I väntan på resultat av Midnas blodprover skrev veterinären ut smärtstillande. Vi hämtade ut dem igår.
Det märktes skillnad efter bara någon timme efter hon fått sin dos, 1,5 tablett/dag. Då kom vår glada, gosiga och lekfulla vovve fram! Som vi saknat hennes rätta jag! Jag vet att det är tillfälligt men vi är glada för de stunder Midna orkar vara sig själv! Hon fick ett nytt rep i fredags och det lekte hon sönder igår. Inte sönder så utan bollen som satt i ena änden lossnade. Å så roligt vi hade; dragkamp! Nu drog hon ordentligt; jag åkte nästan ur soffan :-)! Vi lägger in lite träning i leken också; sitt - stanna och hämta! Ibland är hon så uppspelt att hon missar stanna.
Inorgon hoppas jag Midnas resultat kommer.

Fyra veckor har gått fort. För fort. Idag var det dags för kära maken att stiga upp 5.15 och pallra sig iväg till jobbet. Jojo, sötebrödsdagarna är ett minne blott. Jag kunde ju lägga mig en stund efter han hade åkt! Det var ganska skönt. Nej, det var faktiskt riktigt skönt att krypa ned under täcket igen och titta in i huvudet. 7.30 skrek alarmet; dags att gå ut med hunden ytterligare en gång och sedan ge henne och katten frukost. Jo jag kröp ned under täcket igen och filosoferade en timme. Då var det dags att väcka dottern som hade buss att passa; hon skulle till en kompis och de har inte träffats på jättelänge!
Solokvist med de små, precis som vanligt då maken jobbar och dottern är i skolan.

I fredags var det dags! Vår kryssning till Mariehamn. Bara maken och jag. Det var fyra år sedan vi gjorde något på tu man hand. Just den här resan har vi planerat sedan början av sommaren och pusslandet med passning av dotter, katt och hund likaså.
I fredags åkte vi med Cinderella till Mariehamn.
En halvflaska champagne stod och väntade på oss i hytten. Den hade vi beställt extra. Vi smuttade medan vi fräschade upp oss och bytte om till maten.
Varje gång vi har kryssat har jag blivit nästan euforisk över den vackra skärgården. Det är något av den svenska idyllen med små faluröda stugor på små öar. Tvättmedelsreklam á la 1990-tal.
Vi satt i puben och lyssnade på trubaduren, gick vidare till en restaurant och lyssnade på en fransk pianist. På franska bad jag honom spela Sous le ciel de Paris. Han blev förvånad när han hörde mig prata svenska; han trodde jag var fransyska. Jag såg ut som en fransyska, tyckte han och jag pratade franska dessutom. Ja ja, där ser man! Vi ramlade in i hytten vid 2.30/3.00 -finsk tid, vilket innebär en timme efter vår tidszon. Alarmet gick 7.30 Jag vaknade i samma position som jag somnat i, fast utan täcke. Täcket hade maken lagt beslag på.
I Mariehamn strålade solen och den följde med oss över havet, in i skärgården och ända hem!
Midna blev så glad när vi kom. Hon klättrade på oss och överöste oss med pussar.
Ögonlocken var ganska tunga igår kväll. Kostar att ligga på topp ;-)!
Men vi hade roligt och trevligt. Tack älskade make för ett trevligt och intensivt dygn!

Så tomt utan vår älskade Midna. Ingen som stalkar Athena, ingen som sjunger serenad eller kommer med det trasiga repet. T o m katten har letat och ropat! Ingen vovve som hoppar upp i soffan. Å vad vi saknar henne!
Midna är på kollo ett par dagar hos uppfödaren; hon ska bl a tränas inför den kommande utställningen. Jag kommer nog fälla en och annan glädjetår när vi hämtar henne....

Tidigare idag fick vi ett oangenämt besök; jag hörde hönsen kackla förskräckt och tupparna skrek. En ljusbrun rovfågel flaxade upp i ett träd nära tomtgränsen. Jag sprang ut med dottern hack i häl. Vi hittade tre tuppar ligga i buskaget utanför hönsgården, helt förskräckta. Den fjärde kom sedan. Efter att ha räknat dem saknades det en höna. Ja det är sånt som händer men ack så tråkigt. Vi insåg ju längre dagen gick att vi förlorat en höna. Det ligger massor med fjädrar i skogen nedanför tomten. Stackars lilla höna, ditt liv blev kort!
Men vem säger att mirakel inte kan ske? Vem dök upp tidigare ikväll? Jo den saknade hönan! Hon hade överlevt! Lite tilltufsad men vid liv!
Välkommen hem, Hönapöna!

Måndagens förmiddagspromenad var givande; blåbär, hallon, smultron och svamp! Hallon hittade jag inte så mycket av men lite kan bli mycket! Maken var salig då han hittade kantareller, ett par karljohan och någon röksvamp.
Med de blåbär vi hade i frysen och de jag plockade kunde dotra äntligen få sin efterlängtade sylt!
Nu är det främst smultron och hallon som ska plockas men det finns så mycket blåbär att de praktiskt taget ber om att få hoppa ned i burken.
Vovven och jag tog en liten promenad på eftermiddagen, då hittade jag en del smultron. När maken och jag åkte från staden stannade vi på ett ställe där vi plockat massor av smultron. Några var stora som mindre jordgubbar! Där fick vi ihop 1/3 yoghurtburk. Ett par sådana vändor till och jag kan göra sylt och saft.

Denna måndagen var ett äkta måndagsexemplar. Opp i ottan - 07.00 ÄR ottan under semestern - för att fixa med vovven och äta frukost samt väcka en trött tonåring, plocka ur bland annat hundburen ur bilen. Skulle nämligen lämna in Pärlan på skadeverkstaden hos Bilia för att få parkeringsskadan åtgärdad. Jaa det gick ju bra... Han som backat på min bil hade inte fyllt i allt han skulle i skadeanmälan och hade inte heller skickat in något till sitt försäkringsbolag. Bilia kunde inte göra något utan fordon As kompletterande uppgifter. Vi fick ta hem Pärlan och nu ska jag invänta ett brev från fordon As försäkringsbolag.

Strax efter lunch kom vi hem efter en minisemester i form av camping. Vi krokade på husvagnen i onsdags och åkte till en camping ett par mil bort. En camping vi älskar alla tre! Vi åkte hem en gång/dag för att se till hönsen och katten, min ena syster och svåger kom strax före kvällningen och stängde in fjäderfän och pysslade om kissen.
Midna har badat för första gången. Det var väl ingen höjdare, tyckte hon. Där kunde hon springa av sig; hundbadet är inhägnat även en bit ut i sjön.
Fastän det är skönt att campa ska det bli underbart skönt att knoppa i egen binge! Midna är jätteglad över att vara hemma, hon har haft hemlängtan ett par dagar.