Har just kommit in från en kort promenad med Midna. Det är så hett och kvalmigt trots att solen gömt sig bakom molnen större delen av dagen. Svetten lackar i pannan.
Ligger på soffan och njuter av svalkan från golvfläkten. Midna ligger vid ytterdörren; där det drar lite från springor vid golvlisten.
Hämtade dottern vid skolan och det var som en bastu i bilen! När vi hade handlat åkte vi en annan väg hem så kunde jag ha rutan nere. Motorvägen går snabbare men sitta i en extremt het bil utan fungerande AC; nej tack! Då får det hellre ta tio minuter extra och vi får in både svalka och syre. Det var för varmt för Midna att följa med.
Ett glas kallt bubbelvatten med smak av ananas och citrongräs är åtråvärt just nu!

Man ska väl inte klaga egentligen men nu är det lite väl hett! Midna vill inte gå ut än mindre vistas utomhus. Hon letar svalka inomhus. Jag lade en ganska stor isbit i vattenskålen i tron att den var FÖR stor! Ha ha ha! Tji vad jag bedrog mig! Den hann knappt knäppa till förrän Midna slet åt sig den! Jo jo, hon hade minsann funnit en riktig skatt! Och ur en polarspets synvinkel var den värd mycket mer än guld. Hon var så söt när hon höll den mellan tassarna och slickade på den. Sedan travade hon omkring som om hon stolt visade upp sin trofé. Därefter slängde hon den i golvet och den sprack. Noga sniffade och smakade hon på bitarna för att avgöra vilken som skulle tuggas först. Valet föll på den största. Sedan hämtade hon de två mindre bitarna en efter en.
Tur att det inte är så här varmt året runt... I alla fall om man är en slädhund.

Under eftermiddagen fick vi svar på Midnas prover; negativt på både anaplasma och borrelia. Inga fler smärtstillande tabletter. Nu ska vi avvakta någon vecka för att se om hon blir "konstig" (veterinärens ord, inte vårt) igen.
Det kan ju ha berott på något annat. Men bäst att kolla.
Nu hoppas vi att det var något tillfälligt så vår älskling får fortsätta att må bra!

För ett par dagar sedan flög tornseglarna iväg. Snart höst... Sommaren har gått fort, på tok för fort! Hoppas hösten blir fin! Det brukar vara så klar, härlig och frisk luft!
Imorgon är det dags för veterinärbesök nr 2. Blodprov som ska skickas på analys. Lilla hjärtat, hoppas de kan tala om vad som är fel så det kan åtgärdas! Vi ska be om lugnande, Midna lär komma ihåg att det var obehagligt sist. Så får vi se om det blir fortsatt kur med smärtstillande eller inte. Vovven kan ju inte gå på smärtstillande hur länge som helst heller! Men att veta att hon har ont är inget bra alternativ heller. Pest eller kolera.
Dotra och jag väntar på säsong 3 av Violetta. Det är visst den sista.
Och om drygt fyra timmar kommer maken hem efter två dagars jobb i Köpenhamn! Vovven lär bli överlycklig när "pappa" kommer hem.

De gör mig fullständigt galen! Men vad vore livet utan dem?
Den ena provocerar och den andra stalkar. Och ibland är de så söta och kramgoa mot varandra; de kan ligga bredvid varandra i soffan.
Jag "talar" om kissen och vovven; Athena och Midna. Våra små <3! Ett minilejon och en gosvarg som får hjärtat att svämma över av kärlek. Ett liv utan djur är inget liv. Min åsikt. Den som yttrar: bara en hund och bara en katt behöver inte öppna foderluckan i min närhet! De är inte "bara" hund och katt utan familjemedlemmar; lika viktig som oss andra i flocken.
Athena var ju tvungen att tydligt visa Midna att hon var i sängen. Midna travade fram och tillbaka vid fotändan och Athena stod i sängen, malligt retfull. Och så flög hon ned från sängen och in under bänken akvariet står på. Och Midna försökte krypa efter. Ett tu tre; katten tog sats och rann nedför trappan. Med Midna hack i häl. Nu har de tagit paus i sin lek. Våra älskade busungar; vad vore livet utan ER?

Midna och jag gick runt huset på före-frulle-rastningen. Vad får vi se i hönsgården? En av hönorna! Alldeles ensam och förvirrad. Ja det var ju bara att gå in och öppna åt resten. Hönan i hönsgården hade så bråttom in! Maken hade inte räknat dem igår när han stängde. Vad jag vet var hönsgården tom då.
Frågan är om fröken Höna-pöna haft nattligt äventyr? Det händer att de lyckas smita genom en glipa mellan backen och stängslet. Det lär vi ju aldrig få veta! Tur att räven inte fått tag i henne.
Nu är hon inne hos resten av fjäderfäna.

Veterinären ringde och meddelade att resultatet av blodprovet inte visade några antikroppar. Nytt blodprov den 19:e. Hon får fortsätta med smärtstillande tabletter fram tills dess.
Midna är nästan sitt sanna jag när hon går på smärtstillande. Men det är ju bara tillfälligt.
Nu börjar frågorna komma, i alla fall för min del. Som t ex: hur gör vi OM nästa blodprov inte visar något?
Vi har lekt med repet en del under dagen och kvällen. Den där gosiga Midna börjar komma fram mer och mer. Vår "gosvarg" dvs när hon ligger och kråmar sig på rygg; då ska vi klappa bröst och lilla magen.
Nu ska vi rida ut den här stormen.

Då var det måndag! Hej hopp! Midna och jag tog en kortis, 1,25 km. Vi plockade hallon, mina åkte ned i burken och hennes slank ned i magen. Ja hon är bra söt där hon står eller sitter bredvid mig; hon tar hallonen med framtänderna. Synd att jag inte hinner fotografera!
Det är varmt idag, särskilt för en vovve med tjock päls.
Jag ska gå ut ensam och plocka hallon; tänkte koka saft och sylt. Vad är godare än hemmagjord saft och sylt på hallon? Mestadels skogshallon dessutom...