Från att ha varit runt noll med snöfall har vi - 7. Nästan lite chockartat kontrastfullt.
Bilen har ett antal centimeter snö som måste borstas av. Fast det kanske inte går så bra? Det mesta har väl frusit fast.
Men vad det är vackert; vykortsvackert! Snötyngda grenar och snön som gnistrar i lampskenet. Hoppas det håller i sig. Jag älskar vintern men ogillar vintervägar. Snön lyser upp i mörkret. Och så tycker jag det är roligt att se vilket eller vilka djur som gått på tomten. Räven har gått vid fågelmatplatsen, spåren syns inifrån köket. Jag hoppas fåglarnas talgboll är kvar. Det var väl den som räven var ute efter? Hoppas att det är en frisk räv. För 2,5 år sedan hade vi en skabbräv som strök omkring här men den är borta nu.
Vi brukar ha hare på tomten också. Jag brukar lägga morotsbitar där den har krafsat efter gräs. Rådjur har vi inte så mycket besök av på vintern, de kommer mest om sensommaren och hösten. Särskilt när fallfrukten ligger under träden.
Jag håller i alla fall tummarna för att snön får ligga kvar så vi får en vit jul. Det behöver inte vara mer än ett par minusgrader; huvudsaken är att snön ligger kvar!

Då står åter helgen för dörren! Veckan som började lite tungt gick fort, väldigt fort.
Igår kväll hämtade jag kära maken vid stationen efter hans jobbresa.
Det är lite svårt att förstå att det är 9 december; det är ca 6 plus och någon har tänt luman där uppe på den isblå himlen. En strålande vårdag... fast det är december.
Fredag innebär handling. Jag har väl bara skrivit ned 10 grejor, kanske. Tvättmaskinen är laddad och tvättar för fullt. Jag måste inventera inför kommande bak och tillverkning av julgodis. Och så är det baskemej dags för att göra Janssons Frestelse! Grejorna finns ju - anjovis, potatis, lök och grädde!
Jag ska väl fortsätta med listan...

Jahapp... Måndag. Trött som en halt gnu. Jag vaknade till, vände på mig för att somna om. MEN så vrålade klockan... Zzzznark... Gosade några minuter med en kelig Midna.
Dagens första java är strax ett minne blott. En trött vovve knoppar på soffan. Två pömsiga kissar låg på sängen när jag väckte dottern för en kvart sedan. Ja de har det bra som kan sova i tid och otid.
Igår lade dottern en filt över Midna. Hmmm... är det verkligen en Malamute? Ha ha ha, hon tror att hon är katt. Knasboll <3! Älskade tokfia!
I dag är det plusgrader. Det har blåst i natt. I alla fall de mikrosekunder jag har varit vaken; det knakade i kåken och nockplåten på boden har låtit. Maken fixade den i somras men den har blåst upp igen och ligger lite löst. Smäller som attan vid kraftigare vindbyar. Plusgrader. Bara någon enstaka snöfläck kvar av det lilla som fanns. Härom kvällen var det - 10. Ja det svänger...
Ny vecka också. I morgon blir jag gräsänka då maken gör sin sista resa för det här året till vårt grannland. Och vi betar av dagarna till ett efterlängtat och välbehövligt JULLOV. Det har varit en tung höst med en massa utgifter i form av bilreparationer, UV-filter, ny hydropress och nu står vi inför julhandeln. Och diverse förberedelser till julbordet. Jag har varken gjort Jansson eller köttbullar. Är ju inte ens klar med julkakorna! Nåja, jag ska baka Pepparnötter i dag. Då har jag bara en sort kvar; Halvmånar!
Här är från igår då Midna låg under filten.

Igår kväll kom snön. Jag såg hur flingor stora som femtioöringar ramlade ned. Äntligen, säger jag! Jag älskar vintern (men jag älskar inte vintervägar). Det blir lite ljusare och vovven är fullkomligt förälskad i det vita, spännande täcket på marken. Hon kör ned nosen i rävspår och rådjursspår.
Småfåglarna behöver mat, jag har en talgboll i kylen som jag ska hänga ut. Det finns även någon ostkant de kan få och jag ska fylla på frön i fågelhuset samt hälla ut russin till Koltrasten. Ja det är väl inte bara Koltrasten som äter russin. Innan tretåren ska jag fylla på mat åt fåglarna. Vedspisen måste askas ur och sedan tänker jag tända. Det är kalla, råa 17 grader i kåken.
Jag hoppas snön får ligga kvar. Och jag vill ha lite mera av den varan.
Eros gick ut när Midna och jag kom in från promenaden. Athena ligger som vanligt på en köksstol och tittar in i huvudet. Nu kom en iskall katt in; han pep utanför dörren och behövde knappast övertalas om att komma in.

Nä det blev inga Glaskransar igår. UV-filtret installerades och då var jag utan vatten.
Degen står och rumstempereras så jag får baka när dotra har kommit hem. Nu har jag inte ro att sätta i gång. Ja jag kan ju förbereda genom att rengöra bänken och ta fram plåtar. Men om jag gör ren bänken nu måste jag ju ändå rengöra den innan baket.
Jag undrar var ljuset tog vägen? Det var ju nästan soligt på förmiddagen! Men nu är det grått. Som vanligt. Inte konstigt att energin tryter!
Nu räknar <3 maken och jag timmarna tills han kommer hem! Ja det började vi ju med redan när han klev på bussen. Vi skickar gulliga mess med kärleksfulla emojis till varandra. Lika kära efter nästan 17,5 år ihop! Fast då började vi med att räkna veckor, dagar och till slut timmar! Långdistansförhållande, nästan 20 mil var avståndet mellan oss. Ja det ska bli skönt att få hem honom!

Igår satte jag degen till Glaskransarna och den står framme för att bli rumstempererad. Jag gjorde dubbelsats; dotterns favoritkaka och hon brukar få en egen liten burk.
Rörmokaren har hört av sig till maken; han mejlade typ 00.10 att han ska komma i morgon bitti. I dag bitti eller onsdag bitti? Bra fråga! Jag har diskmaskinen i gång så det vore olämpligt om han kom nu. Men annars är han välkommen att slutföra arbetet!
Jag funderar på om jag ska sätta deg till Nötformarna under dagen... De är ju lite pyssliga; väldigt sköra. Man måste vara försiktig när man tar ur dem ur formarna. Åh de är så goda! Mamma lade i en klick sylt och en klick grädde; en hemmagjord bakelse! Hon älskade bakverk, Napoleon var en av favoriterna. Ett år gjorde vi vaniljhjärtan till jul och de går banne mig inte av för hackor! De är fantastiskt goda - särskilt med hemgjord vaniljkräm! Och det kommer från en som inte är så förtjust i fikabröd... Vilken bagare tillika konditor, va..!
Grått och trist ute. Måste ju ut med hunden på en promenad vad det lider. Just nu ligger hon och sover frukost. Katterna ligger nog också och sover.

Lördagar brukar innebära sovmorgnar. Men inte lördagen som var igår! Klockan ställdes på okristliga 05.00 Galet, jag vet! Jag vaknade vid den ännu okristliga 04.00 och kunde inte somna om utan jag steg upp 20 minuter senare. Då värmde jag termosar, fixade varm O'boy och kaffe samt rastade och utfodrade Midna. Sedan få upp make och dotter. Maken kom ned relativt snabbt men han fick inte upp dottern. Då fick experten rycka in. Vem vilade frukost i dubbelsängen? Jo en generad vovve. Lite kel och gos innan jag körde upp dottern.
Efter frukost började vi packa i ordning matsäck och bära ut till bilen medan vår morgonjava puttrade.
Strax efter 06 åkte vi hemifrån. Vi stannade strax norr om Norrköping; Yxbacken, där vi sträckte på benen, rastade Midna och tog en kaffe. Det var kyligt och blåste snålt. Skönt att sätta sig i bilen och fortsätta åka.
Nästa stopp (min önskan att stanna där) var vid Brahehus. Där har jag övernattat några gånger i min barndom. Ruinen efter Per Brahes borg vilar stolt på berget och det är en enormt pampig utsikt över Vättern. Rastplatsen är omgjord; den gamla rastplatsen har byggts om till påfartssträcka. Vi gick inte fram till ruinen utan vi åkte vidare efter att ha ätit matsäck ute och traskat lite med Midna.
E4:an ligger så vackert utmed Vättern. Slutdestinationen Jönköping. En fin stad med ett underbart läge intill vår avlånga sjö. Det var faktiskt första gången som jag verkligen har varit där. Jönköping brukar man ju bara blåsa förbi.
Och vad gjorde vi i Jönköping då? Jo vi besökte en gymnasieskola dottern är intresserad av. Medan hon och maken gick in i skolan promenerade jag och Midna i regn och snålblåst. Efter besöket styrdes kosan norrut. På tillbaka vägen åkte vi via Gränna, nedanför E4:an. Där ser man borgruinen torna upp sig högt upp på berget. Det är en minst lika mäktig syn som att se den på nära håll. På hemvägen skulle vi göra ett längre stopp i Mjölby hos vår mycket goda vän - dotterns gudmor. DET var ett kärt återseende. Tiden går ju som bekant fort när man har roligt... Det blev tajm att tänka på refrängen för de sista (ca) 20 milen hem till skogen. Vi stannade i grannsocknen och köpte pizza.
Efter typ 12 timmar (drygt 60 mil) på resande fot var det både gott och skönt att sätta sig till bords och äta. Och rötjutet smakade lite extra gott. Det var inga problem att somna ovaggad!

Igår kände jag att det var en markant skillnad i temperaturen när jag rastade Midna. Det knarrade under fötterna och ytterbelysningen glittrade i snön. Det var stjärnklart och månskäran lyste klart högt uppe på det mörka himlavalvet. Gick opp och tittade på termometern; - 8,7. Då var det tajm att hoppa i fårtofflorna och krypa ned under filten i soffan framför kaminen. Ett par timmar senare vid nattarastningen var det ännu kallare, kylan kändes ända ned i lungorna vid varje andetag. - 11,3.
I dag är det en strålande vykortsvacker dag, en så kallad sportlovsdag! Bra drygt - 4 men snorhalt. Midna och jag får ta några extra varv på tomten i stället för en promenad. Vi har haft besök av både rådjur och räv under natten. Det var spännande att köra ned nosen i de spåren. Möss och fåglar har varit uppe på farstukvisten och kollat påsen som kontakten till slingan ligger i.
Solen värmer så snön smälter från gaveln på taket; det droppar! Jag hör hur det droppar och ser naturligtvis.
Undrar hur det går med elden i spisen...