Eros har redan varit ute en stund. Han brukar ligga under tujan och spana på fåglarna. Jag har sagt åt honom att fåglarna får han inte ta! Möss får han ta hur mycket han vill - bara han inte försöker ta med sig dem in. Det har ju hänt att han har haft en mus i munnen när jag skulle släppa in honom men då får han inte komma in.
Midnas löp börjar gå mot sitt slut. Det märks framför allt på hennes aptit och humör; hon äter bättre och är gladare. Vissa tikar blir tjuriga under löpet. Midna var väldigt tjurig fläckvis.
Nu är det dags för påtår med dopp; nötformar och glaskransar!