Under dagens första kaffe förde Midna ett hiskeligt oväsen. Ett oväsen där man inte hör sina egna tankar. Ja promenaddags. Snälla, rara Midna - vänta på din tur. Funkade inte. Hon fortsatte med sitt morr-yl-gläfs, tystnade i någon minut och fortsatte. Vi beslöt oss för att ta tillfället i akt; på med sele och vi satte rattkälken efter henne. Midna drog dottern i nedförsbackarna. Jätteduktig! Hon tyckte det var lite tungt ibland, det är blötsnö.
När vi kom in hade hon överskottsenergi och hade race, ungefär som när hon var valp. Vi fick sätta upp galler till kök och vardagsrum så hon kunde lugna ned sig och torka i hallen medan hon tuggade på en morot. Nu sover hon på soffan. Det var nyttigt med lite drag för vår ena fyrbenta Sessa <3!

Jahapp... Måndag. Trött som en halt gnu. Jag vaknade till, vände på mig för att somna om. MEN så vrålade klockan... Zzzznark... Gosade några minuter med en kelig Midna.
Dagens första java är strax ett minne blott. En trött vovve knoppar på soffan. Två pömsiga kissar låg på sängen när jag väckte dottern för en kvart sedan. Ja de har det bra som kan sova i tid och otid.
Igår lade dottern en filt över Midna. Hmmm... är det verkligen en Malamute? Ha ha ha, hon tror att hon är katt. Knasboll <3! Älskade tokfia!
I dag är det plusgrader. Det har blåst i natt. I alla fall de mikrosekunder jag har varit vaken; det knakade i kåken och nockplåten på boden har låtit. Maken fixade den i somras men den har blåst upp igen och ligger lite löst. Smäller som attan vid kraftigare vindbyar. Plusgrader. Bara någon enstaka snöfläck kvar av det lilla som fanns. Härom kvällen var det - 10. Ja det svänger...
Ny vecka också. I morgon blir jag gräsänka då maken gör sin sista resa för det här året till vårt grannland. Och vi betar av dagarna till ett efterlängtat och välbehövligt JULLOV. Det har varit en tung höst med en massa utgifter i form av bilreparationer, UV-filter, ny hydropress och nu står vi inför julhandeln. Och diverse förberedelser till julbordet. Jag har varken gjort Jansson eller köttbullar. Är ju inte ens klar med julkakorna! Nåja, jag ska baka Pepparnötter i dag. Då har jag bara en sort kvar; Halvmånar!
Här är från igår då Midna låg under filten.

Igår kväll kom snön. Jag såg hur flingor stora som femtioöringar ramlade ned. Äntligen, säger jag! Jag älskar vintern (men jag älskar inte vintervägar). Det blir lite ljusare och vovven är fullkomligt förälskad i det vita, spännande täcket på marken. Hon kör ned nosen i rävspår och rådjursspår.
Småfåglarna behöver mat, jag har en talgboll i kylen som jag ska hänga ut. Det finns även någon ostkant de kan få och jag ska fylla på frön i fågelhuset samt hälla ut russin till Koltrasten. Ja det är väl inte bara Koltrasten som äter russin. Innan tretåren ska jag fylla på mat åt fåglarna. Vedspisen måste askas ur och sedan tänker jag tända. Det är kalla, råa 17 grader i kåken.
Jag hoppas snön får ligga kvar. Och jag vill ha lite mera av den varan.
Eros gick ut när Midna och jag kom in från promenaden. Athena ligger som vanligt på en köksstol och tittar in i huvudet. Nu kom en iskall katt in; han pep utanför dörren och behövde knappast övertalas om att komma in.

Lördagar brukar innebära sovmorgnar. Men inte lördagen som var igår! Klockan ställdes på okristliga 05.00 Galet, jag vet! Jag vaknade vid den ännu okristliga 04.00 och kunde inte somna om utan jag steg upp 20 minuter senare. Då värmde jag termosar, fixade varm O'boy och kaffe samt rastade och utfodrade Midna. Sedan få upp make och dotter. Maken kom ned relativt snabbt men han fick inte upp dottern. Då fick experten rycka in. Vem vilade frukost i dubbelsängen? Jo en generad vovve. Lite kel och gos innan jag körde upp dottern.
Efter frukost började vi packa i ordning matsäck och bära ut till bilen medan vår morgonjava puttrade.
Strax efter 06 åkte vi hemifrån. Vi stannade strax norr om Norrköping; Yxbacken, där vi sträckte på benen, rastade Midna och tog en kaffe. Det var kyligt och blåste snålt. Skönt att sätta sig i bilen och fortsätta åka.
Nästa stopp (min önskan att stanna där) var vid Brahehus. Där har jag övernattat några gånger i min barndom. Ruinen efter Per Brahes borg vilar stolt på berget och det är en enormt pampig utsikt över Vättern. Rastplatsen är omgjord; den gamla rastplatsen har byggts om till påfartssträcka. Vi gick inte fram till ruinen utan vi åkte vidare efter att ha ätit matsäck ute och traskat lite med Midna.
E4:an ligger så vackert utmed Vättern. Slutdestinationen Jönköping. En fin stad med ett underbart läge intill vår avlånga sjö. Det var faktiskt första gången som jag verkligen har varit där. Jönköping brukar man ju bara blåsa förbi.
Och vad gjorde vi i Jönköping då? Jo vi besökte en gymnasieskola dottern är intresserad av. Medan hon och maken gick in i skolan promenerade jag och Midna i regn och snålblåst. Efter besöket styrdes kosan norrut. På tillbaka vägen åkte vi via Gränna, nedanför E4:an. Där ser man borgruinen torna upp sig högt upp på berget. Det är en minst lika mäktig syn som att se den på nära håll. På hemvägen skulle vi göra ett längre stopp i Mjölby hos vår mycket goda vän - dotterns gudmor. DET var ett kärt återseende. Tiden går ju som bekant fort när man har roligt... Det blev tajm att tänka på refrängen för de sista (ca) 20 milen hem till skogen. Vi stannade i grannsocknen och köpte pizza.
Efter typ 12 timmar (drygt 60 mil) på resande fot var det både gott och skönt att sätta sig till bords och äta. Och rötjutet smakade lite extra gott. Det var inga problem att somna ovaggad!

Igår kände jag mig risig redan när jag vaknade; febertrött och rumlig i kistan. Jag låg i princip hela dagen på soffan under täcke och filt - och frös! Två katter gjorde mig sällskap och de värmde lite. Midna kände sig lite utanför förutom då jag rastade henne. Sedan gick vi upp och lade oss på sängen; gosade medan jag tittade på en film via datorn.
Jag bad min syster och svåger att köra hem dottern igår eftersom jag hade feber. Tack snälla syster och svåger!
I dag arbetar maken hemma eftersom jag är risig. Han och Midna har just kommit in från en promenad. Eros har varit ute en liten stund. Nu får han hålla sig inne; stora lastbilar och maskinen som flisar riset som legat i ett år efter skövlingen. Tyvärr skräpar de ned; inte bara flis som flyger kors och tvärs utan maken såg läskburkar och pizzakartong i diket. Är det så svårt att ta med sig skräpet? Dålig stil.
Nu börjar jag bli kaffesugen, har ju inte druckit kaffe sedan i söndags.
Nu ska jag krypa ned under täcket och ha TVn som sällskap i bakgrunden...

Igår kände jag att det var en markant skillnad i temperaturen när jag rastade Midna. Det knarrade under fötterna och ytterbelysningen glittrade i snön. Det var stjärnklart och månskäran lyste klart högt uppe på det mörka himlavalvet. Gick opp och tittade på termometern; - 8,7. Då var det tajm att hoppa i fårtofflorna och krypa ned under filten i soffan framför kaminen. Ett par timmar senare vid nattarastningen var det ännu kallare, kylan kändes ända ned i lungorna vid varje andetag. - 11,3.
I dag är det en strålande vykortsvacker dag, en så kallad sportlovsdag! Bra drygt - 4 men snorhalt. Midna och jag får ta några extra varv på tomten i stället för en promenad. Vi har haft besök av både rådjur och räv under natten. Det var spännande att köra ned nosen i de spåren. Möss och fåglar har varit uppe på farstukvisten och kollat påsen som kontakten till slingan ligger i.
Solen värmer så snön smälter från gaveln på taket; det droppar! Jag hör hur det droppar och ser naturligtvis.
Undrar hur det går med elden i spisen...

Redan onsdag. Det innebär ju att det snart är fredag!
Det snöar. Vad annars? Det är märkligt, oavsett om det är regn, sol eller snö så slutar det aldrig! Så känner jag det. Det har snöat mer eller mindre i flera dagar! Ingen plog har åkt förbi här i skogen. Vi såg en plog- och saltbil igår morse. Undrar hur det är däruppe i dag...
Onsdag... Om man skulle baka saffransbullar i dag? Då tänder jag inte i spisen; det blir för varmt för degen. Borde göra en lista på mitt julbak... som jag brukar! De obligatoriska bakverken, förutom saffransbullar, är glaskransar (dotterns favoritkaka), halvmånar och nötformar. Pepparnötter saknar jag men jag vet inte vilket recept mamma använde. Hon hade alltid kakdegarna färdiga när dottern och jag kom för att baka. Vi åkte till henne någon dag under höstlovet och hjälptes åt med julbaket. Ja, det var tradition att baka tillsammans. Vi bakade alltid havrekakorna hemma hos och med henne. Nu får storasyster agera bakvärd :-D! Vi tre systrar fortsätter med havrekaksbaket. Jag tror receptet härstammar från vår mormor alt gammelmormor.
Ja det får bli saffransbak i dag efter promenaden. Maken är den enda i familjen som äter men jag tycker det hör till. Doften är inte helt oangenäm och egentligen ska man lyssna på julmusik under baket! Det är väl inte för tidigt? 2,5 veckor kvar till 1:a Advent... Jag får se hur jag gör!

Helt plötsligt kom vintern! Det är vackert och samtidigt lite ljusare här i skogen. Men jag ogillar att köra på vintriga vägar. På vår grusväg går det max 30 knyck. Igår när jag skulle hämta dottern vid bussen hoppade en älgko ut 2, 3 meter framför bilen. Jag såg kalven var kvar i hagen så jag stannade. Det klafsade över och älgade efter sin mor. Lite skakis blev jag; så nära bilen vill jag inte beskåda de magnifika djuren. När vi åkte hem hade de klafsat över till hagen igen men de sprang längs med vägen i skogen.
Det är ett viltrikt område vi bor i; mycket klövvilt strosar runt i skogarna. Rätt som det är kan det stå t ex ett rådjur på vägen. En annan fördel med snön är att man lätt kan se om något djur varit på tomten. Räven smyger omkring vid hönshuset, det såg vi i vintras. Rådjur har vi ju sett under äppelträden och spår lite här och där i snön.
Midna tycker det är roligt att köra ned nosen i snön. Precis som de flesta andra hundar. Min Newfoundland, som jag hade i början av 1980-taletlade sig i snödrivorna. Jag hoppas snön får ligga kvar så vi kan sätta Midna framför kälken. Dragträning gör vi tillsammans så det ska vara extra kul. En flockgrej, helt enkelt. Fast utan katter.
Landskapet blir vykortsvackert med snötyngda grenar på granar och röken som puffar ut ur skorstenen. Det är alldeles perfekt gradantal; - 3! Hoppas att det inte blåser som igår. Då var det ca - 1 och en isande nordanvind som gick rakt genom ben och märg. Då, när det blåser, motsvarar det nästan - 10.
Vedspisen tände jag för en dryg timme sedan; det sprakar så hemtrevligt. Det är bland det bästa med vintern; att tända eldstäderna!