Igår hände det som vi egentligen har anat. Vår aggressiva tupp gick till attack. Midna behövde gå ut och jag skulle ta in Eros eftersom han gosar med henne när hon ska göra det hon ska plus att hon får spatt och spader när han är ute med henne. Nåväl, jag gick ut på förstukvisten och ropade. Jag gick in för att se om han kom traskande. Ja han kom från trädgårdsavfallet. Jag gick ut för att möta honom. Då komtuppen och ställde sig mellan Eros och mig. Shit! Jag ropade på Eros som började springa mot mig. Tuppen började flaxa ilsket och stampade med fötterna likt en överspeedad flamencodansör och vände sig mot Eros! Nej du, inte katten! tänkte jag och skrek åt tuppmaran att dra åt fanders. Tuppen backade och Eros rusade till mig så jag kunde ta honom i famnen. Då vände sig tuppen mot oss. Jag tänkte att jag måste lura honom och började snabbt gå mot postlådan för att ta svängen om buskaget eller något. Då hörde jag tuppen springa! Vände mig om och där stod han, hotfull men ack så grann, ungefär 1,5 meter från mig och Eros. Tuppen började gå mot mig och då vrålade jag. Han stelnade till och glodde ilsket på mig. Eros klamrade sig fast och gnussade huvudet mot min axel. Tuppen gick några raska steg förbi husgaveln; jag rusade mot trappan och kastade mig in genom dörren.
Jag rastade Midna utan problem. Tuppen hade tagit flocken med sig till häcken. Rastningen gick fort och vi kunde gå in igen.
Jag gick till bilen beväpnad med kvasten. Dotra fick sluta tidigare och kunde åka tidigare. Jag berättade för henne om tuppen. Flocken stod vid fågelmatplatsen. Tuppen stod närmare bilen. Jag tutade. Men utan resultat! Vi gick ut ur bilen. Jag låser bilen. Vi gick... och tuppen jagade oss. Jag hade kvasten och försökte mota bort honom. Han blev som tokig! Jag fick slå honom med kvasten medan dottern stod på gräsmattan och grät. Fyra, fem eller kanske sex slag innan han lommade i väg likt en skamsen hund. Då kunde vi gå in. Därefter spatserade han runt huset. Jag knackade på rutan för att försöka skrämma honom men han bröstade upp sig mot huset.
Den andra tuppen kopulerade med en höna i hönsgården då sprang galenpannan dit och attackerade staketet - på utsidan!
Jag gjorde mig i ordning för att promenera med Midna för att möta maken. När vi kom ut på förstukvisten stod tuppen nedanför. Å spännande, tyckte Midna och satt som en stubbe. Jag höll kopplet med bägge händerna och ropade till dottern att öppna dörren. Vi kom ingenstans; tuppen gick och vaktade, väntade. Stackars Midna, hon var så nödig! Dotra och jag gjorde allt för att aktivera henne så hon skulle "glömma" att hon behövde rastas. Tuppen höll sig och flocken i närheten av huset tills de gick in. För en gångs skull var jag tacksam för åskan! Strax därefter kom maken hem. Midna kunde äntligen få den efterlängtade rastning.
Tuppen är numera en blivande tuppstek! Han är så aggressiv att han är farlig. Två höns har hittat ut men i dag öppnas INTE grinden!

Det är lite lugnare bland hönsen nu. Trots att maken och jag täppte till riskabla ställen runt hönsgården lyckades två ta sig ut igår eftermiddag. Den ena sprang in när jag öppnade grinden medan den andra flaxade i väg. Det var bara att öppna grinden...
Den aggressiva tuppen är något lugnare. Mot resten av hönsflocken vill säga.
Han attackerade grinden innan jag släppte in den ena hönan. Riktig otäck rackare! Han flög på kvasten som jag använde för att mota bort honom med. Den andra tuppen sprang i väg när jag föste undan honom.
Då och då har jag sett rovfågeln cirkla högt över tomten och skogen. Räven har vi inte sett sedan i tisdags. Men det innebär inte att den inte smyger utanför hönshuset. I vintras såg jag spåren i snön; från trädgårdsavfallsplatsen till hönshuset och vidare över gräsmattan till snöbärshäcken. Jo även den har koll på "Sibyllakiosken". Men det ska vi med nästan alla medel förhindra! Då måste vi börja med att rymningssäkra staketet. Om vi ändå visste var hönsen kommer ut! Jag tyckte vi täppte till de ställen som de kunde krypa under! Men det finns åtminstone ett ställe till...

Är det någon som tror att livet på landet är totalt händelselöst? Tänk om i så fall.
I måndags kom ju en rovfågel och tog en tupp. Igår när vi satt och stirrade in i dumburken ropade plötsligt dottern från köket: "En räv! Det är en räv bakom hönshuset!" Å grinden till hönsgården var öppen... Jag sprang som en gasell med kvasten i näven. Men räven hade ju redan pipit i väg när jag rundade hörnet på kåken. Jag stängde grinden och passade på att inspektera nätet vid marken; om hönsen kan smita ut kan räven gräva sig in.
Maken och jag hjälptes åt att sätta plattor på högkant vid de misstänkta rymningshålen. Han stängde luckan om dem; den brukar stå öppen 24-7 men inte denna kväll och natt. Vi får nog ta ett nappa tag i helgen och åtgärda stängslets svagheter.
Nej jag är inte arg på räven. Inte på rovfågeln heller. Det är VI som bor i deras habitat och de följer sina instinkter. Våra höns är ju rena rama Sibyllakiosken för dem. Vi får ju säkra upp fjäderfänas inhägnad helt enkelt.

Våra fjäderfän blir överlyckliga då de får härja fritt på tomten och sätta i sig färskt gräs och krafsa efter mask med mera i jorden. Äggen blir ju så mycket bättre.
De sprang omkring och njöt, trots diverse skurar och snålblåst. Tupparna gol och hönsen skrockade.
På eftermiddagen var det tomt på gräsmattan och alldeles tyst. De hade väl fått nog av regn och blåst? Dottern stängde dörren till hönsgården och jag gick för att hämta posten med Eros hack i häl. När jag kom fram till ingången flaxade en ganska stor, brun fågel upp från utsidan av snäbärshäcken. Eros dök in i häcken. Fjädrar. Helsefyr! Hönsen! Jag sprang tillbaka in och berättade för maken och dottern att vi blivit av med ett fjäderfä. Maken kom ut när jag kom med posten. Den döda tuppen låg i den lilla bäcken nedanför häcken. Jag gick in med posten. Då påpekade dottern att dörren till hönsgården var öppen; två hönor saknades. Å nej! Hade rovfågeln attackerat hönsen också? Som väl var hade de gömt sig i en buske strax utanför tomtgränsen. De sprang mer eller mindre i panik mot hönshusets trygga vrå.
De har knappt gett ett ljud ifrån sig. Och de är fortfarande inne, trots att jag hällt ut lite skulor.
I dag får de hålla sig i hönsgården. Om de går ut från hönshuset vill säga.

En strålande sol på en klarblå himmel hade vi vid frukosten. Ja men vad härligt; en vacker och förhoppningsvis varm dag! Men 20 minuter senare rastade jag Midna och då hade solen täckts av mörka moln och vinden var iskall. Men nu har solen tittat fram. Hur länge är den framme, månntro?
Maken jobbar hemma i dag, han har ont i sin tå. Han har förmodligen brutit den.
Vad ska man hitta på i dag då? Skola om tomat- och paprikaplantor och plantera örtkryddor kanske är en bra idé?! Örtkryddorna ska planteras i en balkonglåda som ska sitta på kortsidan av förstukvisten men den ska förvaras inne på nätterna. Tomat- och paprikaplantorna får hålla sig inne ett tag till. April kan ju bjuda på både kyla och värme. Vi har köpt blommor till korgen på vår Välkommen-skylt. De behöver ju planteras! Eventuellt ska jag testa ett nytt recept. Jag ska ju promenera också ;-)!
Eros har varit ute sedan 7-tiden. Athena har legat i mitt knä och gosat. Midna fäller; hon har kala fläckar här och där på kroppen. Hon är inte så snygg när hon har tappat underullen. Den stackaren brukar frysa när underullen är borta. Katterna fäller också men Midnas päls lossnar i tussar medan katternas bara är lösa strån. Snabeldraken lär ju bli mätt :-D!
Oj det ör fortfarande klart; något enstaka vitt moln som blåser förbi högt upp.
Tajm för dajm; sätta lite fart!

Midna tjatade och tjatade; hon ville gå igen. Okej, en kortis då. Men då skulle Eros in. Han satt så fint mellan huset och hönsgården. Glad i hågen gick jag ut för att hämta honom. Satt han kvar? Nä! Han hade gått. Suck... Jag ropade och lockade på honom. Men han var som bortblåst. Jaha, bara att gå in igen då. Men vem kom och mötte mig runt hörnet? Jo Eros! Bara att lyfta upp honom och bära in honom. Japp! Han försökte inte ens att åla sig ur famnen.
Han sprang upp och jag kunde gå ut med Midna - utan att bära bort en envis katt vid dörren.
Vi gick en kortis med bara några få aktiveringar men många belöningar (duktig flicka att gå fint). Midna var jätteduktig! Inga hopp. En pinne hittade hon som hon bar hem. Vid björken och rönnen lade hon sig och tuggade på den. Jaha... Där tänkte inte jag stå halva dagen! Kom så lägger vi pinnen till vovvens fina samling i bersån! Det var ju som att prata för döva öron; tugg tugg... Men kunde hon motstå en bit av det där jättegoda godiset med bisonsmak (som stinker vedervärdigt) eller hjort? Nä DEN doften är oemotståndlig för vovven! Då kastade jag en bit till och sade sök. Då glömdes pinnen bort och vi kunde gå in.
Midna börjar fälla vinterpälsen nu. Innan vi gick in borstade jag henne. Vilket fick henne att lugna ned sig.
När vi kom in ville hon leka. Jag tog fram ena bollen. Hon lekte en stund. Nu ligger hon i soffan på sin plats!

Jaha... Tillbaka på ruta 1. Igår hade vi tre stycken promenader som innehöll diverse aktiveringar och hoppattackerna uteblev. I dag kommer jag nätt och jämt ut från eller in på tomten förrän hon hoppar och bits. Jag vet inte varför hon blir stressad. Och inte av vad. Möjligen att Eros har en klo med i laget; han springer vid våra fötter resp tassar och det kan nog vara en trigger. Fast det har ju gått bra på de promenader han har följt med oss på. Jag lekte ganska mycket med henne, dragkamp, igår kväll.
I dag tar vi inga promenader; bara längre rastningar med snuffs på tomten. För att försöka lugna ned henne. En sak är säker; det här beteendet ska vi jobba bort - igen!

Det finns promenader och det finns PROMENADER! Min duktiga och älskade vovve har tyvärr börjat hoppa under promenaderna igen. Nu är det bara att återigen arbeta bort det beteendet.
Tre promenader i rad har jag kört lite sitt, ligg osv så hon får aktivera sig och då har hon varit jätteduktig; inga hopp. Jag har även lekt med henne och låtit henne söka innan promenaderna utan att hon skulle bli för trött för att hoppa.
Men aktivering och koppelträning - igen - får det bli samt gå lite kringelkrokar så hon inte vet vilken väg vi ska ta. Jag tror hon är lite trött på våra promenadvägar och att hon vill fortsätta istället för att gå hem. Midna är väldigt nyfiken och vill gärna veta vilka dofter som finns bakom den där stenen. Samtidigt blir hon också lätt uttråkad. Jag tror hon hoppar för att vi ska leka; Midna är väldigt lekfull och lite valpig. Hon älskar dragkamp men blir väldigt stressad efter en stunds lek. Vi börjar leka och vi slutar leken när hon stressar upp sig.
Nu är hon trött efter en aktiveringspromenad.