97 muffins! Jag är faktiskt nöjd, trots att jag lackade ur och nästan, men bara nästan, slängde ut första plåten till hönsen! Muffinsformarna av ett billigare märke höll inte formen; smeten rann ut och de bakades ihop. Men jag lugnade ned mig; provsmakade en till   och den var riktigt god! 95 äppelmuffins ska in i frysen; jag smakade en och   maken ska få en i kväll. Jag undrar vad jag ska göra med dessa bakverk; ingen av oss är storkonsumenter av kaffebröd. Nåväl, de blir ju inte förstörda i första taget  !

Katten tycker att jag är tråkig fortfarande; medan jag bakade låg hon på mattan framför vedspisen och sov. Nu sitter hon i fönstret med ryggen åt mig och visar med kroppsspråket att ja, "mamma" finns men det är mer spännande att titta ut.

  Undrar om de sista är så pass svala att de går att förpacka?

  Några muffins fastnade på bild  !

   Ja, jag utbildade inte mig till bagare och konditor för inte... Har bakat en ljuvligt doftande sockerkaka med smak av äpple och kanel samt en touch av kardemumma! Jag var ju bara tvungen att göra det  ! Baka alltså... Nej då, inte tvungen... Jag tycker ju att det är roligt.   Makens kollegor brukar uppskatta när jag skickar med honom diverse bakverk. Själv är jag ju inte så förtjust i kaffebröd. Eller så åker den in i frysen! Kan vara bra att ha   till  ! Miniäppelpajer finns det tre uppsättningar av i frysen. Jag får se hur det blir... frysen eller   maken och hans kollegor...

  Nä usch och fy för de åskådare som skräpade ned i lördags! Det var rally och "vår" väg var en av delsträckorna. Jag har plockat burkar vid infarten. Starkölsburkar! Det hör väl ändå inte ihop med biltävlingar? Inte ens som åskådare, tycker jag. Ska det vara så svårt att ta med sig skräpet? Det går visst väldigt bra att släpa omkring på fulla förpackningar men när de är tomma verkar de tyngre och skrymmande! Nåja, dottern blir ju glad; panten går oavkortat till klasskassan! Inget ont som har något gott med sig... Fast min kasse räckte inte till, jag ska plocka mer i eftermiddag. Det ska inte ligga där och skräpa; bättre att ta sitt ansvar och göra en miljöinsats! Får jag (läs: klassen) valuta för det så är det bara plus i kanten. Människan måste skärpa sig; sluta skräpa ned och förstöra - annars säger Moder Jord tack och hej.   

För ett år sedan miste jag min stora förebild; min morbror. Det är tack vare honom som jag vågar vara mig själv; har alltid varit och kommer alltid att vara det. Han var verkligen inte som andra och tack vare honom så vågade jag det också. Jag har ofta fått höra att jag är "kärringen mot strömmen" och "alla andra tycker så och det är bara du som inte tycker så". Men än sen då? Jag är jag.

Morbror var en härlig person. Han eskorterade mig till altaret där min stilige fästman stod och väntade. Innan vi gick in i kyrkan spexade morbror och frågade halvt på allvar, halvt på skämt vad min mor skulle säga om hon såg honom. Men när kyrkklockorna började ljuda blev han professionell och vi gick in till tonerna av Verdi, Triumfmarschen ur Aida som spelades så vackert av kantorn. Han lämnade över mig högtidligt utan att för den sakens skull överdriva.

Kort och gott, han fattas mig!

Och i övermorgon är det 4,5 år sedan mamma hastigt rycktes bort. Fortfarande kan jag komma på mig själv med att jag ska ringa henne eller funderar på vad hon tycker om det eller det.

Ja, livet kan ändras fort; tur att man ingenting vet om morgondagen!

  Morbror eskorterar mig fram till altaret 16/5 2009

  Det var utvecklingssamtal i skolan på förmiddagen;   dottern är dukig i skolan. Men det visste vi föräldrar redan  ! Efter det åkte jag till min moster; hon fick en påse äpplen, en liten burk äppelsylt, en knippe persilja och en äppelpaj. Roligt att kunna göra någon glad.

Väl hemma släppte jag ut fjäderfäna och gick in för en  . Athena blev så glad när jag kom hem; hon satt vid dörren och kvittrade. Hon riktigt gnussade sitt söta huvud mot mina ben.

Jag har faktiskt varit lat i dag; bara plockat i och ur diskmaskinen. Skönt med en sådan dag om jag ska vara ärlig, jag är inte riktigt fit for fight än. Det blev en intensiv dag i går och relativt sent. Men nu ska jag vara social... eller försöka åtminstone; maken arbetar och dottern retas  . Kanske katten är gosig  !

  Så där ja! Efter äppelsylten tog jag igen mig en liten stund. Skönt att sitta efter att ha stått vid diskbänken. Sedan var det dags för projekt nr 2 denna dag: äppelpajer! Tre stycken blev resultatet.   Maken ska ju ta med sig en eller två till arbetet i morgon. Och den tredje ska jag ge bort  ! Funderar på om jag ska göra en annan sorts äppelpaj eller inte. Nej, det får nog vara; jag måste snart laga mat till   dottern. Hon har haft lite skallebank på eftermiddagen.

  Lite lagom utvilad, för en gångs skull, då jag har sovit hela natten - skönt! Jag gjorde färdigt mina miniäppelpajer igår; 15 st som ska frysas in. I dag ska jag koka äppelsylt. Det är som äppelmos fast med skurna bitar och en touch av kanel. Äppelsylt användes flitigt när jag utbildade mig till bagare och konditor för 14 år sedan, bland annat till muffins; äppelsylt i botten och toppade med äppelbitar som vänts i kanelsocker - riktigt gott (och jag är inte så förtjust i bakverk)! De hade en strykande åtgång i elevbutik, vill jag minnas  !

Ja, då så...   uppdrucket! Bara att kavla upp ärmarna och sätta fart!

  Innan det är dags att baka; se till att alla grejor finns. Alla ingredienser - CHECK! Bara att sno ihop degen. Dags att börja fodra! Då kommer den checklistan och hånflinar och verkligen visar vilken kliché den är; hoppsan... det fanns visst inte så många aluminiumformar -  ! Och ja just ja, degen ska ju vila också! Så kan det gå när frun far fram tankemässigt som en noshörning med nageltrång  . Nåväl, bara att lugna ned sig och låta degen vila så jag kan fodra de formar som finns och sedan invänta   maken. Jag hoppas han förstår vilka formar jag menar...  . Det blir en kväll då frun tar sig bak för så att säga  !   Maken ska ju bjuda på äppelkaka på jobbet i morgon.