Grå, grå, grå... ja, det är väl inte undra på att tröttmössan sitter där på toppen av kroppen. Och inte blir det bättre av led- och muskelvärken i kroppen. Känns som om jag ska bli risig - 11 dagar innan vi ska hämta hunden! Nåväl, bara att tagga ned och se till att den där eventuella men troliga flunsan (eller vad det nu är på G) vänder och försvinner! Se så! Fööööörsviiiinn!

  Dottern är också inne i någon trötthetsperiod; hon är segare än vanligt på morgnarna. Katten sover mest om dagarna.   Maken är också helt slut; mycket med jobbet. Han fick visst bara sova ett par timmar natten till igår pga telefonsamtal.

Ja, nu närmar det sig; som sagt 11 dagar kvar tills vår nya familjemedlem hämtas  ! Det är roligt men jobbigt med valp; ungefär som att ha en bebis... Fast valpen ligger inte stilla där man lägger den  . Jag minns hur det var när vi hämtat Emma, min New Foundland. Inte mycket sova; upp och torka golvet, ut med hunden och stå ut med diverse gnäll då hon ville leka. Det tog en vecka för henne att bli rumsren. När Emma kom var det slutet på sommarlovet. När vi hämtade Inka, min Alaskan Malamute, hade höstterminen börjat så mamma sov nere hos henne.

  Dotra och jag diskuterar vad vi ska lära vår hund förutom sitt, ligg, stanna och kom (inkallning är jätteviktigt!). Hon ville vi skulle använda franska kommandon men det är inte så lämpligt då vovven med all sannolikhet kommer att ställas ut. Det är ju en draghund så fram, vänster, höger och halt (alt stopp el stanna) måste hon givetvis lära sig. Dessvärre är valpkurserna förlagda mitt i veckan, ganska sent på kvällen så det fungerar inte. Tyvärr! Jag hade sett fram emot det; viktigt för socialisering - både att träffa människor som inte tillhör familjen/flocken och träna på att umgås med andra hundar.

När hon blir redo har vi fina promenadstråk här i skogen. Jag brukar ju promenera frekvent; möta   maken om kvällarna. Men nu får det bli ett uppehåll på den aktiviteten; det mörknar fort och älgarna är i brunst samt älgjakten har börjat. Jag vill inte stöta på en älgtjur!

Nu måste jag hämta ved. IGEN! Det är gråkallt i dag och så där kyligt rått så man bara vill burra in sig under filten medan elden sprakar i kaminen.

Snark... snark... Någon har stickat en underbar tröttmössa med ovanligt bra passform under natten. Inte utvilad för fem öre; känns inte som att jag sovit en blund. Det är precis som om någon vrider fram klockan under natten; hinner bara lägga huvudet på kudden så vrålar den. Och inte blev det bättre av att dotra missade bussen. Bara att åka till den andra bussen.
När jag kom hem och skulle släppa ut fjäderfäna stod de på rad vid trappan till luckan. De trängdes och klev på varandra medan de lät.
Ena tuppen höll låda redan vid sex i morse då jag hämtade ved. De kanske såg skenet från ficklampan?
Vad vet jag... Nej om jag skulle vila några minuter innan jag sätter i gång?

   Det kommer väl knappast som någon nyhet att jag engagerar mig för djuren?! Jag skriver på protestlistor, delar WWFs statusar osv. I förra veckan fick jag ett mejl från en djurrättsorganisation där de informerade om att elefanterna är utrotade år 2020. Djurpopulationen har minskat med 52 % sedan1970. Och allt detta beror främst på tjuvskyttarna och den sjuka efterfrågan på bla elfenben. Men skogsskövling är ju en bidragande orsak precis som miljöförstöringen.

• Varje kvart dödas en elefant (4 st/tim, 96 st/dag eller drygt 35 000/år)
• Tre noshörningar dödas varje dag (1 var 8:e tim, 21/v eller 1095/år)

Tjuvskyttarna bryr sig inte om villebrådet har ungar eller inte. Elefantkalvarna, som dessutom har sett sina mödrar brutalt slaktas, lämnas åt sitt öde. Likadant med norhörningsungarna.

HUR kan människan vara så grym? Djur har också känslor, även om vissa påstår tvärtom. Elefanter sörjer, precis som oss människor, sina döda anhöriga/flockmedlemmar. Kalvarna lider svåra trauman när de räddas! Deras värsta fiende kan också vara deras enda hopp!

Jag har tyvärr ingen möjlighet att stötta WWF ekonomiskt men jag delar, delar och fortsätter dela!   Dottern brukar ge bort en julklapp till sina mostrar, det har varit via UNICEF och förra året valde vi WWF; stöttade deras kamp mot elfenbenshandeln. Ingen kan göra allt; men alla kan göra något! 

Som bilist är det uppskattat när fotgängare och även cyklister använder reflexer. Tyvärr har reflexen fått en töntstämpel. Jag hävdar att det är töntigt att INTE använda reflex! För att inte tala om faran. Den som inte bär reflex syns inte, inte ens i skenet från gatlyktorna. Syns du inte; finns du inte! Utan reflex syns du i bästa fall någon meter eller så framför bilen. Men med syns du på kanske 100 meter; en stor skillnad.
Jag går ofta och möter <3 maken på kvällarna och jag har reflexväst OCH en hängande. Där jag går finns inga gatlyktor. De första 4 km är en grusväg genom skogen. Där skulle jag absolut inte synas utan att lysa som en vandrande julgran!
Så snälla, använd reflexer! För er säkerhet likväl för bilisternas. Det är inte töntigt; det är livsviktigt!

... i köket. Vedspisen ryker in. Så ända in i bomben. Och det blir än värre då drag- eller vedluckan öppnas.

Jag kom hem, efter ha kört dottern, och luften var alldeles grå; det stack i ögonen. Det känns ju lagom roligt att öppna fönstret en aning och släppa ut värme. Men jag och   Athena måste ju ha syre!

  Maken ringde sotaren igår men det skulle kosta extra om han kom nu; han har planerat att sota här i v 44! Vad gör det om han kommer tre veckor tidigare? Nåja, det är inte han som har dikterat reglerna.

Jag får stå ut med Londondimman ett tag till; nu ska jag släppa ut fjäderfäna!

  Ja, det var DEN helgen... Fredagen sade bara SVISCH!   Maken hade ingen möjlighet att arbeta hemifrån utan fick vackert åka i väg. I anslutning till att tåget skulle rulla började jag min promenad. Ett träd hade blåst omkull; över vägen ca 200 meter från oss. Bara att hoppa   över... Jag hade sällskp av spotify    och då går det lite lättare att gå.

När jag kom ut på stora vägen var det väldigt mycket trafik och när vägen smalnade av klev jag åt sidan då jag mötte bilar. Det ville sig inte bättre än att jag snubblade på asfaltskanten och ramlade nästan raklång - inte ut i körfältet som tur var! Fick lite ont i ryggen, knät och armarna samt händerna. Trots det fortsatte jag nästan ända fram till motorvägen; en promenad på drygt 8 km!

I lördags var jag mörbultad men   dottern och jag gick en promenad ändå; vi hamnade hos en f d arbetskamrat och vi fick ihop 5 km. Igår blev det ingen promenad; jag och   maken var ute på tomten.

I dag är det måndag och ny vecka; nya tag med cykel och apostlahästar samt allt annat som ska göras.

  Igår kväll gick jag för att möta min   man när han kom från tåget. Jag trodde inte jag skulle hinna gå så långt eftersom jag gick relativt sent men huvudsaken var att promenera, tyckte jag och tryckte i gång Runkeeper. Han skickade meddelande; det var ungefär en kvart kvar tills tåget skulle anlända. Jag styrde stegen mot stora vägen. Så fort jag hörde en bil; är det han? Men det var det inte.

Den kyliga höstluften är så ren och klar, i alla fall här ute i skogen! Jag gick och gick, gick och gick med sällskap av Spotify  . Hux flux var jag uppe vid stora vägen! Skulle jag vänta eller fortsätt? Jag fortsatte, kilade över och fortsatte gå. Jag gick över järnvägen och fortsatte i riktning mot motorvägen. Som vanligt slogs av människans lättja; det är så mycket skräp längs vägen. Usch för de som skräpar ned! Konstigt, det går bra att släpa omkring med fulla förpackningar men inte tomma  !

När jag kommit ungefär 5,5 km hörde jag hur det knakade till i skogen bredvid mig. Då fick jag privilegiet att se Skogens Drottning med kalv springa cirka fyra meter ifrån mig. Jag blev inte rädd; bara otroligt glad. Fast jag hade ju inte haft en chans om kon hade uppfattat mig som ett hot. Men de hörde mig eftersom jag hade musik i min Iphone och vinden blåste rakt emot mig så de var väl medvetna om mig. Det kallar jag naturupplevelse   !

Jag hann gå lite drygt sex km på en dryg timme när   maken kom. Igår gick jag cirka 0,5 km längre på kortare tid mot i tisdags - och DET utan att intervallspringa, som jag gjorde i tisdags! Lite stolt över min prestation  !

  Jaha då så... Mejlat en offertförfrågan. Det skiljer sig lite; det muntliga och det skrifliga.   Maken läste länkarna jag bifogade igår och blev inte så klok han heller. Då tyckte han att jag skulle be om offert - vilket jag också tänkte då vi diskuterade infon på länken och mitt samtal med förlaget.(Samtalet var bara lite krafs på ytan; lät väldigt förmånligt)

  Det traskar väl på; ett halvt kliv fram känns det som. Men det återstår att se   vad offerten "säger".