Igår hände det som vi egentligen har anat. Vår aggressiva tupp gick till attack. Midna behövde gå ut och jag skulle ta in Eros eftersom han gosar med henne när hon ska göra det hon ska plus att hon får spatt och spader när han är ute med henne. Nåväl, jag gick ut på förstukvisten och ropade. Jag gick in för att se om han kom traskande. Ja han kom från trädgårdsavfallet. Jag gick ut för att möta honom. Då komtuppen och ställde sig mellan Eros och mig. Shit! Jag ropade på Eros som började springa mot mig. Tuppen började flaxa ilsket och stampade med fötterna likt en överspeedad flamencodansör och vände sig mot Eros! Nej du, inte katten! tänkte jag och skrek åt tuppmaran att dra åt fanders. Tuppen backade och Eros rusade till mig så jag kunde ta honom i famnen. Då vände sig tuppen mot oss. Jag tänkte att jag måste lura honom och började snabbt gå mot postlådan för att ta svängen om buskaget eller något. Då hörde jag tuppen springa! Vände mig om och där stod han, hotfull men ack så grann, ungefär 1,5 meter från mig och Eros. Tuppen började gå mot mig och då vrålade jag. Han stelnade till och glodde ilsket på mig. Eros klamrade sig fast och gnussade huvudet mot min axel. Tuppen gick några raska steg förbi husgaveln; jag rusade mot trappan och kastade mig in genom dörren.
Jag rastade Midna utan problem. Tuppen hade tagit flocken med sig till häcken. Rastningen gick fort och vi kunde gå in igen.
Jag gick till bilen beväpnad med kvasten. Dotra fick sluta tidigare och kunde åka tidigare. Jag berättade för henne om tuppen. Flocken stod vid fågelmatplatsen. Tuppen stod närmare bilen. Jag tutade. Men utan resultat! Vi gick ut ur bilen. Jag låser bilen. Vi gick... och tuppen jagade oss. Jag hade kvasten och försökte mota bort honom. Han blev som tokig! Jag fick slå honom med kvasten medan dottern stod på gräsmattan och grät. Fyra, fem eller kanske sex slag innan han lommade i väg likt en skamsen hund. Då kunde vi gå in. Därefter spatserade han runt huset. Jag knackade på rutan för att försöka skrämma honom men han bröstade upp sig mot huset.
Den andra tuppen kopulerade med en höna i hönsgården då sprang galenpannan dit och attackerade staketet - på utsidan!
Jag gjorde mig i ordning för att promenera med Midna för att möta maken. När vi kom ut på förstukvisten stod tuppen nedanför. Å spännande, tyckte Midna och satt som en stubbe. Jag höll kopplet med bägge händerna och ropade till dottern att öppna dörren. Vi kom ingenstans; tuppen gick och vaktade, väntade. Stackars Midna, hon var så nödig! Dotra och jag gjorde allt för att aktivera henne så hon skulle "glömma" att hon behövde rastas. Tuppen höll sig och flocken i närheten av huset tills de gick in. För en gångs skull var jag tacksam för åskan! Strax därefter kom maken hem. Midna kunde äntligen få den efterlängtade rastning.
Tuppen är numera en blivande tuppstek! Han är så aggressiv att han är farlig. Två höns har hittat ut men i dag öppnas INTE grinden!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj oj nu är det länge sedan jag bloggade! Men det har sina orsaker..! Först och främst har jag haft en period med mycket jobb. Fått vikariera för kollegor och några extra jobbpass. För snart två veckor sedan däckade jag under natten. Feber. Ont i...

På kvällskvisten har jag och fästmannen fixat med belysning och fortsatt med timret. Några timmar ute i oktoberkvällen. Lite kyligt. Det ska bli gott med te när fästmannen kommer in. Han plockar undan ute och släcker samt stänger. Nu fryser jag. Ha...

Skönt med sovmorgon. Och skönt att slippa gå upp och skjutsa dottern. Gårdagens jobb känns i axlarna i dag. Åtta timmar storstäd, ja jag skulle ljuga om jag påstod att det inte kändes. Nu inmundigar jag dagens första balja java. Och det smakar finf...

Ett par morgnar har jag fått skrapa rutorna på bilen. I morse var det regn. Det märks att hösten bli mer och mer intensiv; kvällar och morgnar är väldigt kyliga. Även dagarna är kyliga trots att solen tittar fram då och då. Det har gått så fort; nys...

Då är det sista September i dag. För fem dagar sedan firade jag och fästmannen åtta månader som officiellt par. Det har gått fort; väldigt fort. Och det känns fortfarande bra :-)! För en tid sedan fick jag frågan om jag var lycklig tillsammans med fä...