För ett år sedan miste jag min stora förebild; min morbror. Det är tack vare honom som jag vågar vara mig själv; har alltid varit och kommer alltid att vara det. Han var verkligen inte som andra och tack vare honom så vågade jag det också. Jag har ofta fått höra att jag är "kärringen mot strömmen" och "alla andra tycker så och det är bara du som inte tycker så". Men än sen då? Jag är jag.

Morbror var en härlig person. Han eskorterade mig till altaret där min stilige fästman stod och väntade. Innan vi gick in i kyrkan spexade morbror och frågade halvt på allvar, halvt på skämt vad min mor skulle säga om hon såg honom. Men när kyrkklockorna började ljuda blev han professionell och vi gick in till tonerna av Verdi, Triumfmarschen ur Aida som spelades så vackert av kantorn. Han lämnade över mig högtidligt utan att för den sakens skull överdriva.

Kort och gott, han fattas mig!

Och i övermorgon är det 4,5 år sedan mamma hastigt rycktes bort. Fortfarande kan jag komma på mig själv med att jag ska ringa henne eller funderar på vad hon tycker om det eller det.

Ja, livet kan ändras fort; tur att man ingenting vet om morgondagen!

  Morbror eskorterar mig fram till altaret 16/5 2009

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj oj nu är det länge sedan jag bloggade! Men det har sina orsaker..! Först och främst har jag haft en period med mycket jobb. Fått vikariera för kollegor och några extra jobbpass. För snart två veckor sedan däckade jag under natten. Feber. Ont i...

På kvällskvisten har jag och fästmannen fixat med belysning och fortsatt med timret. Några timmar ute i oktoberkvällen. Lite kyligt. Det ska bli gott med te när fästmannen kommer in. Han plockar undan ute och släcker samt stänger. Nu fryser jag. Ha...

Skönt med sovmorgon. Och skönt att slippa gå upp och skjutsa dottern. Gårdagens jobb känns i axlarna i dag. Åtta timmar storstäd, ja jag skulle ljuga om jag påstod att det inte kändes. Nu inmundigar jag dagens första balja java. Och det smakar finf...

Ett par morgnar har jag fått skrapa rutorna på bilen. I morse var det regn. Det märks att hösten bli mer och mer intensiv; kvällar och morgnar är väldigt kyliga. Även dagarna är kyliga trots att solen tittar fram då och då. Det har gått så fort; nys...

Då är det sista September i dag. För fem dagar sedan firade jag och fästmannen åtta månader som officiellt par. Det har gått fort; väldigt fort. Och det känns fortfarande bra :-)! För en tid sedan fick jag frågan om jag var lycklig tillsammans med fä...