Under ytan är jag den jag är; på gott och ont.
Jag har fått höra att jag var så smal och fin på vissa foton. Varför ska det yttre avgöra om jag är fin eller ej? Jag är ju samma människa inuti!
Jag bär på extra kilon men jag är ju inte sämre människa för det?
Jag har faktiskt inte ätit mig till mitt extra bagage. I början av januari 2010 slutade jag röka. Ett par månader senare upptäcktes mitt höga blodtryck. Det var så högt att jag fick order om att inte anstränga mig; minsta lilla "uppförsbacke" då var jag tvungen att vila. Lite så fortfarande, jag får inte ge mer än vad jag klarar utan att ha varit på toppen ett tag; sedan får jag öka lite i taget.
Tyvärr förstår inte alla det.
Jag får inte utmana mig och ge ett uns mer än jag klarar för stunden.
Under ytan är jag fortfarande densamma. Se mig som den jag är. Döm mig inte på grund av mina extra kilon; de sitter på mig och ingen annan!

Nämen... fredag! IGEN! Det var ju både måndag och onsdag nyss... Ja helgen står för dörren och den lär ju stängas illa kvickt; så blir det måndag igen.
Jag håller med mamma då hon sade att måndag eller lördag är detsamma; veckorna går så fort att man ändå knappt hinner uppskatta helgen.
Mmmm, fredag och helg - bara så där! Hoppas batterierna hinner laddas upp innan nästa vecka. Det är visserligen enbart en aktivitet inplanerad nästa vecka; Eros ska till veterinären.

Nu börjar plommonen mogna. För två år sedan plockade vi minst 12 kg. I år är det ännu mer; trädet är så fullt av frukt att det lutar! Jag minns att det var goda plommon, vi gav bort en del och gjorde vin på det mesta.
Hemgjort plommonvin är väldigt gott!
I åt har jag lovat kära maken att göra plommonmarmelad; den får han ha för sig själv! Jag tycker inte om marmelad alls, det är alldeles för sött. Kanske gör plommonsaft också. Vi får se!
Jag ska i alla plocka några till min moster; det har jag lovat! Får se om jag får tag på några äpplen också; hon ville koka äppelmos. De äpplen som finns sitter så högt upp!

Ända sedan tidig ålder ville jag rädda vilda djur från människan. Jag tittade på naturprogram som t ex Cousteau och barnprogrammet Elefantpojken. Å vad jag ville ha en elefant! Fast en afrikansk, inte asiatisk - eller indisk som det hette i folkmun på sjuttiotalet. Jag ville bli en sådan där som räddar djur, ungefär som Joy Adamsson (Lejonet Elsa)! När jag yppade min dröm för mamma tittade hon storögt och undrade varför jag ville åka till Afrika där det bara fanns obildade, nakna vildar i hyddor av koskit. Jag ville ju rädda djur! En klapp på huvudet och jag blev väl vuxen någon gång; vilket innebar att jag skulle glömma bort det.
Men det har jag aldrig glömt! Jag har varit tigerfadder och haft en adoptivelefant på elefantbarnhemmet i Nairobi, Kenya. Daphne Sheldrick gör en fantastisk insats för de moderlösa ungarna som sett tjuvjägare brutalt mörda för betarnas skull.
Jag har alltid föraktat människans girighet.
Nu delar jag inlägg från WWF mfl för att öppna ögonen på de som fortfarande blundar.
Att rädda djur på plats i Afrika stannade vid en dröm.
Jag och familjen har ju två omplaceringskatter, man kan ju säga att vi "räddat" dem - eftersom de inte verkade trivas i sina respektive hem!
Vissa drömmar får man göra om så de passar in i det dagliga livet.

Nyss var det måndag och nu onsdag; lillördag eller piglördag. Dagarna går fort. Nu är det drygt fyra veckor kvar till höstlovet.
Ja, onsdag! Midna och Eros har varit gulliga mot varandra. Inte riktigt hela tiden. Athena har blivit trackad då hon varit nere. Av Midna alltså.
Vad vore livet utan djur? Jag kan inte tänka mig ett liv utan dessa underbara varelser! Jag har fått frågan om jag inte känner mig låst. Nej det gör jag inte. Jag skulle känna mig vilsen utan kissarna och vovven. Djur har aldrig sårat mig vilket en och annan homo sapiens sapiens har gjort.
Självklart är jag lycklig och tacksam för min kära make och dotter. Den fyrbenta delen gör min familj och mitt liv komplett.
Filosofi mitt i veckan...

Vad hände med polarspetsen? Hon satt utanför bilen och frös. Ja, hon frös som en hund; hon skakade. Till att börja med ligger halva hunden på gräset. Pälsen alltså.
Hon fäller underullen; vinterpälsen ska växa fram. Midna har fällt så mycket så hon ser naken ut. Naken och mager.
Fluffisen har krympt. Hon är söt och vacker ändå ;-)! Det är bara svansen som är vackert fluffig.
Jag har upptäckt en ny ras; Alaskan Nude Dog... Förlåt Midna, men du ser inte ut som en polarspets just nu.
Det kanske inte syns på bilderna eftersom hon sitter.

[Bild]

Jag undrar fortfarande vem som suddar ut helgen; varje vecka likadant - fredag och så tjosmisk är det måndag!
Igår blev en av tupparna ihjälhackad, förmodligen av en rovfågel. Han låg bakom buskarna, maken slängde ut honom i skogen.
Eros har sovit inne i natt; han ser ut att njuta av maten, värmen och kärleken han får.
Han följer med på de flesta rastningarna och jag går ut själv med honom; vill inte att han ska springa ute ensam innan han är chippad, vaccinerad och försäkrad. Dessutom måste han lära känna oss och lita på oss.
Lillgossen piper så fort jag reser mig upp och travar efter mig om jag går ut i t ex köket. Men det är ju inte konstigt; jag gav ju honom mat och vatten samt tak över huvudet - om än i garaget! Jag satt ute i en stol och gosade med honom i famnen. Men nu är han ju här för att stanna! Nu får han vara inne och sova på soffan hur mycket han vill. Viktigt att han får känna sig trygg och älskad!
Snart ska snabeldraken matas - mestadels med hundhår. Dottern borstade Midna igår; ser ut som om halva hunden blev kvar på gräset...

Igår bestämde vi att Eros skulle komma in idag. Som vanligt gick jag upp imorse på morgonrastning, Eros var som vanligt utanför dörren och jamade. Han och Midna hälsade så fint på varandra och han gick efter oss medan Midna utförde sina morgonbestyr. Då var det dags för vovven att äta frukost. Medan hon åt gick maken och jag ut till garaget för att hämta in hans grejor. Han sprang efter oss och blev något förvånad när vi lockade in honom i huset. Midna fick vara i köket; vi avskärmade dörren med ett kompostgaller.
Lite osäker men samtidigt glad smög Eros omkring i vardagsrummet och nosade. När han upptäckte mig i soffan dröjde det inte länge förrän han låg i mitt knä. Han spann och trampade och gnussade.
Maken satte galler för dörren till vardagsrummet och trappan så utökades Midnas område. Dottern och Athena kom ned. Katterna hälsade på varandra i soffan, högljutt ackompanjerade av Midnas ylande och pipande stämma. Hon fick komma in och hon dök på Eros som morrade och fräste; sedan gav han henne en smäll med tassen. Lite spak blev hon men lärde hon sig något? Både ja och nej. Midna vill ju bara leka med honom och Athena. Nyfikenheten vann över förståndet; hon låg på golvet och ömsom gläfste ömsom morrpratade. Eros morrade dovt under soffan och fräste samtidigt som han gav henne tassen. Då reste hon sig och gick ut i hallen.
Nu ska jag övertala maken om att vi ska sätta lökar!