Då har söndagen anlänt. Fast det är inte så betungande som det brukar; i morgon börjar sportlovet och maken arbetar hemma. Visserligen ska han i väg med övernattning men torsdag och fredag är han ledig!
Midna och jag har varit ute på dagens före-frukost-promenad. Det snöade lite. Vi såg spår av rådjur och räv som inte var jättegamla på och intill tomten. Så spännande att köra ned nosen i goda rådjursspår! Längre ned på skogsvägen fanns det relativt färska harspår och de var ju också mysiga att nosa i. Och ytterligare en bit ned: HUNDSPÅR! Grannen driver hundpensionat och då är det rena rama skvallerpressen bland buskar och i snön.
Det är ju bland annat därför jag älskar vinter och snö; man avslöjar besökare på tomten och man ser vilka djur som finns omkring tomten. Efter avverkningen har jag inte hört vildsvinen i närheten. Och det gör ingenting! De vill jag inte ha in på tomten. Förra vintern såg jag spår ett par hundra meter från oss. Den eller de hade korsat vägen.
Snöslasket avslöjar de "osynliga" gästerna. Haren får gärna stanna till och mumsa på kvistar. Räven får också vara här; så länge den inte försöker ta sig in till hönsen eller jagar harpalten. Mössen kan räven få tugga i sig.
Nu har det slutat snöa. Vovven vilar intill soffan - hennes frukost är orörd! Ja ja jag får ställa undan den och göra frukost till familjen. Maken och jag ska fixa ved; han kapar och hugger! Jag släpar och staplar.
Undrar om slasket fryser på? Eller om det fortsätter slaska? Jag hade ju tänkt dragträna lite med rattkälken. Nåväl, vi får se!

Fredag! Både helgen och sportlovet står för dörren. Ska bli skönt att ladda batterierna.
Jag hoppas det blir fint vinterväder. Det behöver inte vara överdrivet kallt; max -10! Lite mer snö vill jag ha (förlåt alla som morrar över vinter & snö). Jag vill dragträna Midna. Det underlättar om man är flera som hjälps åt. Och gör vi det till ett roligt äventyr med hela eller delar av flocken går träningen lättare tror jag.
Vi dragtränade med däcket i söndags men det gick inte så bra. Det var som om hon tänkte: vad är det här? Vad ska jag göra? Ja hon är söt, det lilla livet...

Jag har alltid undrat varför ett visst mode existerar. Vem har rätt att bestämma vilka kläder som är acceptabla? Jag vill ha kläder som jag trivs i och festkläder jag tycker är snygga. Att klä sig som många andra är väl inte skoj? Det tycker inte jag. Jag är inte som alla andra; jag är mig själv. Så har det alltid varit. Tyvärr stör sig en hel del människor runt omkring på att någon sticker ut, vare sig det gäller klädsel eller åsikter. Kärringen mot strömmen; det är jag! Bryr jag mig? Knappast! Sverige är ett fritt och demokratiskt land där vi får tycka vad vi vill. Nästan i alla fall. En avvikande åsikt betraktas som fel. Det anser jag är respektlöst. Jag respekterar åsikter som inte delas av mig. Varför är det då så svårt att respektera min?
Om vi går tillbaka till modet; om jag vill ha kort kjol trots att det är "omodernt" så har jag det. Varför respekteras inte det då? Jag vill sticka ut, jag trivs med mig själv och vågar vägra modegudarnas lag! Trekvartsbyxor som är utsvängda; nej tack! Pastellfärger; nej tack! Jag vill ha riktiga jeans och tröjor i mörka, lite starkare färger. Tröjor, inte toppar!
Dessutom är ju de flesta modekläder sydda för onormalt smala människor; inte för oss med kurvor och ett par kilo extra.
Till vardags är det mysbyxor som gäller! Bekvämt och praktiskt eftersom de är varma och mjuka; ett måste på hundpromenader.
Och förresten passar inte moderiktiga kläder in i skogen. Inte till vardags.
Visst kan jag också klä upp mig! Till fest, ja då lägger jag vardagspaltorna på stolen och drar på mig en klänning. Men en klänning som jag gillar - mode eller ej!

En strålande vacker dag! Jag bestämde mig för att gå den långa promenaden; den på nästan 6 km. Så trivsamt att gå med en hund som går jättefint. När vi kom ut från skogsvägen körde ett travekipage på banan bredvid grusvägen. Jättekul tyckte Midna och blev så uppspelt att hon hoppade på mig. Hon fick en tillsägelse och vi fortsatte gå när hon lugnat sig. So far so good. Midna var så duktig och gick så fint.
Tills vi kom till granngården. Gick jättebra att gå förbi grisarna som sprang i hagen. När vi nästan var förbi hörde eller kände hon något och satte sig ned. Hon skulle inte gå; hon stretade emot men gav sig när hon insåg att det inte funkade. Då började hon tigga godis. Men det är ju jag som bestämmer NÄR/OM det ska belönas med godis. Då blev hon sur och hoppade, slängde ena frambenet över kopplet. Två gånger gjorde hon så, jag sade åt henne och lugnade henne - sedan fortsatte vi och hon gick som en ängel. För bara några månader sedan kunde hon hoppa i flera hundra meter innan hon insåg att det inte gav något annat än en tråkig mamma/matte. Och det är ju inte på varje promenad heller. Nio av tio promenader går hon exemplariskt.

Drygt minus 11 strax efter 5... Märks att det är februari och att sportlovet närmar sig; kylan kommer tillbaka.
Just nu, i skrivandets stund sitter jag under filten och dricker kaffe. Kaminen är inte kall än; jag måste vänta med att tända. I dag tänds den så fort den är kall nog!
Jag är glad att vi tog in ved igår kväll när vi rastade Midna och fyllde på glykol samt spolarvätska i min bil. Tack älskade maken för hjälpen <3!
Jag ropade på katterna; det är så varmt och mysigt med katt under filt! Men icke sade Nicke!
Det ligger en trött hund i soffan! Hon är för övrigt den enda som inte fryser. Midna är morgontrött men i dag är hon extratrött; vi gick sammanlagt drygt 8 km igår. I dag blir det en något kortare sträcka som ska avverkas.
Dottern torkar sin jacka med hårtorken; igår sade hon att hon skuule ha den i dag. Den jackan passade bättre med mysbrallor. Det är skridskodag och hon måste ju se bra ut för HANS skull ;-)! Ja se tonåringar. Så var ju aldrig jag... he he he!
Nä nu måste jag kolla till spisen.

Då har måndagen och nya veckan gjort entré. Dagen började kyligt med 11 minusgrader. Innetemperaturen var ingen höjdare heller; 16,5 grader uppe. Termometern sitter över elementet... Nere var det någon grad svalare. Nåja, jag kunde krypa ned i sängen igen; måndagar har dottern sovmorgon!
Vädret var kallt och vackert, solen sken från en isblå himmel. Under promenaden bestämde jag mig för att gå 6 kmsrundan. Det var härligt. Lite kyligt om hakan bara. Midna gick exemplariskt bredvid eller framför mig.
När vi kom hem var vovven jättetrött.
Påtåren smakade extra gott efter en kylig och skön promenad.
Eftermiddagspromenaden blev kort; lite mer än 2 km. Vi har gått lite över 8 km sammanlagt.
I dag har jag kokat soppa på en spik... nej men på grönsaksslattar!

Som vanligt springer helgen förbi. I dag ska vi göra nytta; först promenad med Midna (efter kaffet), fixa ved (kapa, hugga och stapla) och dragträna så Midna får inviga sin nya, fina sele.
Eros sitter i skrivandets stund och tjatar vid ytterdörren. Han har varit ute och slank in som ett svart streck när jag öppnade åt honom.
Athena ligger bredvid mig och är söt och kelig. Hon har börjat svälja stoltheten och kommer självmant upp i soffan.
Gosvargen; Midna på rygg med mage och bröst i vädret. Alla fyrfotingar har sina sätt att tala om när det är keldags :-)!
Nu är det dags för promenad, säger maken och Midna bekräftar med kroppsspråket. Ja det är ju bara att resa sin lekamen och klä på sig!

Å vad det är roligt att shoppa! Jag har shoppat två dagar i rad ;-). Jag fick presentkort när jag fyllde; Team Sportia och en hundbutik samt Clas Ohlsson.
Igår köpte jag träningskläder; joggingbrallor och två T-shirts. I provhytten upptäckte jag att jag promerat mig ned en byxstorlek; från L till M! På mindre än två år har jag gått från XL till M i byxstorlek. Härligt!
I dag köpte jag en dragsele till Midna. En rosa. Tänkte låta henne dra däck i morgon. Fast om det kommer mer snö och snötäcket är tillräckligt kanske hon kan dra pulka med ved.
Det är pengar kvar på ena presentkortet i hundbutiken. Får åka dit utan hund och kolla vad vi behöver till vovven.
Undrar om de har utställningskoppel? Jag ska anmäla Midna till utställning. Någon gång måste hon ju debutera.