Idag ska jag plocka några blommor och lägga på minnesplatsen. Han var älskad av oss alla och älskade oss. Fin på alla sätt.
Idag är det 14 år sedan han föddes.
Midas, mina föräldrars sista hund. En blandras, 25 % schäfer, 25 % labrador och 50 % bordercollie. Så otroligt fin och rar.
Varje gång vi kom blev han så galet lycklig att han inte riktigt visste hur han skulle bete sig. Jag vet inte hur eller när han började med sin svansdans. Men då förstod han att vi tyckte han var rolig.
Han ville vara med överallt där flocken befann sig. Gärna där dottern var; tittade hon på TV så låg han bredvid med huvudet i hennes knä. Han låg hos oss när vi sov över, åtminstone en stund. Midas hittade alltid något ställe där han kunde stå och pussa oss mitt i natten.
Ja, Midas var speciell.

Ja så kom äntligen de välsignade fuktiga dropparna från ovan; regnet. Faktiskt skönt med svalare väder. Ja jag tycker värmen var lite överdrivet het! Och ja jag tycker det är skönt idag med regn! Fast det får jag väl inte tycka? I Sverige dumförklaras man om åsikterna om vädret inte delas av den stora, grå massan.
Växterna behövde det här liksom de, oss inkluderade, med eget vatten. De blivande bären i skogen skulle ha torkat bort utan detta andrum från solen.
Det är visst åska på väg in... Ja det var väl inget annat att vänta efter denna värme och detta svala regnväder.

I förmiddags skördade jag de allra första, egna jordgubbarna! Alldeles härligt solmogna och vackert röda. Dottern fick dem; jordgubbarna är ju hennes.
Strax före kvällsmaten hittade jag ett par till. De var ännu godare än de hon åt vid frukost.
Hittade även några förskrämda mogna smultron. De frös jag in.
Det är så härligt att ta reda på egenodlat - vare sig det är bär, frukt eller grönsaker och rotfrukter.
Gott och garanterat fritt från gifter och annat trams!

... att vara hund i den här värmen. Igår såg vi två damer som promenad med en Japansk spets. För det första hade de inget vatten med till hunden. För det andra gick de med hunden på asfalt. Hundkraken måste nästan ha bränt tassarna; asfalt blir jättehett! Det har ju t o m utfärdats varning om temperaturer på asfalten.
Förra sommaren under värmeböljan var det så hett på gräsmattan att det kändes genom sulorna på tofflorna. Hur känns det då för hunden som promenerar på het asfalt?
Vi ska skaffa någon sorts fotbeklädnad till Midna för att skydda hennes tassar.

Vilken dag! Riktigt het, riktigt vacker sommardag. Midna tycker inte om det här, hon vill inte gå ut. Fast när vi är ute och duschar av henne med slangen då vill hon vara ute. Vissa gånger måste jag "släpa" ut henne. Tycker jag borstar bort flera kilo päls om dagen och dammsuger ofta men det är lika mycket kvar på hunden och pälsdrivorna verkar krypa ut ur dammsugaren; de ligger längs med trösklar och lister igen.
Fläktarna går 24-7! Myggnät i och ändå rinner vi bort!
Nä vi måste näta in förstugukvisten så ytterdörren kan stå öppen; korsdrag...
Dammen var nästan torrlagd igår; fyllde på ett par kannor. Det är en liten trädgårdsdamm, för fåglarna. Men fåglarna är inte framme nu när det är så hett! Inte ens tornseglarna svävar omkring högt i det blå med sina karaktäristiska läten. Bara tupparna hörs och en och annan höna. Sländornas surrande vingar och ljuden av humlor, bin och getingar bildar en kakafoni av surr i osammanhängande stämmor. Ja det är en vacker och mycket het dag. Ska nog göra en svalkande jordgubbssmoothie!

Dotra och jag tog en kvällspromenad med Midna igår. Vi gick för att möta maken, som kom hem från Köpenhamn.
En vacker kvällshimmel förskönades med en strålande gyllene cirkel. Midna tyckte det var skönt att röra på sig; hon ligger mest och vilar inne om dagarna. Det är för varmt att promenera längre sträckor. Kvällarna är relativt svala och vi har vatten med oss till henne.
Hon blev jätteglad när hon hörde bilen och ännu gladare när hon hoppade in.

Trots det varma, vackra vädret har dottern och jag varit inne. Vi, mest dottern, har städat skafferiet. En hel del ofräscha torrvaror som blev hönsmat. Ja de pickade i sig en del men de tycker det är för varmt ute så de har gått in.
Dottern och jag började rensa skåp och lådor i köket förra veckan. Vi har tänkt ta rum för rum.
Skafferiet är färdigt (tack <3 dotra)! Nu hoppas vi att den här ordningen hålls!

Vissa dagar är förvirrande; särskilt när de börjar annat än jättebra. Vovven hade kräkts galla i morse. Hon skämdes, stackarn. När jag tog fram kopplet lommade hon in i köket; hon ville inte gå ut. Lock och pock blandat med en dos bestämdhet så kom hon. Varmt, fuktigt och kvavt; inte så konstigt att hon är moloken. Nåja hon gjorde det hon skulle. Eftersom hon kräkts fick hon vänta med frullen. Å så ledsen hon såg ut då hon förstod att det inte skulle bli någon mat! Det riktigt skar i hjärtat att se den sorgsna besvikelsen i hennes ögon.
Efter en stund gick vi upp och väckte dottern samt släppte ut katten från dotterns rum. Sedan fick båda mina små <3 frukost. Det är ju onsdag vilket innebär p-piller till kissen och rå äggula till vovven!