Tänk att Sverige är varmast i Europa! Just nu i alla fall. Midna hade nog föredragit vinter året om; hon mår inte bra i hettan. Vissa dagar mår hon illa, hon är tjurig och bristen på motion gör henne rastlös. Ungefär lika tålamodsprövande som en trotsig, övertrött treåring med sockerkick! På kvällarna går vi en promenad med henne men tyvärr är det inte tillräckligt. Jag skulle gå mer om hon var bra på att dricka; hon vill inte dricka vatten på promenader. Då får det bli längre rastningar och mer luftning. När det är så här varmt mår hon bättre inne där det är svalare och hon kommer undan solen.
I dag kommer en reparatör och hämtar gräsklipparen; klippbordet strular. Igen! Det är knappt ett år sedan vi köpte den. Jag tycker att en så pass dyr maskin bara ska fungera! Måndagsexemplar?
Igår påbörjades rensningen i den blivande bersån! Vi flyttade på tre, fyra acklejor och grävde upp syrener som växte knasigt och tog bort den döda rosen. Hönsen blev överlyckliga när jag öste korg efter korg med ogräs. Gräset i "rabatterna" (läs gräskokor) lade jag utanför staketet för att täppa till eventuella utrymmen för rymningsbenägna hönor. En tillfällig lösning tills vi åtgärdar det.
En påtår och fortsätta ute! Tänkte fortsätta gräva upp gräs i "rabatterna". Och om jag orkar så ska jag börja gräva upp syrensticklingar.

Båda katterna pep av glädje när jag öppnade dörren till dotras rum. Eros rann nedför trappan och satte sig vid dörren och tjatade. Jag släppte ut honom. Det dröjde inte länge förrän han jagade en skogsmus - i vår blomsterrundel! Bättre ställen finns väl att leka katt & råtta på?
I dag känner jag lite nyttig; havregrynsgröt och wasa sport till frulle. Nu väntar vi på dagens första java. Sedan ska jag diska, har gjort i ordning diskvattnet; hett vatten + diskmedel med smutsigt porslin etc i. Jag passar på att fika medan det svalnar. Sedan ska jag hoppa i stövlarna och fortsätta ute. Måste fixa med hålet efter dagliljorna; fylla på jord och vattna innan gräsfröna strös/hälls ut. Sedan ska jag kratta på plätten där vi ska ha blomsterängen, en liten yta med dött gräs och torra löv. Vi satte den största ruskan med dagliljor där och då kläckte min kära make en idé om att plantera diverse blommor där. Det växer en del gullvivor i gräsmattan och de kan man ju flytta på och plantera där. Och även acklejorna och liljorna som växer i den blivande bersån. Ja bersån ja... den måste grävas ur och rensas ordentligt innan vi kan plantera fler sticklingar. Och vi måste se till att skydda rosorna bättre.
Efter morgonduschen smorde jag in mig med sun lotion spf 30; det behövs när man är ute i solen timme ut och timme in.

... var vi sätter ned fötterna. Och framför allt skydda Eros och Midna. Jag upptäckte en liten huggorm ett par meter från förstukvisten. En ovälkommen gäst. De fyller sin funktion, jag vet, men om Eros eller Midna blir biten är det ilfart till veterinären. Direkt! Eros skulle säkert tycka den såg smarrig ut och Midna skulle nog tro att det var en pinne.
Maken hällde vatten på den och den ringlade fräsande i väg under rhododendron. Om den störs kommer den nog inte tillbaka. Den kanske var på genomresa? Jag vill inte ha orm på tomten ändå! Kopparödlor har vi haft några stycken och snokar som ringlat över tomten samt solat intill trädgårdsavfallet. Det här är den första huggormen jag har sett här. Dotra såg en överkörd huggis 500, 600 meter bort förra året.

... välkommen! Och välkommen stora, runda luman där uppe i det blå! Så har vi då fått värme - på gott och ont. Ont? Ja, Midna lider av värmen trots att hon fällt mycket av vinterpälsen. Igår var det premiär för linne och kortbrallor! Det var varmt och skönt. Jag jobbade lite i trädgården och det blev väldigt varmt. Vi har inte mycket skugga; bara huset och under äppelträden.
I dag tänkte jag tvätta ett gäng maskiner och hänga ut kläder, handdukar etc att torka på vindan. Det blir väl lite trädgårdsjobb också; ska fortsätta dela på och flytta dagliljor. Igår såg jag att sockerärtorna börjar titta upp. Liksom krolliljorna. Gullvivorna börjar blomma och doftviolerna slår ut mer och mer. Jag var ledsen över att rosorna inte hade klarat vintern men det kommer små, små gröna blivande blad på åtminstone hälften. Då finns hoppet att de resterande överlevt. De brukar vara sköra men envisa. Inför kommande köldperiod får vi se till att täcka jordytan över rötterna.
Efter dagens arbete ska maken vara ledig. Då ska potatis och lök ned i jorden, gräset ska klippas och vi behöver gräva ur "rabatterna" till bersån; rensa bort ogräs (bl a kirskål) och ta bort döda syrensticklingar för att plantera nya, vi måste även flytta liljan (ev två stycken som planterades tillfälligt där) och acklejorna ska få en ny plats. Någonstans. Där det blir bra. Vi måste även fixa hönsgården; reglar har gått sönder och staketet behöver åtgärdas så de inte smiter. Men hönsgården är nog ett sommarprojekt. Lite hjälp i trädgården kan jag väl få under makens ledighet?! Det är så mycket roligare när vi är två <3! Dessutom ska några stora buskar alt mindre träd sågas ned.
Två av våra små hjärtan ligger bredvid varandra i soffan och vilar!

Valborg firades hemma, för en gångs skull! Mina systrar med respektive kom på en grillkväll. Vi åt sill och tog någon snaps innan grillen tändes.
Igår hjälpte maken sin son att flytta. Jag skulle gå med Midna och möta honom. I väntan på hans meddelande på väg hem höll jag på lite i trädgården. Jag planterade resten av penséerna; två amplar på garaget, två väggamplar vid köksfönstret och ytterligare en väggampel som jag vill ha på förstukvisten. Någonstans. Därefter delade jag på dagliljorna och grävde ned där jag tyckte de passade. Jag började för två år sedan att dela på dessa vackra blommor. De växer - och förökar sig - vid ena äppelträdet och där kommer de inte till sin rätt (min åsikt). Det blir några delar; tur vi har ganska stor tomt ;-)! Och jag upptäckte något mindre trevligt vid trädgårdsavfallsplatsen; två snokar som solade sig! Jag vill inte ha dem på tomten. Ett par slag i marken med krattan så slingrade sig den ena i väg.
Fram på eftermiddagen började Midna bli rastlös och jag bestämde mig för att börja gå. Det var härligt väder; riktigt skönt promenadväder med sol och en och annan vårbris. När vi hade gått i två timmar ringde maken; han hade precis åkt... Midna och jag fick en rejäl promenad; 11,5 km på drygt 3 timmar. Var hon trött? Nä! Hon var som en övertrött treåring med sockerkick! Fullt ös efter katterna och så kallade tokrace (sprang fram o tillbaka). Vi fick sätta upp gallret för att hon skulle lugna ned sig.
I dag är hon trött!
Nu väntar vi på killen som pysslar med varmvattenberedare ska komma. Vår började läcka i helgen. Och vi måste köpa ny diskmaskin; den läcker också.

Det är lite lugnare bland hönsen nu. Trots att maken och jag täppte till riskabla ställen runt hönsgården lyckades två ta sig ut igår eftermiddag. Den ena sprang in när jag öppnade grinden medan den andra flaxade i väg. Det var bara att öppna grinden...
Den aggressiva tuppen är något lugnare. Mot resten av hönsflocken vill säga.
Han attackerade grinden innan jag släppte in den ena hönan. Riktig otäck rackare! Han flög på kvasten som jag använde för att mota bort honom med. Den andra tuppen sprang i väg när jag föste undan honom.
Då och då har jag sett rovfågeln cirkla högt över tomten och skogen. Räven har vi inte sett sedan i tisdags. Men det innebär inte att den inte smyger utanför hönshuset. I vintras såg jag spåren i snön; från trädgårdsavfallsplatsen till hönshuset och vidare över gräsmattan till snöbärshäcken. Jo även den har koll på "Sibyllakiosken". Men det ska vi med nästan alla medel förhindra! Då måste vi börja med att rymningssäkra staketet. Om vi ändå visste var hönsen kommer ut! Jag tyckte vi täppte till de ställen som de kunde krypa under! Men det finns åtminstone ett ställe till...

Är det någon som tror att livet på landet är totalt händelselöst? Tänk om i så fall.
I måndags kom ju en rovfågel och tog en tupp. Igår när vi satt och stirrade in i dumburken ropade plötsligt dottern från köket: "En räv! Det är en räv bakom hönshuset!" Å grinden till hönsgården var öppen... Jag sprang som en gasell med kvasten i näven. Men räven hade ju redan pipit i väg när jag rundade hörnet på kåken. Jag stängde grinden och passade på att inspektera nätet vid marken; om hönsen kan smita ut kan räven gräva sig in.
Maken och jag hjälptes åt att sätta plattor på högkant vid de misstänkta rymningshålen. Han stängde luckan om dem; den brukar stå öppen 24-7 men inte denna kväll och natt. Vi får nog ta ett nappa tag i helgen och åtgärda stängslets svagheter.
Nej jag är inte arg på räven. Inte på rovfågeln heller. Det är VI som bor i deras habitat och de följer sina instinkter. Våra höns är ju rena rama Sibyllakiosken för dem. Vi får ju säkra upp fjäderfänas inhägnad helt enkelt.

Våra fjäderfän blir överlyckliga då de får härja fritt på tomten och sätta i sig färskt gräs och krafsa efter mask med mera i jorden. Äggen blir ju så mycket bättre.
De sprang omkring och njöt, trots diverse skurar och snålblåst. Tupparna gol och hönsen skrockade.
På eftermiddagen var det tomt på gräsmattan och alldeles tyst. De hade väl fått nog av regn och blåst? Dottern stängde dörren till hönsgården och jag gick för att hämta posten med Eros hack i häl. När jag kom fram till ingången flaxade en ganska stor, brun fågel upp från utsidan av snäbärshäcken. Eros dök in i häcken. Fjädrar. Helsefyr! Hönsen! Jag sprang tillbaka in och berättade för maken och dottern att vi blivit av med ett fjäderfä. Maken kom ut när jag kom med posten. Den döda tuppen låg i den lilla bäcken nedanför häcken. Jag gick in med posten. Då påpekade dottern att dörren till hönsgården var öppen; två hönor saknades. Å nej! Hade rovfågeln attackerat hönsen också? Som väl var hade de gömt sig i en buske strax utanför tomtgränsen. De sprang mer eller mindre i panik mot hönshusets trygga vrå.
De har knappt gett ett ljud ifrån sig. Och de är fortfarande inne, trots att jag hällt ut lite skulor.
I dag får de hålla sig i hönsgården. Om de går ut från hönshuset vill säga.