På förmiddagen var vi på Högmässa i kyrkan. Det är alltid trevligt med adventspsalmer och Nattvard. Samtidigt som det är väldigt känslosamt. Advent och Jul är så förknippade med mamma eftersom det var hennes favorithögtid. Hon och jag brukade baka julkakor tillsammans. Jag brukade hjälpa henne att pynta, fast det var mer till Jul. Hennes Adventsband rullar fortfarande! Jag kommer ihåg när pappa spelade in det i början av 1970-talet. Ett kassettband som är drygt 40 bast. Ja det är nostalgi! Efter Adventsfikat lyssnade hon på det första gången. När hon hade städat och pyntat klart den 23 december spelade hon det och drack glögg.
Jag lyssnade på det igår när jag bakade.
I dag har vi lyssnat på Lars Vegas Trios julskiva och skrattat. Vi har även lyssnat på min favoritskiva Christmas at S:t Thomas Aquinos.
Ja Advent och Jul är mysigt.

Igår kunde jag äntligen baka fördigt Glaskransarna - sammanlagt 176 stycken. Dubbel sats. Dotra fick som vanligt en egen liten burk.
Igår kväll satte jag deg till Nötformarna, 1,5 sats. Ja jag vet vad jag gör i dag! Sedan är det Halvmånar och Pepparnötter kvar. Sedan ska Knäck kokas och Ischoklad göras samt viltköttbullar och Janssons Frestelse. Och Uno-limpa. Har jag glömt något? Tror inte det.
Det börjar dra ihop sig till Advent. Stjärnor och stakar ska upp. Gardiner byter jag nog lite längre fram. Jag vill ha nya julgardiner. Åtminstone i köket. Får väl köpa något tyg och sätta maken och dottern på att sy :-). Jag syr inte. Det är inte min grej!
Nu inväntar jag maken, då ska vi dricka kaffe och skriva lista inför handlingen. Sedan ska jag baka Nötformar!
En av Glaskransarna.

En månad kvar till Julafton. Jag har en hel del kvar att göra, baka kakor och den traditionella Uno-limpan, göra viltköttbullar och Janssons Frestelse. Dags att sätta fart!
I dag skulle min <3 morbror fyllt 79 år. Jag kan fortfarande höra och se honom inom mig då han spexade innan han skulle eskortera mig till altaret. Han har varit min stora förebild sedan barnsben. Eftersom han var som han var, sig själv m a o, så vågade jag också vara det. Ja det var en riktigt skön lirare! Alltid en massa skratt och skoj i hans närvaro. Alltid den där busiga glimten i ögat. Jorden blev betydligt fattigare den dagen han gick över till andra sidan. Så i dag tänker jag lite extra på morbror.

Nä det blev inga Glaskransar igår. UV-filtret installerades och då var jag utan vatten.
Degen står och rumstempereras så jag får baka när dotra har kommit hem. Nu har jag inte ro att sätta i gång. Ja jag kan ju förbereda genom att rengöra bänken och ta fram plåtar. Men om jag gör ren bänken nu måste jag ju ändå rengöra den innan baket.
Jag undrar var ljuset tog vägen? Det var ju nästan soligt på förmiddagen! Men nu är det grått. Som vanligt. Inte konstigt att energin tryter!
Nu räknar <3 maken och jag timmarna tills han kommer hem! Ja det började vi ju med redan när han klev på bussen. Vi skickar gulliga mess med kärleksfulla emojis till varandra. Lika kära efter nästan 17,5 år ihop! Fast då började vi med att räkna veckor, dagar och till slut timmar! Långdistansförhållande, nästan 20 mil var avståndet mellan oss. Ja det ska bli skönt att få hem honom!

Igår satte jag degen till Glaskransarna och den står framme för att bli rumstempererad. Jag gjorde dubbelsats; dotterns favoritkaka och hon brukar få en egen liten burk.
Rörmokaren har hört av sig till maken; han mejlade typ 00.10 att han ska komma i morgon bitti. I dag bitti eller onsdag bitti? Bra fråga! Jag har diskmaskinen i gång så det vore olämpligt om han kom nu. Men annars är han välkommen att slutföra arbetet!
Jag funderar på om jag ska sätta deg till Nötformarna under dagen... De är ju lite pyssliga; väldigt sköra. Man måste vara försiktig när man tar ur dem ur formarna. Åh de är så goda! Mamma lade i en klick sylt och en klick grädde; en hemmagjord bakelse! Hon älskade bakverk, Napoleon var en av favoriterna. Ett år gjorde vi vaniljhjärtan till jul och de går banne mig inte av för hackor! De är fantastiskt goda - särskilt med hemgjord vaniljkräm! Och det kommer från en som inte är så förtjust i fikabröd... Vilken bagare tillika konditor, va..!
Grått och trist ute. Måste ju ut med hunden på en promenad vad det lider. Just nu ligger hon och sover frukost. Katterna ligger nog också och sover.

I morse skjutsade jag maken till bussen. Vi skulle gå upp 04.45 men jag lyckades med att ställa alarmet på 04.35 Ja jag var trött igår kväll! Men det var skönt att ligga 10 minuter... men de gick för fort; kändes mer som sekunder. Nåja upp och förbereda frullen, skjutsa maken och hem för att väcka dottern och köra henne till bussen.
Jag hade först tänkt att jag skulle baka Glaskransar i dag. Då hade det ju varit bra att ta fram smör så hade det varit rumstempererat typ nu. Tog jag fram smör i morse? Nopp. Bravo! Du har verkligen alla flingor i paketet, Åsa! Nä jag är nog lite eftertrött. Glaskransarna får vänta någon dag. Senare i veckan ska jag baka Nötformar och Halvmånar. Och Pepparnötter. Förhoppningsvis flyger tiden fram till onsdag då jag ska hämta kära maken vid tåget. Det är alltid så trist när han måste stanna borta. Men då hinner vi inte tröttna på varandra ;-)!

Lördagar brukar innebära sovmorgnar. Men inte lördagen som var igår! Klockan ställdes på okristliga 05.00 Galet, jag vet! Jag vaknade vid den ännu okristliga 04.00 och kunde inte somna om utan jag steg upp 20 minuter senare. Då värmde jag termosar, fixade varm O'boy och kaffe samt rastade och utfodrade Midna. Sedan få upp make och dotter. Maken kom ned relativt snabbt men han fick inte upp dottern. Då fick experten rycka in. Vem vilade frukost i dubbelsängen? Jo en generad vovve. Lite kel och gos innan jag körde upp dottern.
Efter frukost började vi packa i ordning matsäck och bära ut till bilen medan vår morgonjava puttrade.
Strax efter 06 åkte vi hemifrån. Vi stannade strax norr om Norrköping; Yxbacken, där vi sträckte på benen, rastade Midna och tog en kaffe. Det var kyligt och blåste snålt. Skönt att sätta sig i bilen och fortsätta åka.
Nästa stopp (min önskan att stanna där) var vid Brahehus. Där har jag övernattat några gånger i min barndom. Ruinen efter Per Brahes borg vilar stolt på berget och det är en enormt pampig utsikt över Vättern. Rastplatsen är omgjord; den gamla rastplatsen har byggts om till påfartssträcka. Vi gick inte fram till ruinen utan vi åkte vidare efter att ha ätit matsäck ute och traskat lite med Midna.
E4:an ligger så vackert utmed Vättern. Slutdestinationen Jönköping. En fin stad med ett underbart läge intill vår avlånga sjö. Det var faktiskt första gången som jag verkligen har varit där. Jönköping brukar man ju bara blåsa förbi.
Och vad gjorde vi i Jönköping då? Jo vi besökte en gymnasieskola dottern är intresserad av. Medan hon och maken gick in i skolan promenerade jag och Midna i regn och snålblåst. Efter besöket styrdes kosan norrut. På tillbaka vägen åkte vi via Gränna, nedanför E4:an. Där ser man borgruinen torna upp sig högt upp på berget. Det är en minst lika mäktig syn som att se den på nära håll. På hemvägen skulle vi göra ett längre stopp i Mjölby hos vår mycket goda vän - dotterns gudmor. DET var ett kärt återseende. Tiden går ju som bekant fort när man har roligt... Det blev tajm att tänka på refrängen för de sista (ca) 20 milen hem till skogen. Vi stannade i grannsocknen och köpte pizza.
Efter typ 12 timmar (drygt 60 mil) på resande fot var det både gott och skönt att sätta sig till bords och äta. Och rötjutet smakade lite extra gott. Det var inga problem att somna ovaggad!

Då är det fredag! IGEN! Jag funderar på om jag ska baka Glaskransar. Dubbel sats. Viljan finns! Men tiden kanske inte räcker till. Inte nu på förmiddagen i alla fall; smöret ska rumstempereras och degen ska vila minst 30 minuter i kylen. Hunden ska promeneras och vi har även fredagshandlingen... Först ska listan skrivas. Hur mycket ork och lust finns kvar efter de aktiviteterna? Det är just det som gör mig tveksam. Ett riktigt I-lands problem.
Om, jag säger OM, jag gör degen måste jag baka. Bara det; måste baka får mig att fälla ut taggarna. Missförstå mig rätt! Jag gillar att baka men inte under "tvång"!
Ja... baka eller inte baka; DET är frågan, det. :-)