Känns lite småsegt idag faktiskt... Lite småpömsig... Det är ganska kvalmigt i lägenheten och jag har ju cyklat drygt 9 km samt ätit lunch så det är väl inte så konstigt att jag känner mig lite däven....

Ska väl smälta lunchen lite till innan jag ger mig ut på dagens första promenad. Dottern har gått hem till en kompis så jag får nog inget sällskap på  . Men det kan ju vara rätt skönt att traska omkring och filosofera för sig själv ibland. Eller att lyssna till fåglarnas kvitter och bara andas luften i skogen - å vad härligt! Tänkte passa på att kolla HUR många blåbär som är mogna (och finns kvar  ). Skogshallonen börjar mogna, har jag sett. Nåja, den som söker han/hon finner?

Kanske segheten ger med sig på  ?

  Strålande sol och het luft, svetten sipprar i pannan och längs ryggen. Skönt samtidigt som det är lite för varmt. För min smak i alla fall. Jag har avverkat två promenader, sammanlagt drygt fyra kilometer. Den senaste promenaden gick dottern och jag till skogen för att "begrava" en död gulsparv som låg på trottoaren hemma. Hon plockade en lysande gul fibbla som hon lade bredvid den i skogen. Den såg så fridfull ut, nästan som om den sov. Så söt! Tragiskt att den inte fick leva. Förmodligen hade den flugit in i ett fönster.

Hettan letar sig in i lägenheten. Trots takfläkten som roterar dygnet runt lyser svalkan med sin frånvaro. Sena kvällar, när solen dalat, är luften kylig. Och på morgnarna är det ganska svalt inne men när   kommer fram till vårt hörn av hyreshuset blir det hett och kvalmigt på nolltid. Men det är ju bara att göra det bästa av det; vara ute så mycket som möjligt och att dricka vatten.

Ett evigt jobb, rena rama ekorrhjulet; moment 22! I flera dagar har dotterns kläder legat på soffan, rena och vikta, i väntan på att hon ska lägga dem i sin byrå. Hon ska göra det SEN, säger hon surt då jag vänligt men bestämt ber henne att ta undan den växande klädhögen. SEN har ännu inte varit. Nu ligger linnet hon tog på sig imorse inför promenaden.

Vardagsrummet är rena lekstugan med dockor och Barbie med tillhörande kläder. De ska visst också plockas undan SEN. Okej, Barbiesarna är undanplockade men dockan Alice ligger på pianostolen ovanpå en hög med diverse papper. Inte mina papper och inte hennes pappas heller.

Det suckas och protesteras när jag ber om hjälp att duka av bordet efter frullen. Hon måste på toa och hon har ätit så mycket att hon har ont i magen. 

Det är inte heller roligt att tjata men jag tänker inte låta henne tro att det är något hotell hon bor på! Alla vi som bor under detta tak ska hjälpas åt. Maken hjälper mig så gott han orkar när han kommer hem, skär salladen t ex. Visst jag är HEMMAFRU men även övriga familjemedlemmar kan väl dra sitt strå till stacken ändå? Jag sköter ju det tunga artilleriet som städning (där mattpiskning ingår) och tvätt. Fixar matlådor åt maken, middag åt dottern och under loven lunch samt även frulle åt maken. Jag är först upp och sist i säng. Det är dessutom jag som är piggast men det är väl tack vare alla promenader och turer på motionscykeln. 

Jag plockar och plockar under dagarna men morgonen efter ser det likadant ut igen. Aha, det är vår osaliga ande som bråkar med mig?

Dottern är väluppfostrad men lite slö  . Maken är trött pga pendling och sena nätter då han sitter och jobbar. 

Nej, nu får det bli lite ändring i rutinerna här hemma! Ska dotra ha månadspeng ingår även att ta reda på tvätten - ren som smutsig, inte använda vardagsrummet som lek- eller omklädningsrum samt plocka undan grejorna hon tar fram i våra gemensamma rum. Annars har hon fått månadspeng för att städa sitt rum. Det gör hon en gång i månaden, hon är allergisk mot damm så hon kan inte städa varje dag... Ibland är hon ursäkternas moder.

Maken får hänga med på promenader och dra ned antal timmar framför TVn/TV-spelet. På sommaren ska man vara ute, inte häcka inomhus!

Men jag älskar min familj över allt på denna jord! Ingen är perfekt men ska det bli någon ändring måste någon säga till - eller hur?

  Mulet och grått men ändå klibbigt och kvalmigt   . Dottern och jag har gått en liten runda på drygt 3 km. Meningen var att vi skulle gått upp tidigt, vid 6.30, men hon vaknade inte förrän 2 timmar senare... och då var det MITT fel att hon inte gått upp när hennes klocka ringde... När jag påtalade att hon kan ju börja ansvara själv för att gå upp när klockan ringer då var jag taskig, det var inte hennes fel osv osv  .

Nåväl, hon tinade upp under frullen. Medan jag drack   gjorde hon yoga. Därefter fixade hon vattenflaskor och vi gick ut.

Två harar sprang opp ca 20 meter framför oss, de är så söta! Dottern precis som jag är galen i djur... Hararna sprang mot stora vägen och vi ropade unisont: "Nej! Akta er!" Hjälper väl kanske föga men det känns bättre för oss.

Nu har hon gått hem till en kompis och jag ska passa på att städa när tvätten äntligen är torr! Efter   nr 2   !

Dottern gick ut på gården med sin boll och efter fem minuter ringde hon: "Mamma, kom ut! Titta inte på Facebook. Kom ut, jag ska visa dig en sak."   slank ned med en väldig fart, på med tofflorna och ned på gården. Intill sandlådan låg en död blåmesunge  . Förmodligen skulle den lära sig flyga men av någon anledning gick det inte som det skulle. Jag sade till dotra: "Vi går till skogen och begraver den." Upp och hämta plastpåse och byta skor. Mot skogen styrdes våra steg. 

Den lilla, söta fågeln rörde upp några känslor till ytan; de senaste årens förluster av nära och kära som lämnat jorden för tidigt samt saknaden och sorgen efter katten.

Längs med stigen i skogen plockade vi några blommor som vi skulle lägga över fågeln när vi lade den på sista viloplatsen. Vi hittade en plats några meter från stigen där vi lade den under blommorna.

Vila I Frid, lilla fågel!

Efter några underbara dagars camping i Kloten/Bergslagen med husvagnen gör sig vardagen till känna igen: maken arbetar sista veckan innan semestern.

Det är en viss känsla av frihet att häkta på vagnen och åka dit näsan pekar, rasta vid en fin rastplats för att fika eller äta och sedan åka vidare till nästa ställe för att sova. Är det ett arv efter våra förfäder som vandrade efter bytesdjuren? Vad det än är så är det underbart att fly staden och kuska omkring i vårt vackra land. Jag fick en riktig déja vu-upplevelse under den här campingturen: vi stannade på en plats vid Lilla Sångaren för att äta lunch och jag kände så väl igen mig. På just den platsen campade jag och mina föräldrar - och vår hund Dezzi - för första gången när pappa köpt husvagn år 1979. Jag kom till och med ihåg, på ett ungefär i alla fall, var vi pallrade upp. Då höll det på att gå käpprätt åt skogen, vagnen började rulla och pappa fick tag i handtaget med ena handen och drog åt handbromsen med andra i sista stund. Då lärde han sig att dra åt handbromsen på hela ekipaget innan uppallringen.

Många fina platser har vi besökt vid de många vattendragen i Kloten. Maken drog upp en gädda på 1,5 - 2 kg. 

  Varmt och soligt har vi haft alla dagar förutom igår då vi vaknade av åskan och spöregnet som smattrade mot taket. Då var vi glada över att inte behöva riva något förtält. En natt på campingplats har vi stått under denna tripp; vi var tvungna att ladda våra mobiler eftersom vi inte åkte så mycket att de hann laddas under färd. Men det har varit skönt att vara utan TV! Lite primitivt men det är ju en del av charmen.

Nu är vi, som sagt tillbaka, till civilisationen tills nästa tripp!

  Nu är det bara en ynka vecka kvar till sommarlovet   ! Och maken har ett par veckor kvar till den första delen av semestern. Det ska bli så skönt att slippa gå upp vid 6-tiden på morgnarna. Sovmorgon varje dag  !

I år blir det ingen Paris-resa utan vi ska åka inom Sverige med husvagnen. Sverige har många vackra platser. 

Men först ska vi ladda batterierna inför terminsslutet och kära maken får bita ihop ytterligare tills ledigheten stundar   . 

Nu ska jag stuva om tvätten så den torkar; tänkte bädda rent i   och för att slippa en överfull smutskorg tänkte jag tvätta sängkläderna. 

  Så har dottern kompismys/filmkväll för andra lördagen i rad. De sitter och tittar på Trassel medan maken och jag förbereder middagen - hasselbackspotatis, hemmagjord sås och makens goda vitlökssmör och grillmarinerade karréskivor. Jag ska äta paprikabiff.

Har förberett såsen så mycket som det går, nu ska rödlöken och äppelskivorna bli mjuka så jag kan mixa dem. 

Paprikabiff kanske inte låter så gott men jag tycker det är riktigt smarrigt. Borde vara piece of cake att göra själv: paprika och ost samt en portion fantasi och kryddor. Halvfabrikat är egentligen ingenting för oss, vi vill ha allt lagat från scratch. Ja, så mycket som det bara går i alla fall.

Nåväl, nu ska jag ta en vända ut i köket och kolla läget med såsbasen!   Så vi kan äta middag inte alltför sent ikväll!