Jag har blivit starkare av den kris jag gick i genom förra året. Det var en jobbig tid och när domen kom och skilsmässan fanns skriftligt svart på vitt började en ny fas. Vänner som stöttade men även ?vänner? som tog parti mot mig. Jag började se vilka mina riktiga vänner var.
Jag registrerade mig på dejtingsiter, en i taget. Träffade en kille men det blev inget. Ny dejtingsite. Jaha... träffade en trevlig kille. Men inte heller det verkade funka. Skulle jag leva ensam för tid och evighet? Så kändes det då. Fick kontakt med en man som såg snäll och trevlig ut på bilden. Han verkade trevlig då vi chattade. Jag blev nyfiken och föreslog en fika på Kvantum. Han hade glimten i ögat och en STOR portion humor. Jag trivdes i hans sällskap och kände att jag attraherades av honom. Vi chattade och pratade samt blev vänner på fb.
Jag bjöd hem honom under Trettonhelgen. Då blev vi ett inofficiellt par. 25 januari gick vi ut på fb, i april flyttade han hit och 18 juni förlovade vi oss. Han har gett mig så mycket luft under mina vingar! Att jag är starkare är till största delen min fästmans förtjänst. Tack min älskade för allt du gett och ger mig. Jag är stark och blir starkare.