Då börjar vi på nya rutiner. I morgon åker dottern till sin pappa. Varannan helg kommer hon åka dit. Fast inte om 14 dagar; då kommer S hit. Vi ska gå i genom ekonomin. I det ingår att göra en budget till mig. Bättre han sätter in en klumpsumma istället för att jag ska be honom om påfyllning på kontot ett par gånger i veckan.
Det är ingen rolig situation för någon av oss. Men jag är glad över att vi är vänner. Vem tjänar på att bli ovänner? Jag är inte bitter. Däremot är jag ledsen över att det gick så här. Vi var ihop i nästan 19,5 år. De allra flesta av de åren var sagolikt fantastiska. För ett år sedan gick vi hand i hand eller tätt omslingrade.
Jag ska tillbringa en lördag med mina pälsbarn.

Ja det är jobbigt att befinna sig i den här situationen. Men livet måste ju gå vidare ändå. Det stannar inte upp utan snurrar på. Måste göra det bästa av situationen.
Jag tror väntan på det juridiska beslutet är det som tar mest på krafterna. Och att jag fortfarande är ekonomiskt beroende av mitt ex. Smakar illa i munnen men det är ju så; vi är inte ihop längre.
19 år slänger man inte bort. Jag var förälskad och kär tills den där morgonen... Nåja, det är som det är. Vi får göra det bästa vi kan för att gå vidare. Alla känslor för honom har inte försvunnit utan det finns en gnista kvar.

Vi hade ett fint samtal igår, S och jag. Lugnt och sansat pratade vi om det som hänt. Ett samtal vi borde haft för länge sedan. Lätt att vara efterklok. Huvudsaken är att vi pratar och att vi är sams samt vänner. Jag tycker även tonen i messen är trevligare nu.
Nitton år är lång tid. Det har varit fantastiska år. Tills... den här svackan. Vad jag vet var det första svackan! Att den skulle vara så djup att vi inte kunde ta oss uppför utan fick kliva av i uppförsbacken... Ja det är som det är. Vi får gå vidare i livet som vänner.

Efter drygt 19 år är det slut. Vi har varit lyckliga; fjolligt förälskade i varandra. Men en dag sprang jag in i väggen. Den känslomässiga väggen. Känslorna hade förändrats; jag hyste vänskapens känslor för min man. Det var lite jobbigt. Om jag tar tag i min övervikt och får tummen ur; börja styrketräna! Min slumrande kvinnliga fåfänga väcktes till liv; jag började sminka mig och byta om när vi skulle in till staden. Jag minskade i vikt, började byta ut toppar och byxor. Trots det kom inte känslorna tillbaka. Och att jag var (och fortfarande är) ekonomiskt beroende av honom gjorde inte saken bättre. Jag började söka jobb. Och började umgås med mina tjejkompisar. Då kanske vi skulle längta efter varandra igen. Men klyftan mellan oss blev större.
För några veckor sedan bestämde vi att vi skulle skiljas eftersom han också hade tappat känslorna. Sedan bestämde vi att vi inte skulle vänta utan dra i gång processen nu. Ett snabbt avslut.
Efter frukost ändrade vi status från gift till singel, nästan samtidigt. Han bestämde sig för att inte komma hit på helgerna eftersom det inte fungerade.
Vi hade 19 år tillsammans; vi var lyckliga och vi fick en fin dotter. Nu får vi bli lyckliga som vänner i stället. Jag hoppas att han hittar någon att bli lycklig med.
Nu väntar vi på det juridiska beskedet. Ett papper.
Jag ska lägga ned ännu mer energi på att få ett jobb.
Tack S för de här 19 åren. Jag var stolt över att vara din sambo, din fästmö och fru. Vår dotter kunde inte ha en bättre pappa.

Dottern och jag började möblera om vardagsrummet i söndags. Vi hann inte klart; det tog tid att tömma vitrinskåpet och diska glasen. Och dammsuga baksidorna av alla delar till bokhyllan och väggen samt golvet där den stod innan. Sedan skulle ju bokhyllan även dammtorkas med lukta-gott-servetter. I måndags hade dottern migrän och i tisdags kom hon hem för sent. Men igår efter maten tog vi tjuren vid hornen och gjorde färdigt! Rummet blev luftigare. Något mörkare eftersom bokhyllan täcker nästan hela fönstret. Men det fönstret ska bort och bli vägg. Soffan och TV-bänken blev inte som vi hade tänkt; den fick inte plats! Just nu står TV-bänken alldeles för nära kaminen. Det funkar tills vi måste elda i den. En tavla och en ljuslykta ska upp.
Nu ska jag fixa java, aska ur spisen och öppna åt hönsen.

I morse slapp jag skrapa rutorna. Men istället piskade regnet i blåsten. Det är gråmulet och blåser åtminstone halvstorm. Jag har inte sett en bil på flera timmar. Visserligen är inte vägen så trafikerad. Hoppas att inget träd har blåst över vägen... Jag kan inte hantera en motorsåg.
Nockplåten på hönshuset skallrar i de flesta vindpustarna. Hönsen är inomhus. Förutom kycklingarna! De rantar runt i hönsgården. Äventyrslystna små rackare! Små och små... de är snart 3 månader. Och nästan lika stora som hönorna. Hoppas de flesta av kycklingarna är höns. I så fall börjar de värpa snart. Finns inget bättre än egna ägg! Tyvärr får jag inte använda egna ägg i bageriet.
Ja i dag är det sjusovarväder! Och hund- och kattsovarväder. Midna sover sött på soffan medan katterna sover på dotterns säng.
Jag eldar i vedspisen; så mysigt när det knäpper/sprakar! Nu ska jag koka kaffe - på vedspisen - så jag vaknar till!

Det var en kylig start på dagen tillika veckan. Bilen visade på 0. Säsongspremiär för att skrapa ruta; frosten hade anlänt. Dottern skrapade. Åkte långsamt genom skogen. När jag svängt ut på stora vägen ser vi blåljus på busshållsplatsen. Det står bilar på båda sidorna, i bägge färdriktningarna. Olycka? Nej körkortskontroll. 5.45 en måndag! När jag kom fram drog jag ned fönstret. Skulle jag äntligen få visa styrlappen efter nästan 29 år som innehavare? Nä de kollade bilisterna från motsatt håll! En traumatisk upplevelse. Jag känner mig kränkt :-D! Nä skämt åsido. Jag vet att de har koll uppe på stora vägen men det här var första gången jag såg dem.
I skrivandets stund sitter jag i soffan och dricker kaffe medan elden i spisen börjar värma upp huset. Lite kyligt och rått. Strax dags att släppa ut hönsmarorna. Och nu ska jag göra som Mats Rådberg sjöng: Peta in en pinne i brasan!

I dag är det onsdag! Men inte vilken onsdag som helst. Midna fyller fyra år i dag. Grattis Vargsessan. Det blir present senare i dag. Ja det blir en gemensam present åt de tre små. Som vanligt när någon av dem fyller år. Blir typ en burk tonfisk; den dyraste så klart. Eftersom majoriteten av de små är honor så resoneras det så här (med ?mamma? i spetsen :-)!): DYRT = GOTT. Ha ha ha ha!
Nu ska jag dricka tretår och sedan fortsätta att städa.