Igår hämtade vi dottern efter skoldagens slut; halsontet hade blivit värre och hostan gjort entré. Vid hemkomsten lade hon sig på soffan och tvärslocknade. Hon sade själv att det var bäst om hon stannade hemma idag. De orden kom från henne..! Det brukar bli gnat, tjat och tandagnissel när jag eller maken säger att hon måste vara hemma. Inget fel att vilja gå till skolan men är man så pass dålig att man ligger och saknar aptit bör vederbörande kurera sig i hemmet.
Jag hoppas hon får sova; hostan väckte henne vid 7 imorse och hon kan inte somna fastän hon behöver och vill sova. Baskade otyg!
Och hunden vill inte gå ut! Hon sover, när hon inte jagar resp trakasserar katten. Hon får "säga till" själv när blåsan gör sig påmind.
Jag är inte heller fit 4 fight; lagom febrig för att inte orka mer än det absolut nödvändigaste.

Lite ironiskt är det att JAG som aldrig varit intresserad av eller duktig på kärnämnet MATEMATIK sitter ett par timmar (sammanlagt)/dag och bollar med siffror. Och jag tycker det är ROLIGT! Ja, du läste rätt ;-)! Men den här sortens matte förstår jag nyttan med. Inga parenteser, inga X eller Y, inga potenser eller pi eller radie eller hypotenusa och andra matematiska begrepp som ger mig allergichock genom totalt hjärnsläpp :-P! Räcker så bra med +, -, * och / samt %! Fast det händer att jag räknar division istället för multiplikation. Och tvärtom! Eller så blir det kortslutning; vad var det nu igen jag skulle räkna?
Det börjar ta form... några små detaljer som jag måste se till att ha eventuella lösningar på. Jag har kunskap och erfarenhet sedan tidigare men kriterierna har lättats upp men inom ett visst område är det med all rätt tufft.
Dottern är ledig från skolan idag; hon kom hem från klassresan sent igår kväll. Då får jag konkurrens om datortiden :-/. Nåja, jag har ju annat att göra också; en hund som ska rastas, en katt att ta hand om, en dotter att umgås med, underhålla vårt hem osv. Ena strålkastaren på bilen ska bytas. Ev lite småfix i trädgården. Ja det finns alltid något att hålla sig sysselsatt med <3!

Usch och fy och blä! Dottern ropade igår: Athena har en mus i munnen! Mycket riktigt; katten traskade nedför trappan med en liten skogsmus i munnen. Varsamt satte hon ned musen i mitten av trappan. Älskade kisse, det är en MUS - ingen KATTUNGE!!! Midna blev nyfiken och travade upp. Å nej, ät INTE upp den! Midna vände och sprang ned. Utan mus, ska tilläggas. Athena gick förbi det lilla aset utan att känna doften av den. Den hoppade ned och försvann... Vi kunde sova trots att det är en mus på rymmen.
Tisdag morgon... ingen mus i sikte. Bra, den är puts väck! Dottern tar sin jacka, slänger den på golvet, springer opp i trappan samtidigt som hon skriker som en stucken gris: Den klättrar på pappas jacka! Det krävdes lite tjat för att få henne att komma ned och sätta på sig sin jacka. Athena låg på stolen med stora ögon, s k musjagarögon och Midna lade generat öronen snett bakåt, sålt-smöret-och-tappat-pengarna-uttrycket. Nåväl, ut till bilen för att köra dottern till bussen.
Och så påstår vissa att det inte händer något på landet!

Klart att det ska regna! Jag har varit på förmiddagspromenad med min duktiga hund. Ingen krokodil idag. En duktig vovve som travade så fint!
Det doftar så speciellt i skogen när det regnar; fuktig jord blandat med dofter av mossa och barrträd. Midna var lite orolig och tittade bakåt. Hm... älgarna har ju sparkat iväg sina fjolårskalvar. Vi såg en fjoling när jag skjutsade dottern till bussen. Älg vill jag inte springa på med hund. Men maffiga är de, dessa fulsnygga varelser. De gör verkligen skäl för att kallas skogens konung/drottning.
Midna och jag såg inget djur på vår kortis.
Nu vill jag inte ha mer regn! Fast det är ju bra för de nyplanterade örtkryddorna och de frön jag sådde igår. Ja ja, bara gilla läget;-)!

Nu har solen äntligen kommit fram under bly- och regntunga moln. Som dessutom läckte.
Regnet strilade redan när klockan vrålade. Känslan av att dra täcket över huvudet låg inte långt bort. Men ansvarsfull som jag är klev jag upp. Och vem ligger på golvet och kråmar sig med svansen roterande som en propeller? Jo vovven! Ett sådant 'godmorgon' kan fördriva vilka ovädersmoln som helst! Lite klapp och pussande dags för nästa utmaning; väcka dottern! Nåväl, ut i regnet på morgonrastning, in och göra frulle, tjata på dottern att skynda sig lite, ut i hönshuset (är musen kvar eller inte), äta frulle och sätta på kaffe.
Nu - ett antal timmar senare; SOLSKEN! Ja lite trädgårdsarbete! Nä... jag slappar lite; som mina älskade fyrbenta flickor!

Nyheterna på TV4 meddelar att barnvåldtäkterna har ökat med 25 %. Men har de verkligen ökat så mycket? Kan det inte vara så att tjejerna törs anmäla? Eller en kombo? I vilket fall som helst är det rent ut sagt för jävligt!
Ett nej är ett NEJ! Ska det vara så svårt att förstå?
När jag växte upp existerade inte våldtäkt mot barn och våldtäkt i parrelation var uteslutet. Incest var nog tveksamt i svenska, normala familjer. Kvinnan fick skylla sig själv; hon hade med största sannolikhet eggat upp mannen och sedan avvisat honom.
En attityd jag aldrig stått bakom.
Det är bra att unga tjejer vågar anmäla. För 30 år sedan vågade knappt någon prata om det än mindre anmäla.
Vi kan inte stå mållösa i periferin! Som förälder måste vi prata med våra barn och upplysa dem om det här. Jag har pratat med min dotter om sexuella ofredande osv.
Nej betyder NEJ - inget annat!

Efter research och finputsning av presentationen samt satt syfte och målgrupp på pränt är sammanfattningen, manuset och presentationen mejlade. Bekräftelsemej har kommit. Nu börjar väntan. Känslomässigt pendlar jag mellan hopp och förtvivlan.
Hoppas ju på ett positivt besked men är inställd på det motsatta.
Det finns ett par förlag till som jag ska uppvakta.
Om jag inte blir antagen får väl kära maken starta ett förlag...

Min söta, lilla valp har nu blivit en vacker unghund. Igår började hon löpa för första gången. Vi har ju sett att det varit på G ett bra tag.
Vi har varit ute med husvagnen och firat Valborg. Första campingen för Midna. Hon tyckte väl att det var så där; lite trängre än hon är van vid. Diskret och nätt smög hon upp i sängen hos oss på morgnarna. Hon tyckte att hon var lika liten och lätt som en chihuahua.
Det fanns många, nya och spännande doft- och synintryck, nya människor och andra hundar! Under campingturen såg vi knappt skymten av krokodilen.
Fast krokodilen har blivit mindre! Överlag har krokodilfasonerna börjat blekna. Ju lugnare man är som hundförare desto mindre uppspelt blir den fyrbenta i andra änden av kopplet. Under morgonpromenaden varade krokodilattacken i ca 20 sekunder. Jämfört med 10 - 30 minuter för ett par månader sedan. Bästa sättet är att ha kort koppel, säga NEJ lugnt men bestämt och fortsätta gå. Situationen varken ignoreras eller blir en konflikt. Fast det är inte så lätt att vara lugn alla gånger; om hon har bitit i t ex muskelfästen eller om jag är risig resp väldigt trött. Jag läste någonstans att man skulle slå till hunden med kopplet. Hur tänkte han/hon då? För det första: man brukar inte våld. För det andra: hunden kan bli rädd för både kopplet tillika hundföraren. För det tredje: man måste nöta, nöta och åter nöta in kommandon och fostra hunden.
Nej att använda våld är inte min melodi! Vänlig men bestämd. Och med mycket kärlek!