Jag har blivit starkare av den kris jag gick i genom förra året. Det var en jobbig tid och när domen kom och skilsmässan fanns skriftligt svart på vitt började en ny fas. Vänner som stöttade men även ?vänner? som tog parti mot mig. Jag började se vilka mina riktiga vänner var.
Jag registrerade mig på dejtingsiter, en i taget. Träffade en kille men det blev inget. Ny dejtingsite. Jaha... träffade en trevlig kille. Men inte heller det verkade funka. Skulle jag leva ensam för tid och evighet? Så kändes det då. Fick kontakt med en man som såg snäll och trevlig ut på bilden. Han verkade trevlig då vi chattade. Jag blev nyfiken och föreslog en fika på Kvantum. Han hade glimten i ögat och en STOR portion humor. Jag trivdes i hans sällskap och kände att jag attraherades av honom. Vi chattade och pratade samt blev vänner på fb.
Jag bjöd hem honom under Trettonhelgen. Då blev vi ett inofficiellt par. 25 januari gick vi ut på fb, i april flyttade han hit och 18 juni förlovade vi oss. Han har gett mig så mycket luft under mina vingar! Att jag är starkare är till största delen min fästmans förtjänst. Tack min älskade för allt du gett och ger mig. Jag är stark och blir starkare.

Vaknade för drygt en timme sedan men har fortfarande horisontalläge. Skönt att inte känna att jag måste gå upp ur bingen utan kan ligga här och låta tankarna vandra kors och tvärs genom de små grå cellerna.
Fästmannen är i garaget. Han var där redan när jag vaknade. Får väl gå ut till <3 om han inte dyker upp snart...
I dag skiner solen! Skulle behöva fixa ute men jag har några sysslor i bageriet som behöver göras. Snart dags för marknad och då måste jag vara förberedd! Eller snart och snart... men det närmar sig för var dag som går.
Klockan går... Hur skönt det än är med horisontalläge så måste jag ju kliva upp någon gång. Ah... några minuter till; sedan fixa frulle!
Ha en bra dag - det tänker jag ha!

Igår kväll blev det grilltajm! Undertecknad stod vid rodret och grillade. Ja om jag säger så här... jag förstår varför den uppgiften är bättre anpassad för män :-D! Varmt och rökigt. Det sistnämnda attackerade mina gröna så det sved. Men gott blev det! Vad grillades det då? Jo korv till min kära fästman och gulfenad färsk tonfisk samt gul lök. Ja han åt några tonfiskbitar men det var korven som lockade mest. Han älskar korv... Dottern och jag höll oss till tonfisk och lök.

Jag har fått frågan om det känns bra att:
1) Inlett förhållande
2) Blivit sambo
3) Förlovad
så snart efter skilsmässan. Här är mina svar:
1) Ja
2) Ja
3) Ja
Om det inte hade känts bra hade jag inte blivit ihop och sambo samt förlovat mig. Livet går vidare och jag är inte den som ältar. Som den Vattuman jag är så reser jag mig; vinden vänder men jag vänder inte kappan efter vinden.
Jag träffade en fin, trevlig och humoristisk man, blev förälskad och tänkte att ja, jag satsar. Man blir inte yngre och allt känns bara så rätt! Nu äntligen förstår jag vad ordet livskamrat betyder.
Jag älskar dig, L!

I natt växlade jag och sambon ringar. Vi skålade i alkoholfri cider. Nu har jag fått en fästmö, sade han och såg så där lyckligt glad ut så det strålade om honom. Det är ju inte bara han som är lycklig! Jag är också lycklig! För jag har blivit med fästman :-)!

Det är ett evigt pusslande med tiden. Nu börjar utesäsongen. Vi började klippa gräsmattan men det har regnat och motorgräsklipparen är svårjobbad med torrt, HÖGT gräs. Landen behöver rensas. Potatisen skulle ha satts för ett par veckor sedan. Sovrummet behöver göras klart. Och så ska man jobba. Efter jobbet är jag ganska trött och öm i kroppen. Jag har dessutom företaget att tänka på. Dygnet har bara 24 timmar!
Jo ryggen värker dagligen men det är bara att bita ihop och göra det bästa av det. Blir inte bättre av att pipa och gnälla. Smärtan gör mig trött och tröttheten kombinerat med smärtan gör att jag måste välja bort trädgårdsarbete. Nåja... bara att gilla läget..!

Jag har gått med ryggvärk i 1,5 - 2 veckor. Var på vårdcentralen på självaste Valborgsmässoafton. En släng av ryggskott, sade läkaren och skrev ut antiinflammatoriska piller samt framförde att blev jag inte bättre skulle jag söka sjukgymnast. Jodåsåatt... Jag ringde och ringde men utan resultat. I onsdags kom jag fram och fick meddelandet om att jag skulle bli uppringd. Dagen efter. Jo jag blev uppringd. Fick jag komma? Nej. Ryggskott läker ut av sig självt! Tack för det. Ringde en välkänd naprapat igår och fick tid i dag. Han frågade om jag skadat ryggen. Nej svarade jag. Då fick jag veta att jag har en ryggskada som troligtvis är medfödd eftersom jag inte har gjort illa ryggen. Och det borde jag ha fått veta för länge sedan. Det kändes skönt samtidigt som det var tråkigt att höra. Den informationen skulle jag vilja kasta i ansiktet på alla som inte trott på mig då jag påtalat detta. Skadan har till och med ett namn. Och på det är jag överrörlig. Väldigt vig med andra ord. Och det vill jag framföra till de som påstår att jag är stel.
Min dotter sade att hon borde kolla sin rygg om det är genetiskt.

För drygt sex månader sedan hade skilsmässan kommit på pappret. Efter en och en halv månad var jag trött på singellivet trots att jag signalerade något annat. Jag träffade några killar men alla bitar föll inte på plats. Men en kväll i mitten av november - typ - fick jag kontakt med en man på en dejtingsajt jag just registrerat mig på. Verkade trevlig, såg bra ut men var väl inte min typ. Ju mer vi hade kontakt ju mer kom vi underfund med att vi hade ett par gemensamma intressen: bilar! Och inte vilka bilar som helst utan åkdon med mullrande V8:or!! Jag gav honom mitt nummer (i ett ovanligt tidigt skede enl mina mått mätt), addade honom på fejan. Vi pratade, chattade, pratade, chattade... Tills en dag strax före Lucia tog jag mod till mig och föreslog en fika på ICA. Jag satt på en bänk utanför fiket; pillade förstrött på luren och undrade om han skulle vara sig lik från bilden som jag sett. I ögonvrån såg jag honom. Jo han var sig lik. En man med glimten i ögat och en STOR portion humor! Han log mot mig med hela ansiktet och sade: ?Om det inte säger klick här och nu kan vi vrida på handtaget och låset på muggen; då hörs det nog ett klick.? Där och då hände något i mig. Vi satt och pratade över en fika. Då och då rörde han mig; håret... överarmen. Jag brukar inte tycka om när en okänd man tar på mig men det kändes bra när han gjorde det. Konstigt... Han var ju inte min typ; för ljus!! Nåja, ingen regel utan undantag?! Kramen jag fick när vi skildes åt... Kontakten ökade och mindre än en månad senare träffades vi igen. Sedan dess har han blivit kvar. Nu är vi ett officiellt samboende par.
Vi är lika crazy... ja kaka söker maka.
Ibland känns det som om vi alltid har känt varandra. Och viktigaste av allt: dottern och djuren har godkänt honom.
Ja summan av kardemumman är att man ska aldrig säga aldrig :-)! Ingen regel utan undantag... <3 Jag älskar dig, min kära sambo!