Midna och jag gick runt huset på före-frulle-rastningen. Vad får vi se i hönsgården? En av hönorna! Alldeles ensam och förvirrad. Ja det var ju bara att gå in och öppna åt resten. Hönan i hönsgården hade så bråttom in! Maken hade inte räknat dem igår när han stängde. Vad jag vet var hönsgården tom då.
Frågan är om fröken Höna-pöna haft nattligt äventyr? Det händer att de lyckas smita genom en glipa mellan backen och stängslet. Det lär vi ju aldrig få veta! Tur att räven inte fått tag i henne.
Nu är hon inne hos resten av fjäderfäna.

Veterinären ringde och meddelade att resultatet av blodprovet inte visade några antikroppar. Nytt blodprov den 19:e. Hon får fortsätta med smärtstillande tabletter fram tills dess.
Midna är nästan sitt sanna jag när hon går på smärtstillande. Men det är ju bara tillfälligt.
Nu börjar frågorna komma, i alla fall för min del. Som t ex: hur gör vi OM nästa blodprov inte visar något?
Vi har lekt med repet en del under dagen och kvällen. Den där gosiga Midna börjar komma fram mer och mer. Vår "gosvarg" dvs när hon ligger och kråmar sig på rygg; då ska vi klappa bröst och lilla magen.
Nu ska vi rida ut den här stormen.

Då var det måndag! Hej hopp! Midna och jag tog en kortis, 1,25 km. Vi plockade hallon, mina åkte ned i burken och hennes slank ned i magen. Ja hon är bra söt där hon står eller sitter bredvid mig; hon tar hallonen med framtänderna. Synd att jag inte hinner fotografera!
Det är varmt idag, särskilt för en vovve med tjock päls.
Jag ska gå ut ensam och plocka hallon; tänkte koka saft och sylt. Vad är godare än hemmagjord saft och sylt på hallon? Mestadels skogshallon dessutom...

Vi hade ju märkt att Midna förändrats; blivit tjurig, trött - rentav slö och osocial. Uppfödaren nämnde att hon var tjurig när vi hämtade vovven efter vår kryssning. Jo förvisso är Midna i tonåren; slyngelperioden med andra ord. Ju mer vi studerade henne desto mer övertygade blev vi att hennes beteende inte enbart berodde på tonåren. Det var som att vända på en hand! Jag mejlade vår ordinarie veterinär. För säkerhets skull kollade jag hennes hennes hemsida; semester den här veckan också. Shit pommes frites! Bara att börja leta. Hittade Distriktsveterinärena. Mejlade dem. I måndags förmiddag fick jag svar: fanns tid på torsdag men de kunde inte boka via mejl. Kunde jag ringa? Nä; Ingen service. Messade maken och bad honom ringa. Vi fick tid igår. Midna skulle vara fastande. Vi kom dit och vovven blev undersökt och fick lämna blodprover. Recept på Bravecto skrevs ut. I eftermiddag får vi svar på snabbprovet. Men veterinären trodde att Midna fått något fästingburet; det stämde med det vi berättade om hennes beteende. Och hon tyckte det var bra att vi reagerat så fort; att vi läst av henne bra! Vi hämtade ut Bravecto; 275 kr för EN tablett! Den verkar i 12 veckor. Hjälper den är den baske mig värd varenda krona!
Nu har vi några timmars väntan; visar inte snabbprovet något skickas det andra provet iväg och Midna måste tillbaka för att lämna ytterligare blodprov.

Jag passade på, som alltid, att plocka hallon på promenaden. Midna plockade också från buskarna. Men hennes bär hamnade dock inte i min burk utan i hennes mage!
Jag växte upp med en Grand Danois och hon plockade inte bara hallon utan även krusbär, grävde upp morötter och rädisor! Dezzi, som hon kallades, var i Midnas ålder då; runt året. Hon lärde sig hur hon skulle plocka bären utan att nudda taggarna.
Vi har inga krusbär så jag vet inte om vår hallonhund tycker om det ;-).

Tidigare under förmiddagen kändes sommarvädret igen; grå grå grå. Och strax före 08.00 stod regnet som spön i backen. T o m Midna tyckte det var olustigt att gå ut.
Fast nu skymtar jag det gula skenet, svagt men det finns ändå där i kulissen. Ja, ja vad är en svensk sommar? Inte lagom i alla fall! Nu är det som vanligt; hur ska jag klä mig för att inte frysa eller svettas?

Tidigare idag fick vi ett oangenämt besök; jag hörde hönsen kackla förskräckt och tupparna skrek. En ljusbrun rovfågel flaxade upp i ett träd nära tomtgränsen. Jag sprang ut med dottern hack i häl. Vi hittade tre tuppar ligga i buskaget utanför hönsgården, helt förskräckta. Den fjärde kom sedan. Efter att ha räknat dem saknades det en höna. Ja det är sånt som händer men ack så tråkigt. Vi insåg ju längre dagen gick att vi förlorat en höna. Det ligger massor med fjädrar i skogen nedanför tomten. Stackars lilla höna, ditt liv blev kort!
Men vem säger att mirakel inte kan ske? Vem dök upp tidigare ikväll? Jo den saknade hönan! Hon hade överlevt! Lite tilltufsad men vid liv!
Välkommen hem, Hönapöna!

Måndagens förmiddagspromenad var givande; blåbär, hallon, smultron och svamp! Hallon hittade jag inte så mycket av men lite kan bli mycket! Maken var salig då han hittade kantareller, ett par karljohan och någon röksvamp.
Med de blåbär vi hade i frysen och de jag plockade kunde dotra äntligen få sin efterlängtade sylt!
Nu är det främst smultron och hallon som ska plockas men det finns så mycket blåbär att de praktiskt taget ber om att få hoppa ned i burken.
Vovven och jag tog en liten promenad på eftermiddagen, då hittade jag en del smultron. När maken och jag åkte från staden stannade vi på ett ställe där vi plockat massor av smultron. Några var stora som mindre jordgubbar! Där fick vi ihop 1/3 yoghurtburk. Ett par sådana vändor till och jag kan göra sylt och saft.