Det var ett marans liv på hönsen; de skrek och kacklade. Värst vad Alf (tuppen) var het på gröten, tänkte jag. De fortsatte skrika och kackla, i panik. Jag tittade ut och såg flera hönor i en hög i ena hörnet. De skrek och flaxade. Jag sprang ut. Eros passade på att smita med. När jag rundade gaveln på huset flög en stor rovfågel upp från marken. Alla hönor sprang in i hönshuset. Då lade jag märke till att alla småfåglar var borta. Jag tog upp Eros i famnen och gick in. Han kan bli skadad och det vill inte vi.
Hönsen är nästan äckligt tysta efter attacken. De är nog fortfarande skräckslagna.

I dag blev det promenad på förmiddagen. Maken arbetar hemifrån i dag. Midna och jag gick vid 7-rycket. Hon stannade på farstukvisten och SVISCH så försvann råbocken. Hon drog och satte sig på översta trappsteget; råbocken hade stannat och de båda djuren betraktade varandra under någon minut innan han flög i väg. Han är så vacker, vår pinnbock.
Vi promenerade i riktning mot samhället där dottern skulle kliva på bussen. En härlig promenad med en jätteduktig hund! Ibland känns det inte att jag har en hund i kopplet. Tre kilometer, drygt, kom vi när vi mötte maken som plockade upp oss.
Nu har vovven ätit sin frukost och vi ska dricka dagens första java.

Jösses vad dagarna springer! Redan onsdag. Jag är inte den som klagar. Snart är det helg och sedan en ny vecka. Countdown till höstlovet har börjat!
I dag ska jag baka äppelmuffins. Jag klyftade äpplen och kokade upp i sockerlag smaksatt med kardemumma. De står i kylen, i lagen, och mummar till sig. Det ska bli spännande; just så här - som jag ska göra i dag - har jag inte gjort förut. Äppelmuffins har jag gjort men inte riktigt på det här viset... Sedan ska jag göra en variation på chokladbollar ;-)! Och så har jag tvätt att ta hand om! Plus att jag ska tvätta. Det finns alltid något att göra - vare sig jag vill eller inte!
Jaha skrapa rutor i dag med... Vad annat att vänta? Vi går ju mot kyligare tider... Jag längtar efter att få på vinterdäcken; i och med frosten blir vägarna hala. Det är ett viltrikt område, även uppe på stora vägen. Djuren syns dåligt och rätt som det är kliver det ut en hjort. Eller älg. Då vill jag få stopp på bilen i tid.

Nu känns det verkligen att hösten har kommit. Just nu är det 1,5 plus ute. Nollgradigt vid läggdags. Kyligt och rått inne. I dag kan jag inte elda. Inte nu på förmiddagen; sotaren kommer!
Jag sitter under min mjuka, gosiga pläd med en mugg java.
I dag ska jag klyfta äpplen och lägga i sockerlag smaksatt med ett uns kardemumma. Och jag har äntligen kommit på var jag ska förvara de burkar och bakformar som inte får plats. Tills vidare i påse under arbetsbänken. Jag ska se om jag kan hitta ett skåp som får plats under. Förlåt <3 maken men då kommer de bort från från ytorna.
Jag väntar på provsvar från vattenprovet. Ett mikrobiologiskt sådant. Och så ett egenkontrollplan. Jag ska få uppfylla en stor dröm; ett eget bageri. Det känns fortfarande overkligt. När jag fick beskedet med riktlinjerna förstod jag inte att Miljökontoret hade godkänt mig! Det är ju lite fix innan jag kan dra i gång; registrera anläggning och företagsnamn till exempel. Beroende på hur snabbt eller långsamt byråkratins kvarnar mal så vet jag inte exakt startdatum men jag hoppas på november.
I går gick vovven och jag en mycket längre promenad mot vad vi brukar, 3,8 km. Vi mötte maken som kom från tåget. Midna har tappat lite kondis under den varma sommaren så vi smyger i gång med längre rastningar och kortare promenader för att bygga upp flås och muskler. (Nu är det väder för dragträning! Nu måste vi fixa skrindan så kan hon hjälpa till att dra ved in i vedboden) Hon var så duktig! Jag brukar passa på att träna jogga under promenaderna. Det gick också jättebra.

Jag blir arg och ledsen när jag ser videoklippen med vargarna på Kolmården angående rättegången. Det var fruktansvärt tragiskt att djurskötaren omkom. Men med tanke på hur vargarna har hanterats med våld (sparkar osv) så kanske inte vargarna har den bästa människosynen. Olyckor sker tyvärr när människan ska lägga sig i.
Ämnet varg är infekterat i Sverige och de flesta vill utrota arten. Nu har varghatarna fått vatten på sin kvarn. Och jag har full förståelse för de som får sin boskap dödade att de ogillar rovdjur, i detta fall varg.
Jag har varit i varghägnet på Kolmården och jag skulle gärna göra om det. Det var en säkerhetsgenomgång innan vi åkte till hägnet. Vi blev instruerade om hur vi skulle bete oss; om vi tappade något på marken fick vi inte plocka upp det. Vi fick skriva under att vi gick in på egen risk. Trots att vargarna var flaskmatade så var de inte tama; bara vana vid människor. Framför allt rovdjur som är vana vid oss tvåbenta kan vara/bli farliga. Vargarna i hägnet var/är inte som den domisticerade vargen. Även vårt tama husdjur (hunden) är ett rovdjur. Jag ser vargen skymta fram ibland hos Midna. Enligt många forskare/vetenskapsmän är bland annat Malamuten och Huskeyn de raser som är närmast besläktade med vargen. Midna är väldigt lik sin anfader, vargen.
Om nu vargar måste skjutas av; skjut de som är skadade/sjuka. Inte friska djur och absolut inte alfaparet!
Bland den amerikanska ursprungsbefolkningen vördas vargen och de ser den som en andlig budbärare mellan vår värld och andevärlden. Den civiliserade människan är kanske inte särskilt upplyst vid närmare eftertanke. Har vi inte växt i från Rödluvan och vargen?

Vilket busväder det var igår! Vinden och regnet piskade mot kåken. Eros ville in så fort han kom ut. Midna ville inte gå ut alls. Det var kyligt och rått inomhus så jag tände i vedspisen. Jag ska tända den strax, det är kyligt inne.
Några stolar har blåst om och likaså dotterns cykel. Men alla träd på tomten står kvar. Hur det är längre bort längs vägen vet vi ingenting om. Det friskar i nu också; en del kvarlämnade träd på kalhyggena vajade och vajar olycksbådande.
Det var uppehåll igår och då gick jag och Midna en promenad för att möta maken. Jag hörde ett träd knäckas och strax efter sprang en get med tvillingar bort från vår tomt. Vovven såg dem inte. Vid T-korset blev hon intresserad; hon fick en annan kroppshållning och huvudet riktades åt sidan. I kohagen hoppade ett rådjur elegant över ett dike.
Under kvällen tilltog blåsten. Det knakade i både huset och fönstren. Midna ville knappt gå ut på en nattarastning.

Jag borde sätta mig ned och skriva ett dokument som berör min kommande verksamhet men hjärnan orkar inte anstränga sig. En affärsidé vore på sin plats men det står still. Jag har annars lätt att få saker på pränt men nu verkar det vara fullständigt kaos på hjärnkontoret. Företagsnamnet börjar klarna; alltid något... Och så måste jag lämna in ett prov. När provsvaret är godkänt är det bara att köra i gång!
Jag borde även skissa på den kommande facebooksidan och hemsidan men inspirationen saknas! Eftertrött efter de veckor vi gått upp före 05.00 är den största boven.

Jag körde dottern till bussen (gud så skönt med automat!) i vanlig ordning, hem och ut på promenad med Midna. Drygt två kilometer gick vi. Inget godis på hemvägen; hon kräktes. Trots att hon inte fick något godis på hemvägen gick hon så fint. Det var en ren fröjd att promenera. Hoppas det fortsätter! I helgen tänkte jag att vi skulle sätta på selen så det blir lite motstånd. Jag har sett att dragviljan skymtar fram men det blir inget drag med halsband. På sikt ska jag skaffa ett midjebälte som jag kan fästa kopplet i; då kan hon träna musklerna genom att dra mig på promenaderna. Men just nu bygger vi upp kondisen; hon har ju knappt promenerat under sommaren pga värmen. Vi har ju också tappat flåset men det är på väg tillbaka! Åtminstone för mig som är ute och går varje dag.
Soluppgång över nejden kl. 07.13 i dag.