Måndag och ny vecka - IGEN! Och bara en vecka kvar till ett väl behövt lov för att ladda batterierna. Maken ska också vara ledig. Tyvärr inte hela veckan men några dagar i alla fall!
När jag gick i skolan var inte höstlovet uppfunnet. Jag tror vi slutade vid lunch på fredagen inför All helgona. Vi fick en halv dag extra.
Men den veckan behövs; höstterminen har ju inga lovdagar innan jullovet. Och mörkret bidrar faktiskt till tröttheten. Det är ganska tufft i skolan med läxor och prov, betygen ska dessutom behållas eller arbetas upp. Dottern har redan siktet inställt på en gymnasielinje och vet vad som krävs.
Nu är det nedräkning till höstlovet :-D!

Maken har kapat och kluvit några av timmerstockarna som ligger på tomten. Drygt 1/2 km3 är travat i vedboden. Plus 4 ICA-pappkassar som burits in. Veden räcker några dagar :-P!
Nu är det bara att tända i spisen. Nästan i alla fall! Jag tror den behöver askas ur.
Det har gått åt en del tidningar och kartonger eftersom veden vi eldat med var fuktig.
Nä nu får det vara färdigpustat; aska ur och elda! Värme nu, tack!

Maken och jag tog en härlig förmiddagspromenad med Midna efter kaffet. Vi tog med en påse i fall vi skulle hitta någon förskrämd svamp. Jo vi hittade ett gäng; både kantisar och taggisar. De får maken och dottern äta själva.
Det var lite dimmigt och kyligt. Höstluften är så frisk och fräsch, tycker jag! Och alla träd i höstskrud; från svagt gyllengula till nära nog karmosinröda.
En färgsprakande kaskad! Höstträden är som vackra tavlor.
Jag tycker alla årstider har sin skönhet. En kall dag i slutet av januari då solen gnistrar i snön. Men nu är det höst!
Midna hade några krokodilfasoner men i det stora hela var hon jätteduktig!

Jaha då är det fredag! Igen!
Trött som en gnu trots sovmorgon. Undrar om dimman beror på tröttmössan eller..? Nej.
Det är dimmigt. Älvorna dansar tätt vid skogsbrynet. Det är mer som en vägg än älvdans. En typisk oktoberdag; grå och småkylig.
Första kaffekoppen är tom. Snart dags för påtåren att göra entré.
Den grå väggen kommer närmare tomten. Nu bor vi inte bara i skogen; vi härbergerar inne i dimman. Älvorna dansar runt tomten med den grå väggen tätt bakom. De börjar smälta samman till ett enda grått, tjockt moln. Det vackra med dimman har försvunnit in i den grå massan.
Ett och annat träd syns men skogsbrynet har försvunnit in i dimman.

Jag tog en härlig promenad med Midna; vi gick och mötte maken. Hon var en riktig ängel! Om hon kunde vara så duktig hela tiden och jag slapp krokodilen skulle jag gå både förmiddag och eftermiddag!
Det är väldigt jobbigt med en hoppande hund på nästan 30 kg. Dessutom bits hon när hon är på det humöret. Hon lyssnar inte heller. Det beteendet försvann vid första löpet men återkom när hon fyllde ett år. Ja man får vara glad för de gånger hon inte hoppar och bits.
Men ikväll var det en ren fröjd! Stundtals kändes det inte som om jag hade någon hund i kopplet; så fint gick hon!
Midna hörde makens bil långt före mig; svansen gick fortare och fortare, hon ställde sig på bakbenen och flög in i bilen så fort jag öppnade bildörren.
Hemma på tomten... då började hon kampa med kopplet. Ja lite valpig fortfarande... men väldigt vacker trots bristen på päls ;-)!

Då har jag äntligen tagit tag i cyklingen igen! Det var ju ett tag sedan om man säger så...
Men bättre sent än aldrig!
Femton minuter och 5,15 kilometer! Jag har inte tappat greppet! Lite tråkigt att trampa på utan att komma framåt. Men på med spotify och så var det klart!
Katterna tvärstannade när de kom upp och fick se mig. Athenas ögon var stora som tefat. Hon hoppade över dammsugaren som står intill sänggaveln. Eros flög förbi då jag stannade upp för att rätta till telefonen i fickan. Midna kom upp, stannade i dörröppningen och vände. Ja det är ju inte alla dagar man chockar både kropp och djur ;-)!
Ett plus i kanten, förutom att bränna kalorier och förbättra konditionen, cykelturen gav mig drygt 2000 steg :-D!

Jag såg något underligt, högt upp på morgonhimlen när jag skjutsat dottern till bussen. Det liksom bara dök upp! Ett glödlampsformat vitt ljus! Jag stannade bilen för att titta. Då försvann det i tomma intet. Det fanns inga moln på himlen. När jag började köra kom det fram igen på, som jag uppfattade det, samma plats som när jag först såg det. Fast nu lyste halva föremålet; nästan som om det brann!
Jag vet inte vad det var. Ett s k stjärnfall? Planeten Venus?
Vad det än var så finns bilden kvar i mitt inre. Fascinerande! Synd att jag inte kunde fota "fenomenet".

Så har ungefär halva veckan gått. Nu har kära maken bara en resdag kvar den här veckan, idag räknas inte ;-)!
Som tur är, är det inte så kallt så jag måste skrapa rutan. Det är väl sex plus ute. Ingen hetta men knappast något klimat för isbjörnar.
Vad har vi på schemat idag då? Jo TVÄTT! Vika ren tvätt och tvätta ett par maskiner. Och det gamla vanliga; tömma respektive fylla diskmaskinen och rasta hunden samt ta hand om katterna. Senare på eftermiddagen ska jag göra korvstroganoff till middag, vanlig till maken och dottern och ovanlig till mig ;-)! Stroganoff tillverkad av sojakorv eftersom jag inte äter kött från tamboskap.
Nej nu är det dags att jaga dottern med blåslampa; hon har varken gjort i ordning sig själv eller gympaväskan...