På vägen till bussen dansade älvorna på gärden, åkrar och i hagar. Det är vackert med dimma; bara man slipper den på vägen.
När jag åkte hem hade solen kommit fram. Solsken och dimma; vackert som en tavla!
Jag var tvungen att stanna och fotografera.

Nu avverkas skogen bakom huset. Avverkas? Nej, mer skövling tycker jag. Det är knappt jag känner igen mig när jag tittar ut genom ena köksfönstret; senast i morse stod träden, främst gran, och sträckte sina toppar mot skyn. Nu ligger det kala stammar på hög.
Ja, skogen behövde gallras. Men den här remsan som kalhuggits ser för marig ut!
Om täckningen blir bättre kan skövlingen förlåtas en del.
Blåsten kommer ju att könnas betydligt mer nu.

Nä tvätten var inte riktigt torr. Men vi köpte ju en liten älgstek i helgen! En mumsigt mustigt god gryta! De små fick några köttslamsor; GLUFS (Midna), SLAFS (Eros) och TASS, TASS, PIP (Athena) som sprang upp och därmed talade om var hennes skål skulle stå :-)!
Nu puttrar grytan på svag värme och det doftar gott!
Tvätten får vackert vänta ett tag till.
Lite senare ska jag förbereda stroganoff på kalkonfalu.
Nu är det rejält varmt i stugan; eldens sista glöd kämpar i spisen, värmen från elspisen och solen som gassar rätt på och in i huset.

Ända sedan tidig ålder ville jag rädda vilda djur från människan. Jag tittade på naturprogram som t ex Cousteau och barnprogrammet Elefantpojken. Å vad jag ville ha en elefant! Fast en afrikansk, inte asiatisk - eller indisk som det hette i folkmun på sjuttiotalet. Jag ville bli en sådan där som räddar djur, ungefär som Joy Adamsson (Lejonet Elsa)! När jag yppade min dröm för mamma tittade hon storögt och undrade varför jag ville åka till Afrika där det bara fanns obildade, nakna vildar i hyddor av koskit. Jag ville ju rädda djur! En klapp på huvudet och jag blev väl vuxen någon gång; vilket innebar att jag skulle glömma bort det.
Men det har jag aldrig glömt! Jag har varit tigerfadder och haft en adoptivelefant på elefantbarnhemmet i Nairobi, Kenya. Daphne Sheldrick gör en fantastisk insats för de moderlösa ungarna som sett tjuvjägare brutalt mörda för betarnas skull.
Jag har alltid föraktat människans girighet.
Nu delar jag inlägg från WWF mfl för att öppna ögonen på de som fortfarande blundar.
Att rädda djur på plats i Afrika stannade vid en dröm.
Jag och familjen har ju två omplaceringskatter, man kan ju säga att vi "räddat" dem - eftersom de inte verkade trivas i sina respektive hem!
Vissa drömmar får man göra om så de passar in i det dagliga livet.

Nyss var det måndag och nu onsdag; lillördag eller piglördag. Dagarna går fort. Nu är det drygt fyra veckor kvar till höstlovet.
Ja, onsdag! Midna och Eros har varit gulliga mot varandra. Inte riktigt hela tiden. Athena har blivit trackad då hon varit nere. Av Midna alltså.
Vad vore livet utan djur? Jag kan inte tänka mig ett liv utan dessa underbara varelser! Jag har fått frågan om jag inte känner mig låst. Nej det gör jag inte. Jag skulle känna mig vilsen utan kissarna och vovven. Djur har aldrig sårat mig vilket en och annan homo sapiens sapiens har gjort.
Självklart är jag lycklig och tacksam för min kära make och dotter. Den fyrbenta delen gör min familj och mitt liv komplett.
Filosofi mitt i veckan...

Vad hände med polarspetsen? Hon satt utanför bilen och frös. Ja, hon frös som en hund; hon skakade. Till att börja med ligger halva hunden på gräset. Pälsen alltså.
Hon fäller underullen; vinterpälsen ska växa fram. Midna har fällt så mycket så hon ser naken ut. Naken och mager.
Fluffisen har krympt. Hon är söt och vacker ändå ;-)! Det är bara svansen som är vackert fluffig.
Jag har upptäckt en ny ras; Alaskan Nude Dog... Förlåt Midna, men du ser inte ut som en polarspets just nu.
Det kanske inte syns på bilderna eftersom hon sitter.

[Bild]

Igår bestämde vi att Eros skulle komma in idag. Som vanligt gick jag upp imorse på morgonrastning, Eros var som vanligt utanför dörren och jamade. Han och Midna hälsade så fint på varandra och han gick efter oss medan Midna utförde sina morgonbestyr. Då var det dags för vovven att äta frukost. Medan hon åt gick maken och jag ut till garaget för att hämta in hans grejor. Han sprang efter oss och blev något förvånad när vi lockade in honom i huset. Midna fick vara i köket; vi avskärmade dörren med ett kompostgaller.
Lite osäker men samtidigt glad smög Eros omkring i vardagsrummet och nosade. När han upptäckte mig i soffan dröjde det inte länge förrän han låg i mitt knä. Han spann och trampade och gnussade.
Maken satte galler för dörren till vardagsrummet och trappan så utökades Midnas område. Dottern och Athena kom ned. Katterna hälsade på varandra i soffan, högljutt ackompanjerade av Midnas ylande och pipande stämma. Hon fick komma in och hon dök på Eros som morrade och fräste; sedan gav han henne en smäll med tassen. Lite spak blev hon men lärde hon sig något? Både ja och nej. Midna vill ju bara leka med honom och Athena. Nyfikenheten vann över förståndet; hon låg på golvet och ömsom gläfste ömsom morrpratade. Eros morrade dovt under soffan och fräste samtidigt som han gav henne tassen. Då reste hon sig och gick ut i hallen.
Nu ska jag övertala maken om att vi ska sätta lökar!

Vår nyaste familjemedlem Eros är en mjukis under den tuffa ytan; han satt i min famn och gosade igår. Han buffade, spann och trampade. Undrar vad han har varit med om? Förutom ärr på hjässa och oron har han ett litet jack.
Han verkar inte ha bra erfarenhet av hundar; han morrar, fräser och daskar. Midna var lite väl närgången, tyckte Eros och dängde till henne strax över nosen. Blodvite uppstod. Jo hon blev lite spak åtminstone för en stund. Hon vill ju leka med honom. Ettåringen är en riktig valp :-)!
Har han mött hundar som agerat hotfullt?
Han blir så glad när mamma, jag alltså, kommer! Jag snavar nästan på honom.
Undrar när vi kan ta in honom... Det skär i hjärtat att höra honom jama utanför dörren! Vi får väl se efter avmaskningen.
Han har aldrig vaccinerats men Athena är vaccinerad och kattpest smittar inte till hund. Eventuellt har han öronskabb och det smittar även till hundar.
Lilla fina pojken, vad har du varit med om?