Den senaste månaden har varit lite, ska jag kalla det äventyrlig. Jag har kört fast, fått soppatorsk och i morse på väg hem från bussen fick jag bredhas på Pärlan. Det är både framhjulsdrift och automat så det var intressant... inte! Jag körde inte fort och jag hade inte foten på gasen. Gissningsvis en isfläck under modden. Vägen var oplogad; det har kommit ett par cm snö under natten.
Som tur var mötte jag ingen och jag kunde snabbt räta upp bilen. Ett ögonblicks verk och livet kunde ha förändrats. Jag har stor respekt för vintervägar; de kan vara förrädiska.
Midna fick lite äventyrsfeeling på vår före-frulle-promenad; ett vackert rådjur stod ca 10 m framför oss på vägen. Jag tror inte hon såg det utan hon kände doften. Hon skulle dit där den stått - trots att vi hade gjort höger-om och börjat gå hemåt. Men efter ett par minuter verkade hon ha glömt rådjuret.

Drygt minus 11 strax efter 5... Märks att det är februari och att sportlovet närmar sig; kylan kommer tillbaka.
Just nu, i skrivandets stund sitter jag under filten och dricker kaffe. Kaminen är inte kall än; jag måste vänta med att tända. I dag tänds den så fort den är kall nog!
Jag är glad att vi tog in ved igår kväll när vi rastade Midna och fyllde på glykol samt spolarvätska i min bil. Tack älskade maken för hjälpen <3!
Jag ropade på katterna; det är så varmt och mysigt med katt under filt! Men icke sade Nicke!
Det ligger en trött hund i soffan! Hon är för övrigt den enda som inte fryser. Midna är morgontrött men i dag är hon extratrött; vi gick sammanlagt drygt 8 km igår. I dag blir det en något kortare sträcka som ska avverkas.
Dottern torkar sin jacka med hårtorken; igår sade hon att hon skuule ha den i dag. Den jackan passade bättre med mysbrallor. Det är skridskodag och hon måste ju se bra ut för HANS skull ;-)! Ja se tonåringar. Så var ju aldrig jag... he he he!
Nä nu måste jag kolla till spisen.

Då har måndagen och nya veckan gjort entré. Dagen började kyligt med 11 minusgrader. Innetemperaturen var ingen höjdare heller; 16,5 grader uppe. Termometern sitter över elementet... Nere var det någon grad svalare. Nåja, jag kunde krypa ned i sängen igen; måndagar har dottern sovmorgon!
Vädret var kallt och vackert, solen sken från en isblå himmel. Under promenaden bestämde jag mig för att gå 6 kmsrundan. Det var härligt. Lite kyligt om hakan bara. Midna gick exemplariskt bredvid eller framför mig.
När vi kom hem var vovven jättetrött.
Påtåren smakade extra gott efter en kylig och skön promenad.
Eftermiddagspromenaden blev kort; lite mer än 2 km. Vi har gått lite över 8 km sammanlagt.
I dag har jag kokat soppa på en spik... nej men på grönsaksslattar!

Det blåser rakt genom kåken! Åtminstone känns det så. Fönstren släpper genom vindpustarna. Inget träd över vägen på morgonen i alla fall.
Får se hur lång promenad det blir... I värsta fall får det bli flera men kortare sträckor.
Eros har slutat tjata om utgång. Han satte sig vid ytterdörren när jag gick upp bid 5-tiden. Nu sitter han och tittar ut genom fönstret; det är roligt att titta på löv med mera som flyger iväg med vindarna.
Athena ligger väl på en stol. Alternativt är hon kvar på övervåningen.
Midna sover frukost på soffan. Hon måste vila magen en stund innan promenad.
Själv har jag just druckit påtår. Funderar på att göra en tretår.

Usch vad tråkigt med plusgrader! Det som var så härligt med minusgrader och gnistrande, knarrande snö.
Igår kunde vi gå våra promenader. Men kan vi det i dag? Plusgrader brukar ge hala vägar. Visserligen sandades vår väg igår kväll. Men Midna och jag går ju inte mitt på vägen. Ytterligare en nackdel med slaskväder är att promenadvägarna begränsas; åt ena hållet är det en relativt brant backe som brukar bli glashal vid blidväder.
Hon var så duktig igår på promenaderna! Mötte en bil och trots att det var samma märke och modell som makens (vovven viftade svansen och fick sitt glada ansikte) gick hon hur lugnt och fint som helst. Det gick jättebra när travekipaget vände i T-korset; jag gick över vägen, hon satt med kort koppel och jag pratade lugnt med henne. Inte ett ljud och inte en rörelse! Annars brukar hon ställa sig på bakbenen och pipa lite. Hon blir som tokig när travarna susar förbi; hennes draginstinkt triggas tillika tävlingsandan. Jag är lite orolig att hon ska skrämma hästarna.
Och så tränas hon att gå förbi hästarnas utspridda avföring - som Midna tycker är skitgott. Det gick överlag bra, tycker jag.
Jag var inte ironisk när jag uttryckte min glädje över minusgrader! Vintern är vacker och luften så härligt frisk och klar. Det behöver ju inte vara -20 utan max -10. Slaskväder undanbedes!
En bild från gårdagens ena promenad.

Det är en enorm skillnad på plogat och plogat. Differansen kan vara så mycket som 50 centimer smalare väg. Då menar jag inte vår lilla grusväg i skogen! Vägen jag syftar på är den stora, asfalterade vägen MED orangea vägpinnar. Vår lilla grusväg utan pinnar är nära nog lika bred vinter- som sommartid.
Jag tycker inte motorvägen är särskilt väl underhållen. Det är med tveksamhet man vill åka in i vänsterfilen.
Igår var jag inne i stan. Tack och lov att man inte bor där längre! Nu ligger snöhögarna vid korsningar och övergångsställen. Väldigt bra sikt... eller inte! Och dessa fotgängare som bara klafsar över gatan - utan reflexer! Här i skogen slipper vi dem. Men vi har djur i stället. När dottern och jag åkte hem såg jag en mötande bil som stannat intill kanten av grusvägen. Jag såg långa ben mitt i vägen. Jaha vem rider i mörkret utan reflexväst?? Och så vek djuret av mot hästgården; en älg! Maffigt djur som bör hålla sig utanför vägen.

Å så blev det svinkallt igen! Jo det kändes igår kväll att det blev kallare. -16, -17 vid 05.00 Bara att gå ned och tända. Mina mysbyxor var inte torra och inte långkallingarna heller; bara att hänga på elementen. Det var allt annat än varmt att sitta på golvet och sätta fyr i eldstäderna.
Det är alltid lika spännande att åka hemifrån när eldarna sprakar; finns det tillräckligt med glöd för att peta in en pinne eller inte. Hittills har det funkat - om man inte är borta för länge.
Trots att jag sitter under filt framför kaminen fryser jag! Jag har ingen lust att gå ut och hämta ved... Men jag vill gärna fortsätta elda. Det är skillnad att promenera; man blir varm medan man går! Det är snart dags för förmiddagspromenaden; Midna stod just och morrskällde. Men det är inte riktigt time än; måste hämta ved och fixa vatten till fjäderfäna först.
Inte ens Eros visar intresse av att gå ut. Han brukar tjata när maken åkt till tåget. Athena ser man inte röken av; hon brukar ligga som en boll på en stol eller i någon av sängarna. Hon trivs inne i stugvärmen.
Nu dags att göra lite nytta!

Haren har varit här och ätit. Katterna tycker det är spännande att titta på den. Midna gillar doften. Räven är också här om nätterna; spåren ser vi men inte själva djuret i fråga. Den snokar under fågelmatplatserna och slickar i sig spillet från ovan - precis som haren.
Fåglarna har fått en ny, hemgjord talgboll. Det är många djur som behöver mat men det går ju inte att mata alla.
Nu hoppas jag att elden i kaminen får fart snart; det börjar dra ihop sig till dagens lilla promenad. Igår fick jag ihop över 12000 steg! Jag har satt upp målet minst 10000 steg/dag. Nu sitter Midna och tjatar om promenad... Nej nu måste jag få fatt på Eros; han gick ut för ett tag sedan!