Advent är mörker och kyla. På jorden är krig och kallt... Den for genom huvudet strax efter frukost. Psalm nr 609. Den sjöng jag i barnkören, i kyrkan. På Högmässan i dag sjöng vi den. Det var ju lite lustigt att jag tänkte på just den psalmen och så sjöng vi den i kyrkan. Lite nostalgi trots att det inte var samma kyrka som då, när jag sjöng i barnkören. Nu har två församlingar slagits ihop till en. Kyrkan som vi var i i dag är samma kyrka mina föräldrars begravning hölls. Jag har inte varit i den kyrkan sedan mammas begravning, drygt 6,5 år sedan. Det kändes lite. Och Nattvarden tog jag emot; Kristi kropp och Kristi blod!
Efter kyrkkaffet åkte vi hem, åt lunch, smälte den och tog ett nappatag med veden. Jag rotade i en av timmerhögarna och hittade faktiskt några grenar som jag kan handsåga. Morgondagen är räddad!
Nu under sen eftermiddag/tidig kväll har jag hjälpt maken att fixa sängen. Den håller ihop hjälpligt nu :-). En säng som sett sina bästa dagar men som får lov att hålla åtminstone ett par månader till!
Vår <3 dotter hjälper till att fixa maten; vi ska äta laxwok med diverse grönsaker med tagliatelle. Mums!
Nu räknar vi ned till JULLOVET! Vad skönt det ska bli med lite längre ledighet.

Då är det fredag igen och helgen står för dörren. Det blir en helg med att såga och hugga ved varvat med bak, hundpromenader och kyrkobesök. Och så måste vi fixa en utegran! En lite lagom stor som ska stå någonstans i den blivande grusgången och lysa upp lite i mörkret. Jag ska även göra klart på farstukvisten med glittret. Det räckte inte. Ja vi får älga i väg till Jula och köpa mer.
Jag ska väl strax ta en promenad med Midna; hon tjatar...
Min systerdotters dotters operation gick bra igår. Skönt att det är över och att det gick bra.

Det var november, det! Tjosmisk så kom december. Bara drygt 20 dagar kvar till jul. Om en månad är det nytt år. Ja tiden springer! Och där emellan fyller kära maken år.
I dag går tankarna lite extra mycket till min äldsta systerdotter med familj, särskilt till deras tös. Tösen, som är tre år, ska opereras i dag. En stor jättebamsekram till er och särskilt till lilltösen.
Undrar vad dagen bjuder på... Igår sken solen ett antal timmar! Hoppas någon trycker på knappen i dag igen.
Jag ska slå en brasa i spisen i alla fall, det är 16 grader uppe. Inte här nere; här är det någon grad kallare. Men det är charmen med ett gammalt hus! Det är så mysigt att höra hur elden sprakar och känna hur värmen sakta men säkert kommer smygandes. Jag vet flera som undrar hur vi kan bo som vi gör och trivs när det är sååå mörkt och sååå kallt inne. Vi är alla olika och vi trivdes inte i lägenhet inne i sta'n. Jag skulle aldrig någonsin kunna byta boende! Inte maken heller.
Ja vi får väl se HUR fort december går. Det är ca 14 dagar kvar till julavslutningen... sedan får vi ladda batterierna inför vårterminen.

Onsdag... och sisådär lagom stor tröttmössa på skallen. Ja det är självförvållat; två kvällar i rad har maken och jag tittat på film. Visserligen i två omgångar. Vi har tittat på Begrav mitt hjärta vid Wounded Knee, baserad på boken med samma namn. Jag har boken och har även läst den. En mycket bra bok skriven ur ursprungsbefolkningens perspektiv. Det är deras historia om hur de blev bestulna på landet och tvångsplacerade i reservat.
Undrar vad man ska hitta på i dag... Göra kakdeg?! Men först en tretår så kanske tröttmössan flyger i väg!

Igår kväll kom snön. Jag såg hur flingor stora som femtioöringar ramlade ned. Äntligen, säger jag! Jag älskar vintern (men jag älskar inte vintervägar). Det blir lite ljusare och vovven är fullkomligt förälskad i det vita, spännande täcket på marken. Hon kör ned nosen i rävspår och rådjursspår.
Småfåglarna behöver mat, jag har en talgboll i kylen som jag ska hänga ut. Det finns även någon ostkant de kan få och jag ska fylla på frön i fågelhuset samt hälla ut russin till Koltrasten. Ja det är väl inte bara Koltrasten som äter russin. Innan tretåren ska jag fylla på mat åt fåglarna. Vedspisen måste askas ur och sedan tänker jag tända. Det är kalla, råa 17 grader i kåken.
Jag hoppas snön får ligga kvar. Och jag vill ha lite mera av den varan.
Eros gick ut när Midna och jag kom in från promenaden. Athena ligger som vanligt på en köksstol och tittar in i huvudet. Nu kom en iskall katt in; han pep utanför dörren och behövde knappast övertalas om att komma in.

På förmiddagen var vi på Högmässa i kyrkan. Det är alltid trevligt med adventspsalmer och Nattvard. Samtidigt som det är väldigt känslosamt. Advent och Jul är så förknippade med mamma eftersom det var hennes favorithögtid. Hon och jag brukade baka julkakor tillsammans. Jag brukade hjälpa henne att pynta, fast det var mer till Jul. Hennes Adventsband rullar fortfarande! Jag kommer ihåg när pappa spelade in det i början av 1970-talet. Ett kassettband som är drygt 40 bast. Ja det är nostalgi! Efter Adventsfikat lyssnade hon på det första gången. När hon hade städat och pyntat klart den 23 december spelade hon det och drack glögg.
Jag lyssnade på det igår när jag bakade.
I dag har vi lyssnat på Lars Vegas Trios julskiva och skrattat. Vi har även lyssnat på min favoritskiva Christmas at S:t Thomas Aquinos.
Ja Advent och Jul är mysigt.

Igår kunde jag äntligen baka fördigt Glaskransarna - sammanlagt 176 stycken. Dubbel sats. Dotra fick som vanligt en egen liten burk.
Igår kväll satte jag deg till Nötformarna, 1,5 sats. Ja jag vet vad jag gör i dag! Sedan är det Halvmånar och Pepparnötter kvar. Sedan ska Knäck kokas och Ischoklad göras samt viltköttbullar och Janssons Frestelse. Och Uno-limpa. Har jag glömt något? Tror inte det.
Det börjar dra ihop sig till Advent. Stjärnor och stakar ska upp. Gardiner byter jag nog lite längre fram. Jag vill ha nya julgardiner. Åtminstone i köket. Får väl köpa något tyg och sätta maken och dottern på att sy :-). Jag syr inte. Det är inte min grej!
Nu inväntar jag maken, då ska vi dricka kaffe och skriva lista inför handlingen. Sedan ska jag baka Nötformar!
En av Glaskransarna.

En månad kvar till Julafton. Jag har en hel del kvar att göra, baka kakor och den traditionella Uno-limpan, göra viltköttbullar och Janssons Frestelse. Dags att sätta fart!
I dag skulle min <3 morbror fyllt 79 år. Jag kan fortfarande höra och se honom inom mig då han spexade innan han skulle eskortera mig till altaret. Han har varit min stora förebild sedan barnsben. Eftersom han var som han var, sig själv m a o, så vågade jag också vara det. Ja det var en riktigt skön lirare! Alltid en massa skratt och skoj i hans närvaro. Alltid den där busiga glimten i ögat. Jorden blev betydligt fattigare den dagen han gick över till andra sidan. Så i dag tänker jag lite extra på morbror.