Dottern gick ut på gården med sin boll och efter fem minuter ringde hon: "Mamma, kom ut! Titta inte på Facebook. Kom ut, jag ska visa dig en sak."   slank ned med en väldig fart, på med tofflorna och ned på gården. Intill sandlådan låg en död blåmesunge  . Förmodligen skulle den lära sig flyga men av någon anledning gick det inte som det skulle. Jag sade till dotra: "Vi går till skogen och begraver den." Upp och hämta plastpåse och byta skor. Mot skogen styrdes våra steg. 

Den lilla, söta fågeln rörde upp några känslor till ytan; de senaste årens förluster av nära och kära som lämnat jorden för tidigt samt saknaden och sorgen efter katten.

Längs med stigen i skogen plockade vi några blommor som vi skulle lägga över fågeln när vi lade den på sista viloplatsen. Vi hittade en plats några meter från stigen där vi lade den under blommorna.

Vila I Frid, lilla fågel!