Imorse strilade regnet och jag tror även vovven hade bråttom in. Det tog inte många sekunder att fatta beslut om dagens bestyr; innejobb!
Röja bland reklamen på
köksbordet ?? Dammsugit upp drivorna av hundhår (igen) ?? Eldat kartonger ??
Jag får ta ett nappatag i landet under eftermiddagen istället. Nä nu ska jag nog fortsätta arbetet så jag förtjänar fyrtåren!

Ca en och en halv timme; fortsatte rensa på odlingsplätten. Det går framåt, sakta men säkert. Vovven i långlina, hon knaprade på ett par morötter, hade dragkamp med sig och linan, lekte med pinnar och låg på fågelspaning. Hönsen fick även idag ett flertal korgar med icke önskvärd grönska från plätten.
Nu är det bara ca en tredjedel kvar... Bara och bara... Ca 90 minuters slit; sedan fick vovven nog! Kissen satt i sovrumsfönstret och tittade när vi gick in, när jag öppnade dörren stod katten på dörrmattan och kvittrade välkomnande.
Nu sover hunden vid ytterdörren och kissen bredvid mig på soffan

Det känns i framför allt benen att jag har rensat; sitter på huk och ömsom gräver, ömsom drar. Sakta men säkert förvandlas det gröna till brun jord. Tistelrötterna tillika maskrosrötterna går djupt ned i jorden. Gräset har långa revor och rötter. Det kommer upp en och annan mask också. Och relativt stora spindlar som verkar främmande för solljuset. Jag har lagt ned minst tre timmar på att rensa och flytta jordgubbsplantorna. Låren stramar, ryggen värker och axlarna ömmar. Fast det är behaglig värk; ingen värkande värk. Känns ungefär som efter ett bra träningspass på gymmet!

Måndag... Strålande sol från en nästan molnfri himmel! Härligt! Mina små fyrbenta vilar frukost och jag funderar på en tretår. Det blir lite utejobb om någon timme.
Odlingsplätten måste fixas: sära på jordgubbsplantor och fortsätta rensa bort ogräs. Ogräs = moment 22. Det växer upp direkt medan jag rensar! Åtminstone känns det så. Men det måste göras! Jag ska ju så grönsaker som blomkål och rödbeta samt rädisor och sallad. Diverse örtkryddor ska planteras ut också. Våren innebär mycket jobb om det ska bli någon skörd senare i sommar. Det är en härlig känsla att gå ut och plocka sin egenodlade lök, till exempel. Allt jobb med trädgården är värt allt slit.

Igår hade någon tänt den stora luman i det blå taket! Då var det ju bara att passa på ute i trädgården!
Hunden i långlina och så kavla opp ärmarna! Vi har en odlingsplätt där dottern har skogshallon och våra två vinbärsbuskar. De skulle flyttas till en annan del av trädgården. Men vi har ju drygt 3600 kvadratmeter... I-landsproblem?! Det är ju lite obalans på tomten så valet var egentligen inte särskilt svårt. Vid tomtgränsen mot skogen.
Gräva, gräva och gräva... Och rensa bort ogräs vid hallonrötterna. Sedan var det vinbärens tur. Vovven hade lite separationsångest; hon ylade i högan sky! När vi kom in lade hon sig vid ytterdörren och somnade.
Efter hennes lunch gick vi ut igen och jag började rensa plätten från ogräs. Jisses, det har ju fullkomligt exploderat under de senaste sju dagarnas regn och sol. Men det måste göras!
Hönsen blev glada för ogräset.
Idag känns det i benen att jag satt på huk och axlarna efter att ha grävt och ryckt upp ogräs med rötterna.
Igår åskade det för första gången i år, vad jag vet. Kissen var så gullig; hon lade sig tätt intill mig som om hon ville trösta. Jag är nämligen åskrädd efter ett blixtnedslag i ett hus när jag var barn. Vovven märkte ingenting; hon knoppade i godan ro.

Nu har solen äntligen kommit fram under bly- och regntunga moln. Som dessutom läckte.
Regnet strilade redan när klockan vrålade. Känslan av att dra täcket över huvudet låg inte långt bort. Men ansvarsfull som jag är klev jag upp. Och vem ligger på golvet och kråmar sig med svansen roterande som en propeller? Jo vovven! Ett sådant 'godmorgon' kan fördriva vilka ovädersmoln som helst! Lite klapp och pussande dags för nästa utmaning; väcka dottern! Nåväl, ut i regnet på morgonrastning, in och göra frulle, tjata på dottern att skynda sig lite, ut i hönshuset (är musen kvar eller inte), äta frulle och sätta på kaffe.
Nu - ett antal timmar senare; SOLSKEN! Ja lite trädgårdsarbete! Nä... jag slappar lite; som mina älskade fyrbenta flickor!

Äntligen är våren här! Ljusare kvällar, tussilago och blåsippor står i blom liksom snödroppar, krokus, scilla och pärlhyacint. Flyttfåglarna anländer, en efter en. Skatorna börjar bygga bo.
Och så har vi ett vårtecken som INTE är så trevligt. Okej, två. Fästingar och ormar. Jag som hundägare gillar dem inte. Fy för den lede, jag plockade bort tolv krälande små äckel i pälsen. Maken tog bort en som bitit sig fast igår och en idag. Det finns en vidrig liten best till men den är för liten att ta nu. Dags att investera i en fästingborttagare?!
Har inte sett någon orm än. Men säsongen har bara börjat...
Ja ja, bara att gilla läget...

I morse när jag körde dottern stod en älg på åkern. Maffigt! Roligt för dottern att se att den är ljusare på undersidan/benen. Maken såg en älg kliva över vägen där igår morse.
När jag åkte hem stod älgen kvar. Jag stannade bilen, drog ned volymen och hissade ned fönstret. Vi tittade på varandra en stund innan älgen travade iväg. Han halvsprang över vägen, 4 -5 meter framför bilen. Så elegant! I skumrasket såg jag att det var en skoveltjur. Magnifik, fulsnygg och ståtlig. De har något särskilt, älgarna. En sak är säker; tjurarna är verkligen Skogens konung!