Vi hade ett fint samtal igår, S och jag. Lugnt och sansat pratade vi om det som hänt. Ett samtal vi borde haft för länge sedan. Lätt att vara efterklok. Huvudsaken är att vi pratar och att vi är sams samt vänner. Jag tycker även tonen i messen är trevligare nu.
Nitton år är lång tid. Det har varit fantastiska år. Tills... den här svackan. Vad jag vet var det första svackan! Att den skulle vara så djup att vi inte kunde ta oss uppför utan fick kliva av i uppförsbacken... Ja det är som det är. Vi får gå vidare i livet som vänner.

Jag har sovit gott och känner mig piggare än på länge. Faktum är att jag är piggare i dag efter knappt fem timmars sömn mot förra veckan då jag sov 8-10 timmar. Då sov jag dåligt. Men inte i natt. Jag lade huvudet på kudden och sedan slog jag upp ögonen strax innan alarmet vrålade i örat.
I dag ska jag ta hand om tvätt, städa och fixa med veden. Den måste in i vedbon. Jag ska få lite hjälp att kapa och klyva timret som ligger på gården. Det är hög tid att lagra inför vintern. Bättre att ta av det som finns än att köpa. Allt går inte att handsåga. Jag kan inte hantera en motorsåg. Även om jag kunde skulle jag inte använda den när jag är själv. Jag vet inte om jag är tillräckligt fräsch i axlarna för att svinga en yxa. Det som handsågats behöver inte klyvas.
Gräset skulle behöva klippas men det är för blött. Odlingarna skulle behöva rensas. Ja det är mycket som behöver göras. Jag lär ju få dagarna att gå utan problem. Nu ska jag ha tag på ett jobb så jag kan stå på egna ben.
Dags att lyfta på gumpen och göra nytta! Börja med att hämta in ved så jag kan mata spisen.

Jag har sovit gott och känner mig piggare än på länge. Faktum är att jag är piggare i dag efter knappt fem timmars sömn mot förra veckan då jag sov 8-10 timmar. Då sov jag dåligt. Men inte i natt. Jag lade huvudet på kudden och sedan slog jag upp ögonen strax innan alarmet vrålade i örat.
I dag ska jag ta hand om tvätt, städa och fixa med veden. Den måste in i vedbon. Jag ska få lite hjälp att kapa och klyva timret som ligger på gården. Det är hög tid att lagra inför vintern. Bättre att ta av det som finns än att köpa. Allt går inte att handsåga. Jag kan inte hantera en motorsåg. Även om jag kunde skulle jag inte använda den när jag är själv. Jag vet inte om jag är tillräckligt fräsch i axlarna för att svinga en yxa. Det som handsågats behöver inte klyvas.
Gräset skulle behöva klippas men det är för blött. Odlingarna skulle behöva rensas. Ja det är mycket som behöver göras. Jag lär ju få dagarna att gå utan problem. Nu ska jag ha tag på ett jobb så jag kan stå på egna ben.
Dags att lyfta på gumpen och göra nytta! Börja med att hämta in ved så jag kan mata spisen.

Efter drygt 19 år är det slut. Vi har varit lyckliga; fjolligt förälskade i varandra. Men en dag sprang jag in i väggen. Den känslomässiga väggen. Känslorna hade förändrats; jag hyste vänskapens känslor för min man. Det var lite jobbigt. Om jag tar tag i min övervikt och får tummen ur; börja styrketräna! Min slumrande kvinnliga fåfänga väcktes till liv; jag började sminka mig och byta om när vi skulle in till staden. Jag minskade i vikt, började byta ut toppar och byxor. Trots det kom inte känslorna tillbaka. Och att jag var (och fortfarande är) ekonomiskt beroende av honom gjorde inte saken bättre. Jag började söka jobb. Och började umgås med mina tjejkompisar. Då kanske vi skulle längta efter varandra igen. Men klyftan mellan oss blev större.
För några veckor sedan bestämde vi att vi skulle skiljas eftersom han också hade tappat känslorna. Sedan bestämde vi att vi inte skulle vänta utan dra i gång processen nu. Ett snabbt avslut.
Efter frukost ändrade vi status från gift till singel, nästan samtidigt. Han bestämde sig för att inte komma hit på helgerna eftersom det inte fungerade.
Vi hade 19 år tillsammans; vi var lyckliga och vi fick en fin dotter. Nu får vi bli lyckliga som vänner i stället. Jag hoppas att han hittar någon att bli lycklig med.
Nu väntar vi på det juridiska beskedet. Ett papper.
Jag ska lägga ned ännu mer energi på att få ett jobb.
Tack S för de här 19 åren. Jag var stolt över att vara din sambo, din fästmö och fru. Vår dotter kunde inte ha en bättre pappa.

Dottern och jag började möblera om vardagsrummet i söndags. Vi hann inte klart; det tog tid att tömma vitrinskåpet och diska glasen. Och dammsuga baksidorna av alla delar till bokhyllan och väggen samt golvet där den stod innan. Sedan skulle ju bokhyllan även dammtorkas med lukta-gott-servetter. I måndags hade dottern migrän och i tisdags kom hon hem för sent. Men igår efter maten tog vi tjuren vid hornen och gjorde färdigt! Rummet blev luftigare. Något mörkare eftersom bokhyllan täcker nästan hela fönstret. Men det fönstret ska bort och bli vägg. Soffan och TV-bänken blev inte som vi hade tänkt; den fick inte plats! Just nu står TV-bänken alldeles för nära kaminen. Det funkar tills vi måste elda i den. En tavla och en ljuslykta ska upp.
Nu ska jag fixa java, aska ur spisen och öppna åt hönsen.

I morse slapp jag skrapa rutorna. Men istället piskade regnet i blåsten. Det är gråmulet och blåser åtminstone halvstorm. Jag har inte sett en bil på flera timmar. Visserligen är inte vägen så trafikerad. Hoppas att inget träd har blåst över vägen... Jag kan inte hantera en motorsåg.
Nockplåten på hönshuset skallrar i de flesta vindpustarna. Hönsen är inomhus. Förutom kycklingarna! De rantar runt i hönsgården. Äventyrslystna små rackare! Små och små... de är snart 3 månader. Och nästan lika stora som hönorna. Hoppas de flesta av kycklingarna är höns. I så fall börjar de värpa snart. Finns inget bättre än egna ägg! Tyvärr får jag inte använda egna ägg i bageriet.
Ja i dag är det sjusovarväder! Och hund- och kattsovarväder. Midna sover sött på soffan medan katterna sover på dotterns säng.
Jag eldar i vedspisen; så mysigt när det knäpper/sprakar! Nu ska jag koka kaffe - på vedspisen - så jag vaknar till!

Det var en kylig start på dagen tillika veckan. Bilen visade på 0. Säsongspremiär för att skrapa ruta; frosten hade anlänt. Dottern skrapade. Åkte långsamt genom skogen. När jag svängt ut på stora vägen ser vi blåljus på busshållsplatsen. Det står bilar på båda sidorna, i bägge färdriktningarna. Olycka? Nej körkortskontroll. 5.45 en måndag! När jag kom fram drog jag ned fönstret. Skulle jag äntligen få visa styrlappen efter nästan 29 år som innehavare? Nä de kollade bilisterna från motsatt håll! En traumatisk upplevelse. Jag känner mig kränkt :-D! Nä skämt åsido. Jag vet att de har koll uppe på stora vägen men det här var första gången jag såg dem.
I skrivandets stund sitter jag i soffan och dricker kaffe medan elden i spisen börjar värma upp huset. Lite kyligt och rått. Strax dags att släppa ut hönsmarorna. Och nu ska jag göra som Mats Rådberg sjöng: Peta in en pinne i brasan!

Dagarna går fort; måndagen kommer och tjosmisk så är det onsdag. Eller fredag.
Jag jobbar febrilt med att ta vara på så mycket frukt som möjligt. I dag kokade jag plommonsylt. Det blev ett gäng över och de ska min moster få. Jag plockade de sista plommonen i förrgår; de flesta låg på backen. I kväll tänkte jag koka saft; hallon-rabarber.
Igår handsågade jag några större grenar från en ask. Tror det är resterna av asken. Vi har timmer som legat i flera år på gården. Det är för grovt att handsåga. Jag kan inte hantera en motorsåg och även om jag kunde skulle jag inte använda den när jag är själv. Den blivande veden behövde inte klyvas; så grovt var ?timret? jag sågade igår. Den blivande veden lade jag på ett särskilt ställe i vedboden; den har blivit fuktig och behöver torkas. Det är för framtida behov.
Bu behöver min vackra vargsessa gå ut.