Förra veckan låg dottern sänkt i influensan. Själv kände jag ju att något var på gång; trött och ont i kroppen. Men det var ju bara att bita ihop och gå ut med hunden, kortare promenader än vanligt. I torsdags kom maken hem och kände sig febrig och snuvig. Nu är det vår tur att inhysa vårflunsan - tack för det! Vi har stapplat ut tillsammans med hunden på kortare promenader. I lördags kom ena systern; hon och hennes man gick en promenad med vovven ca 1 timme, tack för hjälpen :-)!
Fryser ordentligt mellan varven och andra stunder känner jag mig som en överkokt kräfta.
Maken arbetar hemifrån idag eftersom han inte mår bra. Jag skulle inte orka vardagen utan hjälp heller för den delen. Långsamma, korta promenader känns ändå som om vi kutat Stockholm Maraton. Men det är ändå skönt att komma ut i friska luften och röra försiktigt på sig.
Dottern är pigg och frisk nu. Hon hjälper till med rastning av hunden - innan det blir mörkt.

Nu är det sjukstuga. Dottern insjuknade i lördags; tjosmisk kom febern! Hon var varm men frös. Kokhet. Hon har knappt ätit sedan lördag frukost.
Nu verkar det vara min tur; fryser, värk i leder och muskler. Nåja, så länge jag står upp fungerar det här hemma! Hunden måste ju motioneras men det blir inga längre sträckor; huvudsaken är att hon får komma ut på någon promenad.

Vovven har växt från bedårande söt valp till en vacker unghund; den vuxna hundens skönhet börjar synas mer och mer. Ju mer hon växer desto mer fysisk aktivitet kräver hon. Vi går 6-8 km/dag uppdelat på minst två promenader. I söndags hade vi dragövning; hon invigde dragselen + linor att dra pulka på gräsmattan. Det är en vanlig barnpulka som maken borrat nya hål i och använt dotterns gamla hopprep där han fäst två hakar som kopplas ihop med expanderlinan som sitter i draglinan som är fäst vid selen. Vi lade en stenplatta som ballast och hon travade runt huset. Sedan lade vi kutsar i pulkan som hon fraktade till vedboden.
Lilla hunden är inte så liten längre... hon har växt ur bilselen och fått en bilbur. Hon har fått egen filt i soffan. Där ligger hon korta stunder; det blir för varmt!

Visst är det roligt att ha en valp! Men det är jobbigt också; ut mitt i natten, moppa golv då man inte hinner hejda "olyckan", det bits i händer o fötter. Ja ja det går över; vovven börjar snart tappa mjölktänderna. Å så snavar man över eller halkar på avgnagda benpipor! Men det hör till!
Hon är lättlärd, det lilla livet! Vi köpte en aktiveringsboll och den gillar hon (ja det ramlar ur godis!) och jag puttade bollen med min hand samtidigt som jag sade rulla bollen. Ett par gånger sedan fattade hon galoppen! Härom dagen tränade vi sök och det går väl så där. Jag lärde henne puss på hand; en godis i knuten hand och puss på hand. Då duttar hon sin nos mot handen. Sitt och ligg kan hon men ligg verkar hon tycka är tråkigt. Vi tränar kom (vilket också är trååååååkigt, enligt vår lilla valp).
Igår var vi på Djurmagazinet där vovven shoppade och maken betalade; schysst deal!

Grått och regnigt efter ett par dagar med minusgrader och frost. Till och med vår lilla valp fryser!
Igår var det dags för äventyr! Vi åkte in till stan för att handla och visa upp lilla Midna för min moster. Midna charmar nio av tio människor! En karl blev så förtjust i henne att frågade om pris och om det fanns någon valp kvar.
Jaha... årets näst sista månad. Drygt 50 dagar kvar till jul!

Igår kväll var det äntligen dags att hämta hem vår efterlängtade valp! Dotra och tyckte timmarna sniglade sig fram tills vi skulle gå till bussen. Först skulle vi fika med min ena syster, som var snäll och bjöd på fikat (tack så mycket syster-yster), därefter gick vi och tittade i diverse butiker innan vi gick för att möta kära maken och äntligen åka till uppfödaren.
Det var endast två valpar kvar och så tiken förstås! Vår lilla var den sista att lämna kullen och uppfödaren. Midna och hennes bror lekte hårdhänt med varandra och tiken. De små var ganska kaxiga mot modern och hon läxade upp dem så de skrek. De där skriken gjorde ont ända in i märgen! Fast det låter värre än det är.
Midna pep, gnällde och ylade i bilen men lugnade sig efter en stund och "grät" lite fläckvis.
När vi kom hem möttes vi av Athena. Hund och katt stod nos mot nos. Typiskt hade jag inte kameran i näven!
Jag har ju inte sovit så mycket i natt. Upp och ta ut Midna mitt i mörka natten, moppa upp diverse olyckor och bli utsatt för en mycket alert och lekfull valp! Upp och fixa frulle tills maken klev upp vid 5.30 Jättepigg... eller inte!

Nu har vi fixat med de allra sista sakerna inför Midnas ankomst. Bland de viktigaste faktiskt; grind för trappan och ett skydd för Athenas matplats.
Torrfodret kommer i morgon. Vi har även kompletterat hundgodiset med namena; blötmat/burkmat. Klart vovven ska ha namena hon också! Athena får ju det. Och godis! Måste ju börja träna Midna; sitt, ligg osv.
Nu är snart vår långa väntan över; i morgon blir hon vår <3!

Jaha då var det dags då då! För det första håller kylen/frysen på att gå sönder - IGEN! Bara att bära iväg frysvarorna till frys nr två!
För det andra... jag hörde ett marans liv ute i köket i eftermiddags. Ja just det; en mus!
Jag tror Athena missuppfattat det här med katt-och-råtta-leken; hon leker lite lätt med dem och bär dem i munnen - som om de vore kattungar! Den gömde dig under foten till köksbordet och stack fram sitt lilla huvud, Athena satte sig mitt emot och böjde ned sitt huvud. Och tryckte nosen mot musens! Min älskade katt pussade något hon borde uppfatta som mat! *jag ryser*
Vilket resulterade i att det lilla äcklet pilade i väg och gömde sig, förmodligen bakom vitrinskåpet. Nu ligger lilla kissen på sin filt i soffan och sover! Vakna kisse och skräm fram det lilla äcklet!