Det är inte många timmar kvar på detta dygn, helgen nalkas minut för minut. Bara imorgon kvar... Sedan HELG. 

Vad ska vi hitta på imorgon då? Det blir väl som en vanlig fredag; soffhäng framför dumburken. Förhoppningsvis finns det något att se. Annars kan vi ju alltid spela kort - om de inte är nedpackade vill säga  . Schackturnering på tre? Ja, det där löser vi imorgon.

Men vad ska vi äta imorgon? Ååååå, kokt torsk, kokt potatis och äggsås! Vad gott! DET ska jag föreslå.

  Nu är det inte långt kvar till   maken kommer hem från arbetet.

Jag har nu följt alla länkar på FB angående våldtäkten på den 15-åriga flickan. Nej ska räcka! Ett enda, enkelt ord; Nej. Ett nej är ett nej.

Hur kunde gärningsmännen gå fria? Flickan blir ju förnedrad och kränkt ännu en gång! En våldtäkt är en förnedrande kränkning i sig. Och tänk att rättssystemet sviker henne. Det är så ofattbart snedvridet att klockorna stannar! 

Hur svårt kan det vara att förstå och respektera ett NEJ? Jag kan mycket väl tänka mig in i hur hon mår. Det är inte många som vet men jag har varit utsatt för våldtäktsförsök. Jag var 17 år och fortfarande efter 26 år ogillar jag skarpt när någon kommer bakom mig och tar i mig. 

Det var många tankar som for genom huvudet den kvällen. Var det inbillning eller ej? Nej, det var inte inbillning; mina trosor hade gått sönder. Mina handleder värkte efter hans omilda grepp. Smaken av hans läppar över mina satt kvar. Det hade hänt.

Jag sade ingenting till mina föräldrar, det vågade jag inte. Min pappa var extremt överbeskyddande och han hade sett till att hela området där discot hölls hade spärrats av. Jag var chockad och hade inget minne av gärningsmannen. Min pappa hade inte nöjt sig med det utan han skulle trott att jag skyddat den som nästan skändat min kropp. Jag valde den, för mig, enkla vägen: tystnad. Det hade ju bara nästan hänt.

En ung tonårstjej med kort kjol skulle fått skylla sig själv? Inget signalement mer än att han var blond. Jag sade NEJ den gången. Ingen hörde, ingen såg. VEM hade trott mig? Nej, det var enklast att tiga. Märket i själen syns inte. Men det finns där. 

Hur svårt kan det vara att respektera varandra?

Hur svårt kan det vara att förstå att NEJ är NEJ?

  Igår blev det ju äntligen onsdag. En efterlängtad make tillika pappa kom hem från Köpenhamn strax före 22. Ordningen återställd  !

Så mysigt att krypa ned i soffan bredvid honom, känna hans arm omkring axlarna och bara känna närheten av en människa som jag älskar och som älskar mig  ! Vi pratade lite ang flytten och skrev ned några saker vi ska prata med säljarna om. Det är nära nu  ... 

Jag träffade en bekant igår som undrade hur jag kunde bosätta mig så där ute i skogen, hon skulle få lappsjuka efter ett par veckor. Men det ska ju bli så skönt att komma ifrån staden, allt jäkt och alla polisbilar resp ambulanser och brandbilar som tjuter och blinkar, alla bilar som tutar nattetid och alla fulla drägg som gapar och skriker utanför. Jag längtar till friheten och lugnet på landet. Där ska vi skapa oss vår oas av lycka. 

 Välkommen hem min  make; nu laddar vi batterierna inför helgen. 

Hittade lite smått och gott när jag började rensa ur klädkammaren. En fodrad jacka efter mamma och pappa, som jag aldrig använder. Den lägger jag till insamlingen KFUM har startat till förmån för Härbärget. Bättre den kommer till användning än hänger på en galge och samlar damm. En collegetröja jag aldrig använder samt en tunn fleecejacka - samma sak med dem; till KFUM! Vissa saker ska jag skänka till Röda Korset, dotterns urväxta Lucialinnen t ex. 

En kartong fylldes snabbt med kläder vi använder sporadiskt, som en kappa, poncho, varma tröjor. 

Men jösses vad saker som sparas och hänger med under åren! Saker/kläder som borde ha hittat bättre användningsområden än som dammsamlande samlarobjekt på galgar! Tur att det blir flytt då och då. 

Dottern har Törnrosaklänningen hon fick när hon fyllde sju (tror jag) samt en massa gamla kläder hon sparat och leksaker. Hon har mer kläder i källaren... DÄR har hon att göra... nu får hon rensa bort en hel del och skänka bort det som är helt och fräscht. Ja, nog finns det sysslor att utföra om dagarna. Jag behöver ju inte gå sysslolös precis.

Varför ska allt bara flyta på, enkelt och smidigt, när man kan gå motströms? Sätta sig vid ett dukat bord bara för att lägga sig på soffan framför dumburken när frullen är inmundigad. Kan inte ens ställa undan mjölken för att "jag är så mätt, måste lägga mig på magen en stund." 

Klä på sig måste vara ett maratonlopp eller liknande; hon har kläder på sig. Kläder... hm, ja tröjan hon hade igår och har sovit i, ja. Jag byter tröja varje dag, vilket påpekades. Suck och stön. Strumpor då? Jo, olika färger.... Men snälla! Hon hittade INGA strumpor i byrån. Andra lådan jag öppnade... vad låg där? Jo ett par strumpor! Jag tvättar det som ligger i smutskorgen, jag går baske mig inte och vittjar smutskläder på hennes rum! Och det vet hon. Ligger det inga kläder i smutsen då blir de inte tvättade. Punkt, slut. Hårt? Nej, det tycker jag inte. Hon måste lära sig att kläder inte har ben. Nog för att jag är hemmafru men någonstans går gränsen. Dessutom behöver hon lära sig hur det fungerar.

Jag tyckte att det är dags hon rensar ur byrån. Då behövde hon rensa ur ALLT eftersom ALLT är för litet.

Vissa morgnar vill jag bara dra täcket över huvudet och somna om... Den här morgonen blev en sådan. 

Skönt med en uppfriskande morgonpromenad så jag kunde tagga ned. Nu ska jag sätta på dagens första   !

  Jag har sagt det förut men det tål att upprepas: vad grejor man samlar på sig under åren! Det tog över 3 timmar att gå igenom byrån. Vad skräp! 1,5 påsar ska slängas och 1 sparas samt några grejor (katt-och hundminnessaker, dotras grattiskort osv och en del från brudutsyrseln) som jag inte lagt ned i någon påse/kartong.

Åter till skräpet... gamla gratulationskort, gamla solbrillor, brev från år 2000, gamla nagelfilar.. ja det var ju bara en bråkdel! Vad 17 har jag sparat allt detta för? Nåja, nu är de väck och byrån är tom! Den åker väl till tippen i helgen tillsammans med min gamla cykel (från 1985) som pajade härom året. Det är nyttigt att flytta, saker och ting rensas ut och förhoppningsvis kastas en hel del.   

Ny vecka; nya utmaningar! Fast här är det väl knappast några utmaningar på G. Packa, packa och packa, packa... Det är tre veckor kvar nu. Tre! Herregud! Tiden rusar och lägenheten fylls med kartonger!

  maken fick med sig 11 banankartonger från Konsum i lördags. Idag ska jag tömma min byrå, den håller knappt ihop längre. Den är ju 16 år gammal så den har gjort sitt nu och ska få sluta på tippen.

Jag fick dotra att packa lite i lördags. Mmmm, just det LITE... dockserviserna. Hon har två, en hel och en som gick sönder då hon öppnade förpackningen för sex år sedan. Stackar'n, hon var så glad och ivrig att hon snubblade så porslinskopparna (utom EN) gick sönder. Hon behöll dem i alla fall. I lördags kastade hon de trasiga. Den lilla kartongen hon fick är nog i bästa fall halvfull, trots att jag ställde fram fler saker hon kunde packa. Nåja, det hon inte gör NU får hon göra senare och då är det nog inte så roligt; då blir det ingen TV, inget TV-spel och ingen dator (såvida det inte är läxor) förrän hon har packat det hon ska. Ja, jag är hård men allt ska ju packas så det är lika bra att packa det som inte används.

Jag tömde vitrinskåpet i lördags. Herregud vad saltkar! Min mor samlade på saltkar och dotra ville ha dem. Och alla glas... det stod inte ett glas och inte tio heller i vitrinskåpet. Mängden märks då det packas ned.

Nähä, om jag skulle resa på min lekamen och göra nytta; det finns ju ett rum som kan utnyttjas som kartongförråd  !

  Gråmulet och regntungt samt småkylig luft. Idag ser det ut som om   får ge plats åt  . Men det har varit en väldigt varm september hittills. Hösten kommer förr eller senare efter sommaren i alla fall. Det börjar skymma tidigt nu och det är skumt på morgonkvisten. Det börjar bli dags att se över reflexerna, de ska bytas ut vart tredje år.Tyvärr tror många - både barn och vuxna - att de syns ändå med hjälp av gatubelysningen men det är fel! Reflexen är en billig livförsäkring som tyvärr har fått en töntighetsstämpel. Som bilist ser du inte fotgängaren på trottoaren om han/hon inte har minst en reflex.

Höstmörkret omsluter allt och de få ljuspunkter i form av gatlyktor kan aldrig ersätta de blixtrande reflexerna.

Fast lite mysigt är det ändå med höstmörkret, mysfaktorn stiger avsevärt när värmeljusen tänds i lyktor. Såvida de inte är nedpackade vill säga...  ! Små fönsterlampor tänds och sprider en smula ljus.