Fy fan, rent ut sagt, vilka människor det finns! Jag häpnar över hur elaka och fega folk kan vara.
De så kallade nättrollen som trakasserar medmänniskor via internet. Man kan inte älska alla men att hota och mobba! Det är ju inte bara offentliga personer som drabbas utan vanliga människor också. Hur är sådana personer funtade? Och vad får nättrollen ut av att kränka sina medmänniskor?
Hur ska vi få bukt med det?
Har vissa människor totalt förlorat respekten? Sitta vid tangentbordet, bakom en datorskärm och sprida kränkande kommentarer! Så fegt, så elakt. Sunt bondförnuft verkar ha försvunnit.
Jag älskar inte alla men jag kränker inte den/de personen/personerna.

Förra veckan låg dottern sänkt i influensan. Själv kände jag ju att något var på gång; trött och ont i kroppen. Men det var ju bara att bita ihop och gå ut med hunden, kortare promenader än vanligt. I torsdags kom maken hem och kände sig febrig och snuvig. Nu är det vår tur att inhysa vårflunsan - tack för det! Vi har stapplat ut tillsammans med hunden på kortare promenader. I lördags kom ena systern; hon och hennes man gick en promenad med vovven ca 1 timme, tack för hjälpen :-)!
Fryser ordentligt mellan varven och andra stunder känner jag mig som en överkokt kräfta.
Maken arbetar hemifrån idag eftersom han inte mår bra. Jag skulle inte orka vardagen utan hjälp heller för den delen. Långsamma, korta promenader känns ändå som om vi kutat Stockholm Maraton. Men det är ändå skönt att komma ut i friska luften och röra försiktigt på sig.
Dottern är pigg och frisk nu. Hon hjälper till med rastning av hunden - innan det blir mörkt.

Den lilla valpen växer så det knakar! Hon är redan fyra månader. De sylvassa mjölktänderna börjar bytas ut mot vuxentänder vilket innebär att bitandet inte är lika intensivt nu. Vovven börjar lära sig gränsen mellan bett och kärleksnagg går. Hon har blivit så hög och mörk. För inte så länge sedan hoppade hon upp i soffan för egen maskin... Jo hon får vara där; på VÅRA villkor. Hon är så söt; en blivande skönhet :-)!

Visst är det roligt att ha en valp! Men det är jobbigt också; ut mitt i natten, moppa golv då man inte hinner hejda "olyckan", det bits i händer o fötter. Ja ja det går över; vovven börjar snart tappa mjölktänderna. Å så snavar man över eller halkar på avgnagda benpipor! Men det hör till!
Hon är lättlärd, det lilla livet! Vi köpte en aktiveringsboll och den gillar hon (ja det ramlar ur godis!) och jag puttade bollen med min hand samtidigt som jag sade rulla bollen. Ett par gånger sedan fattade hon galoppen! Härom dagen tränade vi sök och det går väl så där. Jag lärde henne puss på hand; en godis i knuten hand och puss på hand. Då duttar hon sin nos mot handen. Sitt och ligg kan hon men ligg verkar hon tycka är tråkigt. Vi tränar kom (vilket också är trååååååkigt, enligt vår lilla valp).
Igår var vi på Djurmagazinet där vovven shoppade och maken betalade; schysst deal!

Ibland känns det som om jag blivit småbarnsförälder! Skillnaden är att valpen knappast ligger still där jag lägger henne. Valpen använder inte blöja. Och valpen är lite kaxigare än en bebis.
Men det är roligt också med hund! Under eftermiddagspromenaden gick hon fint utan tillsägelse. Hon har lärt sig ligg och så har vi nosat på kom och stanna. Stanna funkade väl så där; det var väl inte så roligt att vänta kvar.

Grått och regnigt efter ett par dagar med minusgrader och frost. Till och med vår lilla valp fryser!
Igår var det dags för äventyr! Vi åkte in till stan för att handla och visa upp lilla Midna för min moster. Midna charmar nio av tio människor! En karl blev så förtjust i henne att frågade om pris och om det fanns någon valp kvar.
Jaha... årets näst sista månad. Drygt 50 dagar kvar till jul!

Igår kväll var det äntligen dags att hämta hem vår efterlängtade valp! Dotra och tyckte timmarna sniglade sig fram tills vi skulle gå till bussen. Först skulle vi fika med min ena syster, som var snäll och bjöd på fikat (tack så mycket syster-yster), därefter gick vi och tittade i diverse butiker innan vi gick för att möta kära maken och äntligen åka till uppfödaren.
Det var endast två valpar kvar och så tiken förstås! Vår lilla var den sista att lämna kullen och uppfödaren. Midna och hennes bror lekte hårdhänt med varandra och tiken. De små var ganska kaxiga mot modern och hon läxade upp dem så de skrek. De där skriken gjorde ont ända in i märgen! Fast det låter värre än det är.
Midna pep, gnällde och ylade i bilen men lugnade sig efter en stund och "grät" lite fläckvis.
När vi kom hem möttes vi av Athena. Hund och katt stod nos mot nos. Typiskt hade jag inte kameran i näven!
Jag har ju inte sovit så mycket i natt. Upp och ta ut Midna mitt i mörka natten, moppa upp diverse olyckor och bli utsatt för en mycket alert och lekfull valp! Upp och fixa frulle tills maken klev upp vid 5.30 Jättepigg... eller inte!

Nu har vi fixat med de allra sista sakerna inför Midnas ankomst. Bland de viktigaste faktiskt; grind för trappan och ett skydd för Athenas matplats.
Torrfodret kommer i morgon. Vi har även kompletterat hundgodiset med namena; blötmat/burkmat. Klart vovven ska ha namena hon också! Athena får ju det. Och godis! Måste ju börja träna Midna; sitt, ligg osv.
Nu är snart vår långa väntan över; i morgon blir hon vår <3!